Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Protester mot inhumana avvisningar

+
Läs senare
/
  • På förvaret i Gävle väntar människorättsarbetaren Marie Antoinette Niyutegure på att avvisas till Burundi och på tisdagen avvisades en svårt parkinsonsjuk man till Nigeria.

I går avvisades svårt parkinsonsjuka John Olasuto, 29, till Nigeria.
På förvaret väntar människorättsarbetaren Marie Antoinette Niyutegure, 34, på att avvisas till Burundi, som hon flytt från efter våldtäkter, hot och fängslande.
Asylkommittén i Sundsvall kämpar för att de ska få stanna och protesterar mot de inhumana avvisningarna.

John Olasuto kom till Sverige för fyra år sedan, på flykt från Nigeria. Han kommer från en del där han förföljts för sin kristna tro. Under tiden i Sverige har han dessutom fått en snabbt framskridande Parkinsons sjukdom, som i dag gör det omöjligt för honom att klara vardagen och till exempel klä sig och öppna sin medicinburk själv.

Birgitta Krona, ordförande i Sundsvalls asylkommitté och ledamot i Farr, flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, är mycket bekymrad och frågar sig varför han inte får stanna.

– Man kan fundera var ska vi lägga ribban egentligen?

John Olasuto fick avslag på sin asylansökan 2007, men har sedan blivit allt sämre i sin sjukdom och asylkommittén har försökt göra en förnyad ansökan och lägga till sjukdomen som ytterligare skäl, utan resultat.

I onsdags i förra veckan hämtade polisen honom hemma i Sundsvall och förde honom till Migrationsverkets förvar i Gävle.

Först på måndagskvällen fick han träffa sitt ombud. Birgitta Krona skickade då också ett nytt läkarintyg om hans behov av att stanna i Sverige till Migrationsverkets jour på Arlanda, som trots det beslutade att avvisningen skulle genomföras i går.

– Det var ett mycket starkt läkarintyg, säger Birgitta Krona.

Hon förklarar att han har mycket svårt att gå och ingen som hjälper honom i Nigeria, inget socialt nätverk, ingen organisation, ingen som möter honom.

– Han är totalt värnlös.

Hon har nu överklagat avvisningen, men tror inte att det hjälper.

– Det enda vi kan hoppas på är att Nigeria inte tar emot honom eftersom han inte har några resehandlingar.

Asylkommittén har också engagerat sig för Marie Antoinette Niyutegure, som på måndagen kom till förvaret i väntan på avvisning till Burundi. Asylkommittén protesterar mot båda avvisningarna och de inhumana avslagen.

Marie Antoinette Niyutegure har sökt asyl eftersom hon tillfångatagits och fängslats, trakasserats och våldtagits, men hennes skäl anses inte tillräckliga.

Polisen hämtade henne hemma i Sundsvall i torsdags och tog henne till arresten där. Hon låstes in, med ljuset på dygnet runt av övervakningsskäl, utan att kunna duscha och byta kläder eftersom hon inte hade ombyte med sig och utan att få prata med Birgitta Krona eller sin präst.

– De behandlade mig som en brottsling, säger hon i telefon.

På lördagen, då hon skulle föras till Gävle, bröt hon ihop och en läkare såg till att hon kom till sjukhuset.

Där hade hon två vakter, men fick i alla fall duscha och träffa Birgitta Krona, som hade med sig rena kläder. Hon förmådde också äta lite för första gången sedan hon greps.

På söndagen skrevs hon ut innan Birgitta Krona hunnit dit och fördes tillbaka till arresten och sedan till förvaret i Gävle.

Hon berättar att hon arbetade för en människorättsorganisation i Burundi. Sedan stympade och dödade den sista kvarvarande rebellgruppen efter inbördeskriget hennes pappa medan hon såg på och själv blev hon, då gravid, tillfångatagen. Hon hölls fången och våldtogs av rebellerna. När hon berättar att hon fick missfall börjar hon gråta.

Hon lyckades fly och bestämde sig för att arbeta än mer. Hon dokumenterade en attack av statliga beväpnade styrkor där 16 människor dödades.

Efter det blev hon och hennes man förföljda. Män kom hem till dem och hennes man blev överfallen och förd till sjukhus.

Efter att ha fått veta att staten låg bakom lät hon grannen fly med hennes dotter och själv flydde hon, men hamnade i fängelse där hon fick ännu ett missfall. Hon fick hjälp att rymma och kunde så småningom ta sig till Sverige.

Vad som hänt hennes man och dotter vet hon inte säger hon och gråten kommer igen.

Amnesty International skriver i sin rapport från 2008 att rättssäkerheten är dålig i Burundi, där polisen och försvaret torterar och godtyckligt griper och håller kvar människor. Också våldtäkt är vanligt.

Fängelseförhållanden beskrivs som bedrövliga och journalister hotas i sin yrkesutövning med gripanden.

Varken Marie Antoinette Niyutegure eller Birgitta Krona vet vad som ska hända nu. Asylkommittén söker ytterligare dokument att skicka in till Migrationsverket.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons