Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vanvård ingen engångsföreteelse

+
Läs senare

Efter artiklarna om familjen Hedbergs upplevelser av vården på Gävle sjukhus hörde många av sig med likande berättelser. Monica Nilsson och Lena Olsson är två av dem.

När Monica Nilsson läste om familjen Hedberg fick hon en aha-upplevelse. Under precis samma tid låg nämligen hennes man inlagd på hjärtavdelningen.

– Vi kände igen oss i allt det som hände familjen Hedberg. Det var ingen som tog ansvar och vi fick aldrig reda på vad som hände. Det var hemskt.

Monica Nilsson berättar vidare om hur hon hörde personal snacka skit om patienter i korridorerna och om den gången när hennes man bryskt drogs upp ur sängen, trots att han hade en spricka i bäckenet. Hennes lista av klagomål kan göras lång, men hennes främsta invändning är att vistelsen snarast förvärrade makens tillstånd.

– Om jag inte varit där och hjälpt till är jag inte säker på att han hade klarat sig. Så illa var det.

Lena Olsson är ett vittne som bekräftar att problemen inte kan bindas till hösten och vintern 2007. Redan sommaren 2006 råkade hon ut för en vård som hon aldrig kommer att glömma.

– Det var ingen vård utan förvaring. Dessutom slarvade de med medicineringen och gav mig ett läkemedel jag var allergisk mot, trots att jag sagt till.

Lenas känsla var att allt inte stod rätt till på strokeavdelningen. Hon upplevde det som om personalen inte drog jämnt.

– De bråkade väldigt ofta med varandra. En gång när jag skulle få hjälp med rehabilitering började två i personalen att skälla på varandra mitt framför ögonen på mig. Jag har själv jobbat inom äldrevården och jag skulle aldrig behandla en patient så som jag blev behandlad, säger hon.

Monica och Lena heter egentligen något annat.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons