Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensk ozon-oro var taktik

/
  • Foto: LASSE WIGERT Ozonhålets gåta. Varför var Sverige drivande i arbetet med att försöka läka ozonhålet? Den gåtan försöker Evert Vedung, professor i Gävle, reda ut i en ny bok.

GÄVLESatsade Sverige så hårt på att rädda ozonlagret för att dölja hur kraftlös kärnkraftspolitiken var?

Annons
Den konspirationsteorin lanserar Evert Vedung, professor i statskunskap vid Institutet för bostads- och urbanforskning i Rådhuset i Gävle, i boken "Ozonhålet globalt, nationellt, lokalt" som han skrivit tillsammans med journalisten Erik Klefbom.
- Jag är övertygad om att det var så. Ingen inblandad vill erkänna det, men jag kan naturligtvis föra fram hypotesen ändå, säger han.
CFC (freoner) ansågs tidigare vara helt ofarliga, men i början av 1970-talet upptäcktes att de förstörde det skyddande ozonskiktet. Sverige förbjöd CFC i sprayflaskor 1977. 1986 upptäckte forskarna för första gången att det uppstod ozonhål över Antarktis och 1987 antogs Montrealprotokollet med en internationell överenskommelse om att minska CFC-utsläppen.

Sverige drivande
Sverige var drivande i hela denna process och beslutade också att genomföra avvecklingen snabbare än den internationella överenskommelsen krävde.
Detta fascinerar Evert Vedung. Egentligen borde Sverige inte ha haft något intresse av att driva frågan, eftersom kostnaderna för avvecklingen hamnade på Sverige, men nyttan - det läkta ozonhålet - tillföll människor på en helt annan del av jorden, menar han.
I boken pekar Evert Vedung på flera skäl till att politiker hade lätt att fatta beslut när det gällde CFC. Forskarna var eniga om vad som orsakade problemet, det var lätt att hitta ersättningsämnen för CFC och det fanns en stark miljöopinion att ta hänsyn till. Men alla de faktorerna gäller för andra länder också.
Att Sverige blev ett föregångsland måste bero på något annat, och där kommer kärnkraften in.

Krafttag krävdes
Ozonhålet upptäcktes alldeles efter Tjernobyl. Folkopinionen ville att kärnkraftsverken skulle stängas, men det ville inte den socialdemokratiska regeringen.
- Opinionen krävde krafttag, och då hittade man CFC-frågan. Propositionen om CFC-avveckling kom samtidigt som propositionen om att man inte skulle avveckla kärnkraften som man tidigare sagt, och det var säkert ingen tillfällighet. Man ville att allmänheten och medierna skulle se hur effektivt man avvecklade CFC och att det skulle fungera som täckmantel för att man inte avvecklade kärnkraften, säger Evert Vedung.
Alla som intervjuats under arbetet med boken har förnekat att detta taktiska spel förekom.

Manipulationer
- Det som talar för är situationens logik. Och vi vet ju alla att det har manipulerats mycket i kärnkraftsfrågan under åren, säger Evert Vedung.
Det var inte bara besluten om avveckling som togs snabbt. Genomförandet gick också ovanligt smidigt. Runt om i kommunerna engagerade sig människor i CFC-avvecklingen.
- Det är egentligen märkligt att människor i till exempel Örnsköldsvik skulle bry sig om ett ozonhål över Antarktis, säger Evert Vedung.
En förklaring till att det aldrig uppstod något motstånd mot CFC-avvecklingen var att kylserviceföretagen engagerades i avvecklingen och fick en slags myndighetsroll. Det var kylteknikerna som i praktiken genomförde CFC-stoppet - och de hör också till dem som är mest intresserade av Evert Vedungs bok.

Snabba beslut
CFC-stoppet var politik helt enligt läroböckerna, säger Evert Vedung. En stark folkopinion drev politikerna framför sig och besluten genomfördes snabbt. Ofta framhålls just CFC-stoppet som exempel på fungerande miljöpolitik.
Men när det gäller växthuseffekten, ett miljöproblem som mycket liknar CFC-problematiken med globala effekter och lokala orsaker, fungerar miljöpolitiken inte alls lika smidigt.
- En viktig skillnad tror jag är att man hade en så bra metafor när man pratade om ett hål i ozonskiktet, fast det egentligen var en förtunning. Ett hål vill ingen ha. "Växthuseffekt" är inte ett lika kraftfullt uttryck.
- Sedan tror jag att oljan är svårare att ersätta än CFC. Bilarna spelar trots allt en viktigare roll i samhället än kylskåpen. Och så finns inte samma opinion.
Skulle man försöka minska koldioxidutsläppen i samhället med "ozonhålsmetodiken" borde politikerna engagera bensinförsäljarna i arbetet med att konvertera bilar till andra bränslen. Men det gör man inte.
- Generellt sett vill de flesta partierna att Sverige ska vara bäst i klassen i internationella jämförelser. Men det gäller inte alltid, säger Evert Vedung.

INGEGERD SÖRGARD
Annons
Annons
Annons