Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På väg in i polisyrket

/
  • FOTO: Stefan EstassyFlickdrömmen som blev verklighet. Både Linda Vad-Schütt och Madeleine Viking har alltid velat bli poliser. Nu har de hittat rätt - fast på olika sätt.

GÄVLEDe är lika gamla och har alltid drömt om polisyrket. Ändå ser deras väg in i polishusets korridorer helt olika ut.

Annons
Linda Vad-Schütt är polisaspirant. Hon blir färdigutbildad polis i vinter.
Madeleine Viking har nyligen anställts som civil utredare. Just nu utbildas hon internt för att så småningom kunna fylla det skriande behovet av brottsutredare.
- Jag har alltid velat bli polis, berättar hon. Men eftersom jag hör lite illa har jag inte uppfyllt kraven för att börja polishögskolan. Så läste jag annonsen om att de sökte utredare hit och tänkte "jösses, detta är ju precis vad jag vill göra".

260 sökande
Bland de 260 sökande fick 24-åriga Madeleine Viking från Sunne i Värmland och ytterligare två personer jobbet.
- Vad som lockar med det här jobbet? Att hjälpa människor, säger hon. Som myndighetsperson har man en viktig roll. Det finns personer som inte har någon annan kontakt med samhället än med oss.
När Linda Vad-Schütt kom in på polisutbildningen i Umeå för ungefär två år sedan kom hon även in på en juristutbildning.
- Jag fick göra ett val, säger hon. Att arbeta som polis innebär ju att man också arbetar med juridik - men på ett annat vis, det är mer varvat.

Pappa polis
Hon gör sin halvårslånga praktik i hemstaden, och praktikperioden inleddes hos ordningspolisen.
- Jag valde att börja där på sommaren, för då brukar det hända lite mera. Polisyrket lockar eftersom jag tycker om att jobba med människor, och att det finns så mycket olika saker man kan arbeta med. Att min pappa har varit polis i 30 år och fortfarande tycker det är roligt har givetvis påverkat mitt val, men det har inte varit avgörande.
Både återkommer ofta och gärna till hur välkomna de känner sig här i polishuset.
- Det enda negativa är att det är för lite folk och så otroligt hög arbetsbelastning, säger Madeleine Viking. Man känner att "jag vill hjälpa till - nu!"
Även Linda Vad-Schütt har känt vanmakt, men i en annan sorts situation.
- Det är jobbigt när det kommer in en person jättesent som inte har någonstans att bo. Då känner man sig maktlös.
När det händer mycket otäckt, när eländigheterna aldrig tar slut - även då har både Madeleine och Linda känt att de haft stöd.
- Själva händelsen går bra, då är man fokuserad, säger Linda Vad-Schütt. Det är efteråt som känslorna kan komma.
- Jag har ju inte sett misären som du som varit ute på fältet, säger Madeleine Viking. Men efter min första vecka här kände jag att "vad är det för värld vi lever i?". Gävle är ju trots allt en rätt liten stad.

Allt våldsammare
Men Madeleine Vikings mentor hjälpte henne att förstå att det är hos polisen som de anmälda brotten samlas - därför kan det kännas mycket när alla nyanmälda brott tas upp på morgonmötet.
- När jag kom in på polisutbildningen sa en del "hur ska du klara det?", berättar Linda Vad-Schütt. De sa det inte för att jag är tjej, utan allmänt - eftersom samhället har blivit allt våldsammare. Men man är ju medveten om riskerna i jobbet och utbildas till att göra så gott man kan i olika situationer. Det gäller att kunna se sina egna begränsningar.
Annons
Annons
Annons