Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelglädjen avtar inte med åren

/
  • Foto: NICK BLACKMON Tradition. Varje repetition hämtas Algot Jonsson från servicehemmet Furugården för att vara med och musicera. Vid fem års ålder började han spela munspel.

Valbo
Trivsamt är ordet. Musikanter, solsken och grönskande trädgård. På en bänk sitter Algot Jonsson med munspel i munnen och takten i benet. Han tillhör gruppen "Instrumentalisterna".

Annons
- Jodå, det är trevligt det, att spela, säger Algot Jonsson när låten "Snurran" spelats färdigt.
Han är en av de äldre i den pigga skara från PRO Valbo som musicerar tillsammans på måndagar. Sommaravslutningen hölls i går i Signe Olssons trädgård.
- Med musiken glömmer man allt det tråkiga. Jag blir glad av musik, och så gläder man andra, säger Signe Olsson.
När hon för ett tag sedan var sjuk en period var det musiken som höll gnistan uppe. I orkestern spelar hon cittra och sjunger, men sjunger gör alla mer eller mindre.

Rutin och gehör
Notpapperen är på vissa ställen obefintliga, och det mesta spelas på rutin och gehör. Kapellmästaren Karl-Evert Hedqvist ser som sin viktigaste uppgift att få alla att sluta samtidigt.
- Att räkna in är inte lika viktigt. Men det är bra om vi är på samma ställe på slutet, säger Karl-Evert Hedqvist som också är ordningsmannen som plockar fram nya låtar.
Musikerskaran ger något av ett österrikiskt intryck. Röda västar och keps eller hatt kombinerade med instrument. De gamla traditionella instrumenten dragspel, cittra och munspel lever vidare med hjälp av spelmansstämmor och folkmusikanter, men hemma i trädgårdarna hörs de allt mer sällan. Den som åkte förbi Signe Olssons trädgård denna dag hajade nog till.
De representerar ett stycke svensk kultur. Låtar som "Tunna skivor", "Min gitarr", "Spiskroksvalsen" och "Hambo" ligger långt borta från topplistemusiken, och tillhör en annan tid. Algot Jonsson började spela munspel när han var fem år. Nu, många decennier senare är musiken från ungdomen kärt i minnet. Kommer ungdomar i dag känna så? en stilla undran.
- Här är ett munspel med många olika durer, säger Algot Jonsson och håller upp sitt instrument som ser ut som en majskolv.
Munspelaren bakom Algot böjer sig fram och berättar att det kommer från Tyskland. Han har aldrig sett det i Sverige.
Efter en vätskepaus räknar Karl-Evert Hedqvist in igen och tretakterna ljuder åter i trädgården. Publiken har hört låtarna flera gånger tidigare men trallar ändå med. Valbo PRO är en aktiv förening som har över 30 studiecirklar och ordnar många resor. Ordförande Björn Högström berättar att de har över 600 medlemmar.
- Det är nog en av folkrörelserna som fortfarande lever på gräsrotsnivå, säger Björn Högström.
Och det är nog sant. I dag kändes musikernas taktstamp ner i den gröna gräsmattan och ut i rötterna.

Nils Paulsson
026-15 96 63
Annons
Annons
Annons