Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Vi måste få veta nu"

+
Läs senare
/
  • Mikael Hammarstrand och polischeferna Lennart Styrman och Jan Friberg deltog i presskonferensen som inte syftade till att informera allmänheten utan i stället var en vädjan om hjälp. Foto: AnnaKarin Björnström

GÄVLE - Måtte de här två personerna de tagit in veta något, och också kunna berätta något. Då kanske vi äntligen kan känna något slags lättnad.

- Vi har mått så dåligt, ovissheten och saknaden har gjort så förtvivlat ont, säger Madeleine Sandegårds mamma Anette.
Den sista april förra året pratade hon för sista gången med sin dotter.
Några dagar senare var Madeleine spårlöst borta. Anette fick se bilden av sin efterlysta dotter i tidningar och i tv.
I juni förra året efterlyste Anette själv sin dotter i Gefle Dagblad och andra tidningar.
Då närde hon hoppet om att Madeleine fortfarande fanns i livet.

I dag är hoppet om att dottern ska vara i livet inte lika stort, men finns ändå.
- Förnuftet och känslan jag har inom mig säger att hon inte lever, samtidigt vill jag inte riktigt inse det. Jag hoppas och önskar. Jag längtar så efter Madeleine& Men om hon är borta så kanske vi nu i alla fall kan få veta var Madeleine, det som var Madeleine, finns, säger Anette.

Hon har haft nära kontakt med polisen sedan hennes dotter försvann.
- I början var det varje dag. Nu ringer polisen varje måndag och fredag och så får jag höra av mig precis när jag vill. De har varit fantastiska. De har också lidit av det här. Jag vet att de har gjort och gör allt de kan. Hur det här än slutar så är det skönt att veta.
Dottern finns ständigt i tankarna.

- Jag saknar och längtar, är rädd och orolig. Bilderna av Madeleine dyker upp överallt. Men barn och barnbarn som finns runtomkring mig, Madeleines syskon och barn, gör att dagarna fungerar ganska bra. Det är när man lägger sig ner och ska sova som allt kommer.
Teorin om att Madeleine skulle ha försvunnit frivilligt eller tagit sitt liv har hon uteslutit från första början.
- Hon skulle aldrig ha lämnat sitt barn frivilligt, det är jag helt övertygad om. Han var allt för Madeleine, allt. De stod varandra otroligt nära, säger Anette.
Två män sitter anhållna. Hon säger att hon väntat på den här stunden.

- Det känns skönt, inte som någonting rivs upp, vi har levt i det här så länge nu; kastats mellan hopp och förtvivlan.
- Samtidigt känner jag mig också väldigt bitter. Jag kan inte förstå& Hur kan någon ha velat Madeleine så fruktansvärt illa. Vi måste få veta nu. Jag hoppas vi får det.

Sofia Öhlander
026-15 96 17
sofia.ohlander@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons