Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skaparglädjen frodas hos maskindoktorn Mikael

/
  • – Det här är en Chevrolet pickup från -46. Den är lite rolig för den här masstillverkades men chassinumret på just den här är 127. Den är jätteovanlig, berättar Mikael Linander stolt.
  • En duttra utrustad för tjänst i skogen. – Den här finns det bara en av i hela Sverige. Sonen till han som importerade dessa maskiner försöker att få tillbaka den här ner till Skåne, än har han inte lyckats, säger Mikael Linander.Traktordoktorn Mikael Linander och hans smed Benne som står på andra sidan vägen  och glatt hälsar på förbipasserande.
  • Smeden Benne som glatt står och hälsar alla förbipasserande bakom sitt städ.
  • Vagnen som Valbo Veterantraktorklubb arbetat på. Spisen har tagits från en enaxlad militär kokvagn och monterats på vagnen. På bilden syns även Ove Berg.
  • De rostfria blommorna som tillverkats av skrot från Forsbacka. De är ojämnt pressade i verkstan och ihopsvetsade med vanlig svetstråd. – De ska rosta, det ska se gammalt ut, säger Mikael Linander bestämt.
  • Mikael Linander samlar också på skyltar: – Gärna äldre skyltar. Då lade man ner lite energi på att göra sin egen skylt, som göts. I dag trycker man i bästa fall upp klistermärken.

I Mackmyra bor maskindoktorn Mikael Linander. På gården hopar sig ”gammalt skrot”, maskiner som varit döda sen länge. Men här får trasiga prylar också sitt liv tillbaka, i en eller annan form.

Annons

Vi färdas längsefter Mackmyra byväg. Plötsligt står han där och hälsar glatt på oss. Smeden Benne. Han är bara ett halvt år. Föddes i våras. Han står på sitt mjölkbord med några rostfria blommor bakom sig. Pappan heter Mikael Linander:

– De flesta har blommor på sina mjölkbord, men det värsta jag vet är att vara som andra. Benne är gjord av gamla grejer. Det ska vara rostigt, det ska se gammalt ut.

Armar och ben kommer från en slåttermaskin. Magen är en gammal fotogendunk. Blommorna är gjorda av skrot från Forsbacka som han pressat till blommor.

Innan vi fortsätter in i verkstan stannar vi till vid en vagn med bänkar och matlagningsmöjligheter. Mikael Linander har länge varit en drivande kraft i Valbo Veterantraktorklubb och det här är deras skapelse. De har tagit en kronans spis och monterat på deras nya vagn.

– När det är cruising kan fulla passagerare hänga ut från 50-talsbilarna och det låter polisen passera. Men när vi kommer och puttrar med traktor och vagn då blir vi nästan alltid stoppade. Vi ska försöka bena ut vad som är lagligt så att vi kan ha det på papper till nästa gång, berättar Mikael Linander.

Inne i verkstan har han allt. Plåtsax för 6 mm tjock plåt, svarvar, pelarborrar, smedja, svetsaggregat, press och bläster. De gamla verktygen hänger i långa rader. Inte bara dubletter eller tripletter utan fyra, fem och sex likadana verktyg.

– Nejnej, de är inte likadana, de är annorlunda och unika allihop, försäkrar Mikael Linander.

Det ”lilla” svetsbordet är lika stort som ett pingisbord. Det stora svetsbordet kör han in med traktor ifall han behöver svetsa en grävmaskinsskopa. Allting har sin plats. Ordning och reda.

– Kunderna ska inte behöva betala timpenning för att jag ska springa omkring och leta efter verktyg. Det ska vara effektivt arbete. Jag har allt. Man kan inte åka omkring för att låna saker.

Han verkar vara en allkonstnär. Nyligen gjorde han om en trädgårdsgrind till sänggavlar. Reparerar och återvinner. Lagar allt som kan lagas, från motorsågar till traktorer. Gräv- och skogsmaskiner kan bli lagade på plats. Ute på fältet. I skogen. Han har jobbat med smide och röjer sly och busk i kraftledningsgator. Svetsar aluminium, järn och rostfritt. Löder koppar och mässing. Slipar motorsågskedjor. Bland annat.

– Jag har svårt att få tiden att gå ihop. Att laga gräv- och skogsmaskiner är tungt och lortigt. Helst vill jag trappa ner för att få mer tid hemma i verkstan. Göra konstverk och ta vara på vårt kulturarv.

Kulturarv ja. Han anser att alla hans gamla traktorer, motorsågar och jordfräsar är ett kulturarv. Det hela ska resultera i ett museum så småningom. Helst på andra sidan vägen.

– Nu slängs ju tyvärr allt på skroten. Det blir bara kinesiska mopeder av alltihop.

Mitt på golvet i verkstan ligger en stor hög med svarvspån. Det ser ut som en metallisk dammtuss av enorma dimensioner, cirka halvmetern hög och metern bred.

– Jag gjorde en julgran i plåt en gång. Klippte ut två granformade plåtar, skar två jack och svetsade ihop dem korslagda. Sedan klädde vi den med svarvspån. Den granen har jag tyvärr inte kvar.

Vi går igenom verkstan och kommer ut på andra sidan. På bakgården. Här står traktorerna uppradade. Den ena mer unik än den andra. Modeller och årtal forsar fram under hans mustasch.

Själv tycker jag att de flesta ser ut som rostiga skrothögar.

– Det ska se gammalt ut, det är viktigt. Det rostar till en viss gräns, sen stannar det av. Bara grejerna står under tak så klarar de sig. Det enda jag gör är att smörja in dem med linolja och terpentin, säger Mikael Linander.

På vägen tillbaka kan man inte undgå att fascineras av väggarna. De delar som inte täcks av verktygen skulle kunna vara tomma, om de inte hade täckts av skyltar. Fullproppat.

– Skyltar tycker jag är roligt, gärna äldre skyltar. Förr lade man ner lite energi på att göra sin egen skylt, som göts. I dag trycker man i bästa fall upp klistermärken.

Och när vi lämnar traktordoktorn Mikael Linander är jag böjd att hålla med honom. Nog vårdar han ett kulturarv alltid, men inte av den sorten som vi är vana att uppleva på vanliga museer.

Helst vill jag trappa ner för att få mer tid hemma i verkstan. Göra konstverk och ta vara på vårt kulturarv

Annons
Annons
Annons