Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Linda tar hand om de döda

+
Läs senare
/
  • Linda Gavell är arbetsledare på krematoriet. Varje arbetsdag kremeras i snitt fem kroppar i Gävle. Men kremationerna är bara en del av arbetsuppgifterna för personalen.
  • Av säkerhetsskäl får det inte vara under 700 grader när kistan rullas in i ugnen. Den extrema hettan gör att kistan självantänder. 90 minuter senare är kremationen klar.
  • I det kala kylrummet står kistorna uppradade i långa ställningar. Det är svårt att tänka sig att var och en av lådorna innehåller en livshistoria.
  • Anders Markevall, krematoriepersonal, håller på att raka ur askan efter kremation nummer 46 009 på krematoriet i Gävle.
  • Krematoriet skogskyrkogården

Andelen avlidna som kremeras ökar ständigt. Förra året förvandlades hela 80 procent av de avlidna svenskarna till aska. Som arbetsledare på krematoriet är Linda Gavell nära döden, varje dag.

Maskineriet sätts igång genom ett knapptryck. Kistan lyfts upp och rullar in i den silverfärgade ugnen. Den extrema hettan gör att kistan självantänder. 90 minuter senare ska det bara finnas aska kvar av det som en gång var en levande människa.

– Man håller en viss distans till det av självbevarelsedrift. Men rätt som det är kommer det en kista med ett namn, ett datum eller en barnkista som tar i hjärtat. Då pratar vi mycket med varandra, berättar Linda Gavell.

– Jag tycker det är bra, det måste kännas ibland. Slutar vi känna måste vi nog sluta jobba här. För då skulle vi tappa mycket av etiken.

Linda Gavell, 38 år, är arbetsledare på krematoriet vid Skogskyrkogården i Gävle. Hon visar mig runt i de arkitektprisvinnande lokalerna. "Skogsljus", får jag veta att huset heter.

I ett rum på nedervåningen finns krematoriets hjärta, ugnen. Varje arbetsdag förvandlas i snitt fem kroppar till aska i den massiva maskinen.

Lindas kollega Anders Markevall meddelar att hans andra kremation för dagen är klar. Med hjälp av ett långt järndon, rakan, skrapar han ur det som är kvar av kroppen.

– Det är väldigt varmt därinne så det gäller att vara snabb. Det går inte att kremera under 700 grader av säkerhetsskäl. Vid 650 grader skulle man kunna få en gasexplosion eftersom man tillsatt så mycket syre, säger Linda Gavell.

Askan hamnar i ett mellanutrymme där den ska svalna av. I ett blankt skåp intill ugnen visar Linda en behållare som innehåller det som är kvar av en nyligen kremerad kropp. Benrester blandat med aska.

– För att det ska få den fina konsistensen som är nödvändig om askan ska spridas så måste den processas, berättar hon.

Vi bevittnade precis kremation nummer 46 009 i ordningen sedan krematoriet i Gävle togs i bruk den 22 mars 1960.

Andelen avlidna svenskar som kremeras ökar ständigt, i fjol var det hela 80 procent. Går vi tillbaka till 80-talet kremerades bara runt hälften av de avlidna. Och går vi ännu längre tillbaka, till början av 40-talet, så kremerades mindre än var tionde avlidna person i Sverige. Det visar statistik från Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund.

Krematorieverksamheten finansieras av den begravningsavgift som alla folkbokförda personer i landet betalar.

I ett annat skåp bredvid ugnen står en behållare med metallbitar som har separerats från askan.

– Det kan vara höftleder, gångjärn, knäleder. Sådant är undantaget från begravningslagen att stoppas ner i urnan. För det kan skada urnan eller så får det helt enkelt inte plats, berättar Linda.

Stora metallbitar samlas ihop och begravs separat på kyrkogården. Så går det till i hela Sverige, än så länge.

– Det finns en färdig utredning som har lämnats in till regeringen som handlar om att börja återvinna metallerna. Det gör man i nästan hela Europa i dag.

Anledning är – enligt den statliga utredningen – att hanteringen är ett miljöproblem. Varje år begravs ungefär 22 ton tungmetaller på svenska kyrkogårdar. Men att återvinna metallerna ligger i konflikt med den rådande begravningslagen. Konflikten är dock nära en lösning och de nya kremeringsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

Själva kremeringen är bara en del i arbetet på krematoriet. Ta emot och förvara kistor, förbereda för begravningar, "serva" anhöriga är några andra arbetsuppgifter. Linda Gavell beskriver det i första hand som ett serviceyrke.

Hon berättar att hon halkade in på ett bananskal i yrket för sju år sedan. Sedan dess har hon haft ett uppehåll på några år med ett annat arbete.

– Jag började som extrapersonal och trivdes jättebra. Sedan öppnades den här tjänsten som arbetsledare, den blev slutligen min.

När Linda Gavell berättar om sitt yrke händer det ofta att folk ryggar tillbaka. För många är det svårt att prata om döden.

– Många tycker att det är lite obehagligt, det kan bli väldigt tyst. Men jag tycker om att berätta och informera om det vi gör. Jag tycker att det är ett fint jobb och det är det bästa servicejobbet jag har haft, säger hon.

Etiken är oerhört viktig på ett krematorium. För att hela tiden behålla skärpan har Linda Gavell sitt eget knep.

– Det bästa är att tänka att en anhörig sitter på axeln, då behöver man aldrig tappa bort sig.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons