Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Miljöbalken orättvis mot lantbrukare

+
Läs senare

OCKELBOHur rättvis är miljöbalken egentligen?

Som privatperson kan du lasta din bil med spillolja, trasiga lysrör, målarfärg och annat miljöfarligt avfall och lämna till ortens miljöstation.
Är du däremot lantbrukare gäller helt andra regler.
För att över huvudtaget få transportera bort samma miljöfarliga avfall som privatpersoner måste du först mot en avgift, som lägst 200 kronor, göra en anmälan om transport av farligt avfall till länsstyrelsen. (Godkänd anmälan gäller sedan under fem år).
Därefter måste du föra förteckning över vad slags avfall du ämnar transportera och du får heller inte lämna det på ortens vanliga miljöstation. Den är endast avsedd för hushållsavfall.
Det är bara ett exempel på hur miljöbalken slår mot lantbruket och i måndags kväll hade Ockelbo LRF bjudit in till information med medverkan av Mats Selin och Eva Brännlund från länsstyrelsen och Monica Claesson och Anna Åstrand-Kuylenstierna från Ockelbo kommun.
Även om alla omfattas av miljöbalken, så särskiljs enskilda personer och yrkesmässig verksamhet. Och till yrkesmässig verksamhet hör lantbruk oavsett omfattning och att deras avfall inte i någon större omfattning skiljer sig från hushållens.
- Jag förstår om lantbrukarna blir bekymrade. Det är dessutom så att lantbruket omfattas av väldigt många paragrafer och förordningar i miljöbalken, sa Eva Brännlund.
Miljöbalken för lantbrukare är en över hundra sidor tjock samling papper med fyra olika förordningar, otaliga paragrafer och punkter. Detta ska lantbrukaren känna till och han ska dessutom kontinuerligt hämta in ökad kunskap, tillade hon.
- Den som gör något ska ha kunskap om det, säger lagen.
Var lantbrukarna i Ockelbo ska lämna sitt miljöfarliga avfall fick de dock inget besked om.
- Jag var inte beredd på att få den frågan, så den har jag inget svar på i dagsläget, sade miljöchef Anna Åstrand-Kuylenstierna.
För lantbruk med mer än 200 djurenheter krävs tillstånd av länsstyrelsen, mer än 100 djurenheter skall anmälas till kommunens miljökontor.
-Men hur många djurenheter är då en diko? Det sägs det inget om i miljöbalkens anvisningar, sa Katarina Bolander.
Den frågan förblev obesvarad under kvällen, men som rätt omgående måste redas ut om inte lantbrukarna skall riskera sanktionsavgifter. I de fall det krävs måste en skriftlig anmälan göras före utgången av 2002, annars döms avgifter ut.
- Så är ni det minsta tveksamma, ring oss då hellre och kontrollera istället för att riskera sanktioner, rekommenderade Mats Selin.
I miljöbalken sägs att krav på hänsyn ska ha miljömässiga motiv utan att vara orimliga att uppfylla.
Formuleringen ger utrymme för tolkningar, vilket kan skapa osäkerhet om vad som egentligen gäller. Och den som ställs till svars är alltid utövaren. Det är han eller hon som har ansvaret enligt miljöbalken.
Lantbrukaren måste alltså alltid vara uppmärksam och försäkra sig om vilka regler som gäller. Inte bara orimliga utan också ologiska krav, menade lantbrukarna.
- Jag har varit lantbrukare i 35 år och hela tiden har myndighetsutövningen ökat. Nu är det helt enkelt inte roligt längre. Motivationen är borta. Det är ohållbart om man som entreprenör måste fråga myndigheter om allting, sa Jon Olsson.
Eva Brännlund och Mats Selin rekommenderade lantbrukarna att via LRF arbeta för att få en ändring av regler som inte är bra.
- Vi som tjänstemän kan inte ändra lagarna, vi kan bara tala om hur de ser ut och vad som händer om de inte åtföljs.
Ett stort och omfattande ämne som i allra högsta grad påverkar oss i vår vardag, konstaterade lokalavdelningens ordförande Marit Rempling, när hon avslutade mötet.

MARIANNE LUNDQVIST
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons