Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det riktiga Varglandet

/
  • Stora Björnmossen heter området dit Korsåreviret expandera för ­ungefär ett år sedan.

En närgången varg rörde sig inne i Åmot i fjol. Strax utanför finns det så kallade Korsåreviret.

Efter besöket på macken begav sig GD inåt den djupa skogen – in i Varglandet.

Annons

Per Agefeldt flyttade till trakten med sin fru för att träna deras 35 draghundar av rasen siberian husky. Nu bor de där mellan oktober och april varje vinter.

Som ägare till 35 hundar är han förstås utom sig av oro för de vargar som syns både i byn och i skogarna runtom.

– Inte alls, kommer man dundrande på en släde med åtta-tio hundar så håller sig vargen på avstånd. Men jag kan förstå att de som haft varg på gården inte är så förtjusta.

Vi säger hej då till honom och styr mot vargreviret i Stora Björnmossen. Där var det som Sören Andersson fick sin hund vargdödad nära hemmet i höstas.

En asfaltsväg leder i riktningen Svartnäs. Strax före gränsen till Dalarna svänger vi in på en grusväg med alldeles tyst och tät skog på ömse sidor.

Djupare och djupare in i ödemarken kör vi, bara knastret från vägen ljuder. Bilens GPS visar inga adresser längre.

Fotografen har ett riktigt stort objektiv på kameran i baksätet och är hela tiden beredd att knäppa en bild. Varg och björn står högst på önskelistan.

Då och då syns insjöar med lugnt och stilla vatten i skogsbrynen nedanför vägen.

– Tänk att få se ett rovdjur stå vid sjön och dricka av vattnet. Vilken bild det skulle bli, säger fotografen.

Från grusvägen svänger vi in på en ännu mindre väg. Bilen får nu ordentligt med stryk av alla gropar, gupp och stenar. Ingen bebyggelse så långt ögat kan nå.

Ett stycke in på den smala skogsvägen når vi så en rejäl skylt med texten Stora Björnmossen skriven i versaler.

Här finns fyra boningshus. I ett av dem bor Sören Anderson.

Nedanför husen blänker en sjö och bortom den stiger bergen på Dalasidan mot en mulen sky.

Vi är inne i Korsåreviret, det riktiga Varglandet.

Sören Andersson är inte hemma. Däremot kommer Ingemar Andersson ut när vi svänger in på hans gård och bromsar vid farstubron.

Han bor ensam i huset och får posten i en låda en bit därifrån. Nyheterna läser han på Internet med hjälp av ett mobilt bredband.

Han har sett en varg i frihet en enda gång. Han körde på en skogsväg i närheten när vargen kom tassande emot honom i sakta mak.

– Men den vek av in i skogen. Andra har sett varg springa över gårdarna här. Jag är inte orolig för varg, men är lite mer försiktig sen Sören fick hunden vargdödad.

Ungefär för ett år sedan expanderade Korsåreviret till trakten och de började se spår av varg lite varstans. Som mest har sex vargar observerats samtidigt.

Ingemar Andersson berättar:

– Under vintern matade jag fyra rådjur. Två lodjur tog ett av rådjuren. Ett annat rådjur togs av vargen. På sjön klippte fyra vargar en räv. Björnar syns här då och då. Och nu har vi också fått järv i skogarna.

Och vad tycker han om varg då?

– Vargen är ett vilt djur i skogen, det får man acceptera.

Annons
Annons
Annons