Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sju månader som FN-soldat i Bosnien, nu blir upplevelserna en roman

+
Läs senare
/
  • I tre år har Magnus Ernström arbetat med sin bok. ”Man måste ha en förstående familj”, säger han. Det har blivit mycket kvälls- och nattarbete.

I sju månader var han FN-soldat i Bosnien. Nu har Magnus Ernström skrivit en roman om sina upplevelser. Han kallar ”Ett halvt år, ett helt liv” en både omtumlande och sann berättelse.

Magnus Ernström ingick 93-94 i den 900 man starka nordiska bataljonen under ledning av överste Ulf Henricsson. En chef som uppenbarligen gjort starkt intryck. Han tog egna beslut, inte sällan riskfyllda och inte alltid populära högre upp i hierarkin.

– Från honom och mina upplevelser i Bosnien lever en lärdom kvar som leder mig även i dag: Du ska vara lojal mot din uppgift, då sover du gott om nätterna.

Bataljonen var stationerad i Tuzla, en stad där befolkningen på 50 000 under kriget ökade med en halv miljon flyktingar. Det var ingen lätt uppgift. Ingen av de stridande parterna ville egentligen ha någon utländsk närvaro. Magnus Ernström menar också att bataljonen tidvis upplevde svagt stöd från FN och den svenska regeringen.

De mest dramatiska händelserna inträffade i staden Vares där tidigare ­allierade, bosniaker och bosnienkroater, började strida och utföra etniska rensningar i omkringliggande byar. I två veckor rådde fullt krig och de nordiska trupperna utsattes för direkta överfall.

– Det är egentligen ett under att vi alla kom hem i ett enda stycke.

Att öppna en underhållsväg mitt i frontlinjen och trotsa serbiska granater för att säkra Tuzlas flygplats hörde till de svåraste uppgifterna. Liksom räddningsaktionen att evakuera 25 personer som var på flykt sedan deras by bränts ner och deras grannar slaktats.

– Rädd? Nej, inte på det sättet. Man var så fokuserad och adrenalinstinn, nästan tunnelseende, att det inte gavs utrymme för sådana känslor.

I tre år har han arbetat med sin bok. Letat handlingar i krigsarkiv och gjort intervjuer. Romanen är skriven i jagform, med verkliga händelser och något friserade dialoger. Han blev uppmuntrad av sin omgivning att skriva ner allt efter att ha lämnat ut korta historier i bloggform och i sociala medier. Han kom sedan i kontakt med Hoi förlag, ett mellanting mellan egen utgivning och ett vanligt förlag.

– Det var viktigt att få en förläggare och en redaktör som kunde bedöma boken professionellt. 20 000 ord försvann, och jag kan inte säga att jag saknar dem, skrattar Magnus Ernström.

Han menar att romanen kan ge inblick hur fruktansvärt ett inbördeskrig kan vara, vad svenska soldater faktiskt åstadkommer och fulspelet i storpolitiken. När han nu tittar på konflikten i Syrien och dess flyktingströmmar ser han hur historien upprepar sig. Makt och pengar som utlösande faktorer och det han kallar byråkratiseringen av kriget.

– Fokus i debatten handlar mer om konfliktens konsekvenser här hemma, än hur vi ska få stopp på eländet där nere.

Magnus Ernström hoppas han blivit en bättre människa av upplevelserna. Direkt efteråt var han lättretlig, rädd för höga ljud och ovan att gå på gräs, (rädsla för minor). I dag är han möjligen mer cynisk i så måtto att triviala vardagsproblem sällan får fäste.

– Det är en klyscha, men man växer som människa. Samtidigt är det svårt att förstå att så mycket hände fast huvuddelen av tiden var rätt tråkig.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons
Detta är en annons