Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Många köade till Guillou

+
Läs senare
/
  • Glenda Troedsson får två böcker signerade och får Elina Johansson, som står bakom henne i kön, att ta en bild på henne med författaren. – Min man älskar Jan Guillou, säger hon efteråt.
  • En god penna besvärjer skrivkrampen, förklarar Jan Guillou.– För 25 år sedan signerade jag i fyra dagar med en enkel Bic-penna. Jag hade inflammation i handleden i tre veckor efter det. Nu använder jag bara en Mont Blanc rollerball.

En kvart före utsatt tid var han redan igång med sin nogsamt utvalda penna. Många köade för att få ett eller flera exemplar av Jan Guillous senaste bok Brobyggarna signerad. Flera passade även på att smyga fram en medhavd kamera.

En timmes signerande i Valbo var redan avklarat när han satte sig vid bordet vid bokhandelns entré i Gallerian Nian.

– Den är till min brorson. Men han läser inte så mycket. De gör ju inte det nuförtiden. Hur ska vi få ungdomarna att börja läsa böcker, tycker du? undrar en kvinna som ser uppriktigt bekymrad ut.

– Då ska du ge dem den där först, säger Jan Guillou och pekar på sin bok Ondskan.

– Då har vi dem sen, säger han och ler.

En stund senare kommer samma kvinna tillbaka och får ett ex av Ondskan signerad.

Det går undan.

En god penna besvärjer skrivkrampen, förklarar han.

– För 25 år sedan signerade jag i fyra dagar med en enkel Bic-penna. Jag hade inflammation i handleden i tre veckor efter det. Nu använder jag bara en Mont Blanc rollerball. En sån där kan du inte skriva med, säger han och avfärdar min röda penna som kom i ett tiopack för 19.90 på Clas Ohlson.

Brobyggarna är den första delen i romansviten Det stora århundradet. Berättelsen, som börjar i en norsk fiskeby vid sekelskiftet, vävs kring de tre bröderna Lauritzens liv. Bröderna hamnar sedan på olika håll i världen. Guillou väver in världshändelserna i berättelsen; arbetarrörelsens utveckling, industrialiseringen, krig, kvinnornas kamp för rösträtt och kolonialismen.

Det blir omkring tio böcker tror han. Men Gästrikland har han inga planer på att uppehålla sig vid.

– Det närmsta jag kommer blir väl Sandöbron, som kollapsade den 31 augusti -39. Där slutar den tredje boken.

Recensionerna har varit ljumma. Han säger att han tar det med ro.

– De första fem tusen är de svåraste. Sen blir man inte så särskilt kränkt längre. Det finns inte en 25-åring som läst 30 poäng litteratur som inte kan sätta mig på plats. De tycker det är roligt förstås. Den här boken är den näst mest hånade av mina böcker och samtidigt den bästa jag har skrivit. Den mest hånade är den här, säger han och nickar mot Ondskan för att konstatera att den ju sålt, och säljer, rätt bra.

Ondskan, Guillous självbiografiska bok som till stor del utspelar sig på internatskolan Stjärnsberg, har återigen blivit aktuell i och med de senaste uppgifterna om våld och kränkningar på internatskolan Lundsberg.

– Jag tycker det är bra att det uppmärksammas. Innan jag gav ut Ondskan skrev jag en artikel om Solbacka, där jag gick. Den blev nedlagd därefter.

Trots de svala omdömena på kultursidorna känner han sig inte missförstådd. Han vet att han är läst och tror sig veta var recensentskon klämmer.

– Folk läser väldigt mycket böcker i Sverige. Men ändå finns det en stark oro bland svenska litteraturkritiker att folk läser fel sorts böcker. De ser det då som sin uppgift att hindra folk att läsa det som de tycker är fel.

Däremot tycker han att det är trist att de unga männen läser allt mindre.

– Det finns en föreställning, företrädesvis bland unga killar som hänger framför datorer, om att det finns något löjligt och omanligt i att läsa böcker. Jag får hundratals brev från bekymrade svensklärare om det.

Han funderar en stund på frågan om vilken bok som varit viktigast för honom.

– Tomtebobarnen. Det handlar om hur vi nalkas läsandet.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons