Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Per Hilding har avlidit

+
Läs senare
/

Per Hilding, chefredaktör och ansvarig utgivare för Gefle Dagblad 1968-88, avled natten till måndag i en ålder av 91 år.

Per Hilding föddes i Sevalbo, Hedesunda, i ett jordbruk som funnits i familjen i generationer. Fadern Anders Hilding var starkt engagerad i nykterhetsrörelsen, frisinnad kommunalman i Hedesunda, landstingsman och ledamot av riksdagens andra kammare 1929-42. Per fick tidigt lära känna politiker, och han berättade hur han som mycket liten fick en krona av Fabian Månsson när denne kom på besök.

Per tog studenten vid Nya Elementar i Stockholm 1943. Han studerade sedan vid Uppsala universitet, där han blev pol mag 1951. Han var mycket aktiv i den liberala studentrörelsen, ordförande i Sveriges liberala studentförbund 1951-52 och en av de första redaktörerna för idétidskriften Liberal debatt. I studentklubben i Uppsala lärde han känna dalkullan Elsa-Britta, som studerade juridik, och de gifte sig 1951.

1952 kom Per till Industriens utredningsinstitut där han som en av de första i Sverige forskade kring kvinnors arbetsliv. Detta gjorde att han också knöts till arbetsmarknadens kvinnonämnd. 1954 blev han sekreterare åt ordföranden i Stockholms stadskollegium, finansborgarrådet John Bergvall, senare talman i första kammaren.

1957 flyttade makarna till Gävle där Per blev assistent och utredare vid landstingets kansli. Elsa-Britta blev 1964 Gävles första kvinnliga advokat, en av tre i hela Norrland. 1960 valdes Per in i första kammaren, där han främst verkade i första lagutskottet, konstitutions- och bankoutskotten. En stor del av hans 111 riksdagsmotioner handlade om högre utbildning och bättre villkor för studenter. Han var ledamot i 1963 års JO-utredning och 1965 års förmyndarutredning.

När Erik Brandt efter 20 år på Gefle Dagblad avgick som huvudredaktör 1968 utsågs Per Hilding till hans efterträdare, Han innehade i posten i 20 år. Redan under gymnasietiden hade Per sommarjobbat på tidningen och hade tidvis också bistått Brandt på ledarsidan. Under flera år var han ordförande i Publicistklubbens mellersta krets och i Vänsterpressföreningen som sedan 1905 varit en sammanslutning för liberala skribenter.

Efter föräldrarnas bortgång hade Per kvar släktgården och skogen, däremot arrenderas jorden ut. Per kunde berätta om hur den egna skogen drabbades av den stora stormfällningen 1954. Främst sommartid sökte familjen vara i Sevalbo. Pers starka känsla för Hedesunda gjorde att han i 30 år var ordförande i hembygdsföreningen. Han var nära vän till konstnären Birger Forsberg och var under många år ordförande i stödföreningen för Forsbergs barnverksamhet Hedesundavävarna. Per var också ordförande i konstnärsgillet i Gävle.

Närmast sörjande är makan Elsa-Britta, barnen Malena och Anders, barnbarn och barnbarnsbarn.

Jag kom att samarbeta med Per i årtionden, på Gefle Dagblad men också innan, och jag efterträdde honom i riksdagen. Det konstiga är att jag egentligen inte kan erinra mig någon fråga där våra uppfattningar gick starkt isär. Han hade liberalismen med sig hemifrån och idémässigt betydde studentåren i Uppsala mycket för honom, när han tillsammans med likasinnade byggde upp en modern liberal studentrörelse.

Per gjorde insatser på flera fält, men redan efter kort tid som chefredaktör var han nog klar över att detta var hans viktigaste insats och roll, där hans bästa egenskaper kom till sin rätt. Som ledarskribent hade han många erfarenheter att bygga på. Förmodligen var han den chefredaktör i Sverige som var mest intresserad av nordiska frågor, och han sökte så ofta han kunde på plats följa Nordiska rådet.

Många GD-journalister kan berätta om hur uppskattad Per Hilding var som chefredaktör. En nog idealisk chef. Han var alltid vänlig och uppmuntrande. Han hade underfundig humor, inte minst som talare. Den i stan som kanske var honom mest lik i det avseendet var läraren och tecknaren Staffan Lindén,

Per stod upp för sina anställda när de attackerades utifrån. Han var angelägen om tidningens självständighet, dess värderingar och etik. Den hade ett arv att förvalta både som nyhetsorgan, opinionsbildare och debattforum. Som ansvarig utgivare var det i sista hand han som måste avgöra var gränsen för publicering gick. Per verkade alltid lugn, aldrig stressad, men mot påtryckare som sökte förmå tidningen att hålla inne med pinsamma avslöjanden var han omutlig och bestämd.

Per var alltid lugn, aldrig stressad och använde nog aldrig hårda ord, Var han lat, absolut inte, men just lugnet gjorde att han hade kontroll över vad han gjorde. Han kunde prioritera och utnyttja tiden val.

Helt enkelt en underbar vän och kamrat att samarbeta med.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons