Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Rumäniens borglömda barn

/
  • Foto: LARS WIGERT Hjälpresa. Carina Westman och Janet Olslid reste för att se det bortglömda Rumänien.

GÄVLE
Mitt i rusningen i centrala Bukarest sitter en pojke i 14-årsåldern hopkrupen på trottoaren gungandes fram och tillbaka. Armarna har han svept runt huvudet och från ena örat rinner blod.

Plötsligt rycker han till som i spasmer, gör en båge i luften och landar med huvudet i asfalten. Där blir han liggande, intill limpåsen, till synes livlös.
Carina Westman och Janet Olslid från Gävle ger en bild av dagens Rumänien, nyligen hemkomna från en resa till gatubarncentret Sfânta Macrina i Bukarest.
- Rumänien har blivit bortglömt sedan revolutionen 1989. Hur blev det sedan?
- Jag ville veta, säger Carina Westman och minns barnhemmen och de hemska TV-bilderna efter diktatorn Nicolai Ceausescus fall.
Både Carina och Janet reser mycket, men trots att de känt varandra i 25 år har de aldrig tidigare rest tillsammans. När de nu väl gjorde det nöjde de sig inte med att bara se, de ville hjälpa också. Genom Svenska kyrkan fick de kontakt med gatubarncentret som drivs av kyrkan i Rumänien och är hem åt ett 20-tal föräldralösa eller utstötta barn mellan 6 och 16 år.

Tog med sig hjälp
Med på resan hade de en enorm packning med kläder, kepsar, leksaker, godis, affischer, block och pennor som de samlat ihop med hjälp av vänner.
- Barnen blev jätteglada för affischerna, väggarna där var helt kala, berättar de.
Men kepsarna var ändå populärast.
- Det blev nästan kepskrig när vi kom, säger Janet och skrattar.
På centret arbetar personalen för att anpassa barnen till ett normalt liv. De lär sig saker som att borsta tänderna och äta med kniv och gaffel, något som inte är självklart för dem. Carina och Janet är förvånade över hur bra verksamheten fungerade. Det var rent och fint och personalen var väldigt gulliga med barnen, berättar de.
- Barnen var inte drogade. De var fräscha och fina precis som svenska ungdomar, säger Janet Olslid.

Återvänder till gatan
Men dit kommer även barn som blivit kvar på gatan för att äta, duscha och få medicin för att sedan återgå till ett liv där en plastpåse och en limtub är den enda trösten.
- Centret försöker fånga in även dem, men de måste vilja det själva också, berättar hon.
- Det är fruktansvärt att se pojkarna på gatorna, för det var bara pojkar man såg. 12-16 år var de som sniffade lim, inte äldre och inte yngre. Och de som tiggde var bara småpojkar. Undrar var flickorna höll hus? säger Carina Westman.
Bukarest är ingen vacker syn, enligt kvinnorna. Staden är grå, smutsig och sliten.
- Att gå på trottoarerna var som att gå på en tvättbräda, förklarar Janet.
Långsamt får människorna det bättre men de stora skillnaderna mellan fattig och rik märks tydligt, här står lyxvillan granne med rivningskåken.
- I en familj bodde sju barn och två vuxna i ett rum och kök utan el. I rummet fanns bara en stor säng och en soffa och i köket fanns varken spis eller kylskåp, bara en diskho, säger Janet.
Värst var ändå stanken från de fuktskadade väggarna och den överfulla pottan.
- När jag ser korten därifrån känner jag lukten, säger Carina.

Får hjälp att hitta jobb
De föräldralösa barn som haft turen att hamna på Sfânta Macrina får stanna tills de fyller 18, sedan slussas de ut till andra boenden för att senare kunna klara sig själva.
- Personalen följer upp och försöker skaffa jobb eller skolor åt dem, berättar Carina.
Om det fungerar lika bra på andra håll i Rumänien vet de inte.
- Tyvärr kom vi aldrig till något annat barnhem, säger Carina.
Nu när de har fått en sådan bra kontakt med gatubarncentret vill de gärna följa upp det på något sätt. Men innan dess finns många nya platser att besöka. I helgen åkte Carina Westman till Riga i Lettland och till hösten planerar Janet Olslid att göra sin årliga USA-resa.
Men tillbaka till Rumänien ska de.
- Allt var slitet men människorna var så jäkla snälla och tillmötesgående, säger Carina Westman.
Men att Bukarest betyder glädjefull har de svårt att förstå.

JOHAN PIHLBLAD
026- 15 96 37
johan.pihlblad@gd.se
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons