Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet från den ljusa sidan

/
  • Foto: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖMHar fått livet som gåva. Sedan njurtransplantationen i januari upplever Marianne Hellblom livet på ett helt nytt sätt. -Jag har lärt mig att uppskatta vardagliga saker. Bara att få gå ut i naturen en sån här höstdag tycker jag är jättefint, säger hon.

GÄVLEI januari fick Marianne Hellblom en ny njure.

Annons
Det innebar en ny start för hela hennes liv.
-Någon kallade det bonusliv. En passande beskrivning, säger hon och ler.
Marianne Hellblom fick diagnosen cystnjure för trettio år sedan. Men hon vägrade se sig själv som sjuk och hade inte heller särskilt mycket problem.
Men för två år sedan hade sjukdomen, som yttrar sig som blåsor på njurarna, tagit över för mycket.
-Den 21 september 00, då började jag gå på dialys, säger hon.
Hon får det att låta som ett nederlag. Att hon var svag som inte lyckades stå emot. Men njurarnas uppgift är att rena blodet, och utan rent blod i kroppen kan man inte leva.

Tre gånger fyra timmar
Snart var Marianne tvungen att gå på dialysbehandling tre dagar i veckan, fyra timmar per gång.
- Men jag fortsatte att gå till jobbet. Jag gick alltid tillbaka till jobbet efter dialysen. Jag fick blodtrycksfall en gång, men det gick över, säger hon sturskt.
Redan innan Marianne började gå på dialys hade hennes man erbjudit sig att donera en av sina njurar till henne, men efter omfattande undersökningar visade det sig att han inte passade som donator.
-Då var det en av mina systrar som ville ställa upp som donator, men det sprack också, säger Marianne.
Under tiden blev behovet av en transplantation allt mer akut. Förra hösten började Marianne må allt sämre.
-Jag fattade inte själv då att jag var så dålig. Men min man och min dotter märkte det. Jag satt bara och petade i maten. Jag tappade aptiten och gick ner femton kilo. Fick klåda på kroppen.

Äntligen hjälp
Vändningen kom plötsligt.
-På nyårsdagens morgon. Då ringde de från Uppsala. Det ringde halv åtta på morgonen, och halv tre var det operation.
- Klockan fem över elva ringde jag hem och berättade att operationen hade gått bra, säger Marianne.
Hon blev kvar på sjukhuset några dagar. En svårstoppad blödning gjorde att man tvingades göra om operationen efter tre dagar, men sedan blev Marianne snabbt bättre. Sedan början av september jobbar hon igen, i måndags gick hon upp till halvtid.
Och hon njuter av livet varenda sekund.
-Jag upplever en frihetskänsla som inte går att beskriva. Jag har varit ute och åkt husbil i norra Sverige i två veckor, och så har vi varit i Grekland.
-Jag har lärt mig att uppskatta vardagliga saker. Bara att få gå ut i naturen en sån här höstdag tycker jag är jättefint. Häromdagen vandrade jag med mitt barnbarn nere i Strömsbro, säger hon.

Mediciner - lågt pris
Mediciner kommer hon att få äta resten av livet för att den nya njuren inte ska stötas bort av kroppen.
Men det är ett lågt pris för att få leva utan ständiga dialyser.
Och det kan hon göra tack vare att någon ställt upp som organdonator.
-Många kanske tycker det är jobbigt att ta steget. Men det är först när man själv blir drabbad som man reagerar. Nu tycker jag att de flesta borde kunna säga ja till det där. Att ge någon ett bonusliv, säger Marianne Hellblom med eftertryck.
Annons
Annons
Annons