Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lokalansvariga får skäll

/
  • Foto: LEIF JÄDERBERG Längtar. Sheltisarna Rosie, Duffy och Askungen längtar till våren. Då får de äntligen träna med sina mattar Sarah och Sophie Hedberg. Under vintern blir det ingen träning eftersom Gävle Hundungdom inte har någon lokal att vara i.

GÄVLE
Egentligen borde Duffy, Askungen, Rosie och de andra hundarna ligga i hårdträning inför vårens och sommarens tävlingar. Men de har ingenstans att träna.

Annons
Gävle Hundungdom har ungefär 100 medlemmar. De flesta är tjejer. Många av dem tävlar i agility, lydnad och junior handling, en del till och med på så hög nivå som SM och VM.

Provisoriska lösningar
Men några träningsmöjligheter vintertid har de inte. De tar sig inte ens fram till sin klubbstuga.
- Vi får hitta på provisoriska lösningar, säger Sophie Hedberg som varit med i klubben sedan 1994.
- Får några år sedan hade vi träning i en gammal bilverkstad i Valbo. Det var smutsigt men fungerade bra. Nu har vi ingenstans att vara. Det är svårt att satsa när man inte kan träna, säger Sarah Hedberg som gick med året efter syrran.

Träna i p-hus
Sarah tävlade i SM i junior handling för ett par år sedan. Då fick hon träna i ett parkeringshus med sin hund.
- Det var en som låg och sov där så polisen kom och hämtade honom, berättar hon.
Förra vintern tränade hon och hennes hund på Valbo köpcentrums parkering. De andra i klubben har naturligtvis precis samma problem och den här vintern har varit extra besvärlig med tidig vinter och mycket snö.
Det är först på våren som verksamheten kan blomma upp. Då är det aktivitet varenda kväll vid klubbstugan i Skogmur.
De flesta kvällar är det kurser, en kväll i veckan egen träning och dessutom arrangerar de mindre tävlingar i såväl lydnad som agility.
Gävle Hundungdom har flera gånger vädjat till kommunen om en lokal de kan använda vintertid. Senast var i april förra året. Då fick de svar från dåvarande chefen för kultur- och föreningsstöd, BrittMarie Windemo. Hon skrev bland annat att det finns flera föreningar som har liknande behov som hundungdomarna.
Men efter det brevet har ungdomarna inte hört någonting.

Deras tur nu

Hundungdomarna är inte de som skriker högt, bråkar och demonstrerar. De vet mycket väl att kultur och fritid har en ansträngd budget.
Men klubben har funnits sedan 80-talet och behovet av vinterträning har ökat i och med svenska och internationella framgångar. De tycker att det är deras tur nu.
- Vi behöver inte ha en sporthall eller något lyxigt. Det räcker med en enkel lokal bara så vi kan träna, säger Sophie.

Pengarna räcker inte
Jan Widell, chef för idrotts och friluftsliv ger inte hundungdomarna mycket hopp. Kommunens pengar räcker inte till någon lokal för hundträning.
- Det finns inga tomma industrilokaler så vitt jag vet och det går inte med sport- eller parkettgolv. Jag kan inte hjälpa dem, de måste ta egna initiativ.
Det ser alltså ut som om ungdomarna får lägga vinterträningen på is även i framtiden.

MONIQA SWÄLAS
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Annons
Annons
Annons