Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säpo avlyssnade hans samtal

GÄVLE- Jag var nog avlyssnad i alla fall.

Annons
Bengt Söderhäll från Skutskär, lärare på Högskolan i Gävle, får sina misstankar bekräftade efter att ha läst delar av säkerhetstjänstkommissionens rapport, som GD berättade om i går.
På 70-talet var han aktiv i Folket i Bild/Kulturfront, organisationen som också gav ut tidningen med samma namn. 1973 avslöjade rörelsens tidning att den svenska militären bedrev en omfattande kartläggning och registrering av svenska medborgare, i den hemliga organisationen IB.

Avlyssnade telefoner
I rapporten från säkerhetstjänstkommissionen framgår det att polisen direkt efter avslöjandet avlyssnade telefoner på Folket i Bild/Kulturfronts redaktion i Stockholm, där journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt arbetade. De låg bakom avslöjandet av IB-affären och polisen och åklagare var mycket intresserade av samtalstrafiken på redaktionen-.
- Dit ringde jag ofta, säger Bengt Söderhäll.
Han blir knappast upprörd över avlyssningen. I många av de politiska rörelserna på 70-talet fanns det en föreställning om att säkerhetspolisen bevakade dem på något sätt, även dem som inte befann sig längst ut på vänsterkanten.
- Men det känns lite otäckt.
Bengt Söderhäll, som själv inte var aktiv i något politiskt parti, vet inte om hans namn finns i något av Säpos arkiv, som en följd av avlyssningen.

Lagstridig insamling
En av kommissionsrapportens allvarligaste anklagelser mot säkerhetspolisen är insamlingen av informationen via telefonavlyssning. Det är inte bara det att avlyssningarna i många fall var omotiverade. Uppgifter om andra människor än dem som avlyssnats har systematiskt samlats in av säkerhetspolisen, i strid med lagen. Enligt kommissionen är sådan så kallad överskottsinformation i själv verket säkerhetspolisens enskilt största källa för registrering av människor under decennier.
Bengt Söderhäll vill inte överdramatisera betydelsen av att kanske vara registrerad i säkerhetspolisens arkiv någonstans. Men han känner en oro, som han kanske delar med många som var aktiva i olika politiska rörelser på vänsterkanten.
- Jag vet inte vad jag har blivit utsatt för. Det kanske har gjort mig försiktigare, säger Bengt Söderhäll.

Ville inte fråga Säpo
Försiktig var han i alla fall när många började skriva till säkerhetspolisen och begära att få se om det fanns några uppgifter om dem i Säpos arkiv. Själv gjorde han aldrig det, av ren försiktighet.
- Jag tänkte att då hamnar jag i ett annat register, säger Bengt Söderhäll.
Hans oro nu gäller än mer vad som hade kunnat hända om Sverige dragits in i någon stor politisk eller militär kris när Säpos registreringsiver var som störst. Vad hade då hänt med alla dem som registrerades.
- Idén med yttrande- och tryckfrihet är väl att få pröva idéer, även om de är lite knäppa? säger Bengt Söderhäll.

SVEN-OLOF EKMAN
Annons
Annons
Annons