Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Tandläkare som testade gränserna

+
Läs senare
/
  • Tandläkare Siv Grenholm och tandsköterskan Gitti Lundin är tillbaka på Barntandvården i Gävle men de vill tillbaka till Nepal.
  • Siv behandlar ett barn på kliniken i Nepal. Personalen hade inga arbetskläder och det var smutsigt men barnens tänder var fina.
  • Gitti och Siv hyrde en stol på Araniko dental hospital.
  • Kliniken låg vid en stor trafikerad gata, två mil från Katmandu.
  • Vi är vana vid att det ska vara kliniskt rent hos tandläkaren. Så var det inte i Nepal.
  • 30 barn hann Siv och Gitti med att undersöka. Många hade haft infektioner när de var små men med god tandvård hade nu alla fina tänder.
  • Anslag på kliniken som upplyser om hur viktigt det är att borsta tänderna.

Tandläkare Siv Grenholm och tandsköterskan Gitti Lundin har förverkligat en dröm. Med hjälp av ett stipendium kunde de driva en liten klinik i Nepal under några veckor där de tog emot sina små patienter, gatubarn från ett svenskt barnhem.

Siv Grenholm och Gitti Lundin jobbar båda på Barntandvården i Gävle. Tandsköterskan Gitti har länge drömt om att få jobba som volontär. Hon fick med sig tandläkaren Siv och tillsammans sökte de ett stipendium via Folktandvården. Tanken var att de skulle åka till något ställe som Tandläkare utan gränser utsåg. Men så fick Siv kontakt med Eva Holmberg-Tedert som driver barnhem i Nepal. Eva ville gärna att Siv och Gitti undersökte "hennes" barnhemsbarn så planerna ändrades.

– Vi jobbade i två veckor och hade en veckas semester. Nu vill vi iväg igen, säger Gitti.

– Vi vill se hur det går för barnen, fortsätter Siv.

Två mil utanför Katmandu fick de hyra en tandläkarstol i en lägenhet av en manager.

– Det jobbade redan en tandhygienist där. Han gjorde allt utan bedövning, säger Siv och ryser lite.

Eva Holmberg-Tedert ordnade så att barnen fick komma till kliniken med taxi. På förmiddagarna kom de små barnen och på eftermiddagen de lite äldre flickorna. De yngsta var tre år och de äldsta 15 år. Siv och Gitti berättar att tandläkarklinikerna i Nepal inte släpper in gatubarn. Därför var det också viktigt att de kom dit för att undersöka barnens tänder. Men det visade sig att de stora flickorna hade väldigt bra tandstatus.

– De var finare i munnen än många av våra barn. Men så borstar de tänderna tre gånger om dagen också. Eva styr med järnhand. Och de sköljer med fluor. Vi blev positivt överraskade, säger Gitti.

– Vi kunde se att många hade haft infektion i mjölktänderna men nu var de bra när de fått de nya tänderna, fortsätter Siv.

Under sina 13 arbetsdagar på kliniken hann de med att undersöka alla barn och hela personalen, allt som allt 50 personer. Några fick hål lagade och några fick tänder utdragna.

Det var en del saker som förvånade Siv och Gitti. Bland annat häpnade de över hur tålmodiga barnen var. De fick åka taxi i två timmar och de fick vänta på sin tur på kliniken men ingen gnällde eller bråkade. Tvärtom såg de fram emot besöket och hade klätt sig fina. De blev också förvånade över att managern låste in tandkräm, tandborstar och injektioner men förmodligen var det stöldbegärligt. De upptäckte också att det inte fanns någon demokrati på arbetsplatsen. Något annat påtagligt var all smuts.

– På morgnarna slängde de upp fönstren och skulle vädra men biltrafiken är som i Indien. De hade inga arbetskläder och städningen fick vi sköta själva. Stolen blev renare och renare för varje dag. Man var smutsig från låren och ner hela tiden eftersom man stötte i saker, säger Gitti.

Utrustningen var allt annat än modern men den fungerade. Men även här var hygienen eftersatt. De använde samma borr hela tiden eftersom den inte gick att ta ur sitt fäste. Engångshandskarna tvättades och torkades och instrumenten kokades i en vanlig kastrull.

– Jag vill inte raljera men är förvånad att de inte förstår. De har ganska modern utrustning men inte kunskapen. Att hålla rent kostar inga pengar men vi fick lära dem lite, säger Siv.

Gitti och Siv hann med att besöka barnhemmet och de såg den miljö de kom ifrån.

– Jag vaknar varje dag och är glad att man är född där man är. Men det är fantastiska barn trots att de haft det dåligt. När vi besökte barnhemmet strilade tårarna, berättar Siv och får något vått i ögonvrån.

– Det känns som det är våra barn, säger Gitti lite bestämt.

Mer om Siv och Gittis äventyr i Nepal finns att läsa på deras blogg sivogitti.worldpress.com.

.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons