Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Varje vecka, längd efter längd

+
Läs senare
/
  • Badbrudar som simmat varje torsdag på Fjärran i snart tio år Ingalill Lindborg, Gunilla Jernberg, Anita Öberg, Lillemor Andersson, Marianne Eklöf, Stina Lindgren
  • Nästa år firar de tioårsjubileum.

De är sex stycken och har hållit ihop i bassängen i vått och torrt.
– Nästa år blir det tioårsjubileum, säger badbrudarna utan vilka i Fjärran Höjders bassäng skulle vara så mycket tråkigare.

Jag träffar Ingalill Lindborg, Gunilla Jernberg, Anita Öberg, Lillemor Andersson, Marianne Eklöf och Stina Lindgren i kaféet på Fjärran. Klockan är halv tolv och de har just avslutat veckans simpass på en dryg timme. De tackar ja till kaffe, men är lite stressade:

– Vi går alltid ut och äter efteråt, förklarar de.

Det är som att prata med en person, fast de är så olika. Vänskapen kittar dem samman. Tre av dem, Ingalill, Gunilla och Anita, har känt varann sen de var små. I 70 år, konstaterar de.

De var två år och ”lekte och slogs”, där på gården på Birkagatan på Söder. Sen dess har de hållit ihop och gänget har utökats med tre.

Hur började det här simmandet?

– Med att vi provade kandelabersim. Sen när vi gick i pension så insåg vi att vi inte behövde gå på kvällen. Vi kunde ju gå närsomhelst.

Varför just simning?

– Det är så skönt att vara i vatten!

– Och det är så bra för lederna!

– Och man bli inte svettig i vatten!

– Och man kan stanna och vila om man blir det!

– Helst simmar vi ju ute, i 50-meters på sommaren, det är så skönt när man får sträcka ut!

En annan dag i veckan dansar några av dem zumba tillsammans och det händer att det blir en och annan vinmiddag tillsammans.

Har ni alltid så här roligt?

– Ja, det har vi, men vi kan diskutera allvarliga saker också, självklart.

– Men bäst är det när vi får skratta, det finns så mycket elände i världen.

Varför håller ni på?

– Vi funderar aldrig på det.

– Det har blivit rutin!

– Och kroppen fordrar det!

– Vi vill uppmana alla att gå och simma!

– Ja, kom till oss!

– Det gäller bara att ta sig hit, sen går det av sig själv!

Säger de och skrattar igen. Samvaron och vänskapen runt bordet går inte att ta miste på. Man blir nästan lite avundsjuk.

Bråkar ni aldrig?

– Nä, aldrig faktiskt. Det är klart vi har olika åsikter. Det har vi ofta, med det får man ta. Konstigt vore det ju annars.

– Diskussioner blir roligare om man har olika infallsvinklar.

Men pratar ni på tills ni rett ut dem då?

– Nej, vi fortsätter tycka olika. Inget konstigt med det.

Det här är ett av de längsta förhållande de har haft, säger de

– Nu har ju hälften av oss inga gubbar, men de som finns vill nog inte vara med heller.

– Det är helt gubbfritt!

Fast kanske inte riktigt:

– Det finns en gubbe här som inte tål oss, avslöjar de.

Han går oftast upp så fort damerna kliver i. En gång väste han: ”Nu tycker jag ni ska gå upp och fika!”

– Men vi bryr oss inte, vi pratar bara ännu mer!

Men hur ska ni hantera honom, vad ska ni göra med honom?

– Vi kanske ska dränka honom! Nej, vi bara skojar, skriv inte det, han kanske polisanmäler oss!

Och så skrattar de ingen och jag kan inte låta bli att fundera på varför ”gubben” väljer att gå just den tid damerna är där.

Hur länge kommer ni att hålla på?

– Så länge vi orkar!

– Ja, tills de bär ut oss!

En samlingspunkt varje vecka.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons