Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Daniel får vara som alla andra igen

+
Läs senare
/
  • - Barn mår inte bra om man ser dem som ett problem. Daniel är ju inte handikappad egentligen, säger hans mamma Monica Eriksson. Foto: Nick Blackmon

SANDVIKEN En tioåring som går hemma och visslar och sjunger. Som cyklar till skolan. Och som leker med kompisarna när det är rast.
Så beskriver Monica Eriksson sin son Daniel.

- Allting fungerar helt perfekt nu, säger Daniels mamma Monica Eriksson.
Daniel Eriksson är tio år och går i tredje klass på Björksätraskolan. Han är duktig på att läsa och på att hantera datorn. Som vilken pojke som helst, egentligen.

Skillnaden är att Daniel föddes med svår blödarsjuka. Hans blod saknar ett av de ämnen som är nödvändiga för att det ska kunna koagulera. Dessutom är hans leder, slemhinnor och muskler extra känsliga. En hård knuff kan leda till en svår inre blödning. För det måste Daniel ta sprutor fyra gånger i veckan.
De dagar det är gymnastik, utflykt eller friluftsdag i skolan är det extra viktigt att han fått sin spruta. Om medicineringen ska läggas om behöver familjen få veta det flera dagar i förväg.
Daniels sjukdom gjorde att lärarna på hans tidigare skola inte lät honom vara med på vissa aktiviteter. Det hände att skolan ändrade i planerna så att Daniel inte kunde vara med.
- Ibland fick jag sitta kvar i klassrummet och läsa när de andra barnen lekte på rasterna, minns Daniel.

Monica Eriksson berättar om gånger då sonen kom hem gråtandes från skolan, undrandes varför han inte fick vara med de andra barnen.
- De var dumma mot mig. Här är de snälla, säger Daniel.
Gefle Dagblad har tidigare berättat om familjen Eriksson som till slut anmälde Sandvikens kommun till Handikappombudsmannen, HO. Familjen tyckte att Daniel utsattes för kränkande särbehandling.
Efter meningsskiljaktigheterna med Daniels förra skola fick han inför årskurs två börja på Björksätraskolan.
- Han har utvecklats oerhört mycket sedan han kom hit. I dag är han så mycket självständigare, säger Daniels lärare Sabina Höglund.

De nya lärarna har aldrig sett Daniels sjukdom som ett bekymmer. Han är alltid med på skolans utflykter och lekar. Något han själv knappt trodde var sant när han började i den nya klassen.
- Vi har fått bra information om sjukdomen och jagar inte upp oss. Vi ringer och rådfrågar föräldrarna om vi undrar över någonting, säger Daniels lärare Katarina Lindgren.
Alla på skolan är medvetna om Daniels sjukdom och håller noga koll på honom under rasterna. Särskilt viktigt att föräldrarna kontaktas är det om han slår sig i huvudet eller i magen.
- Det är klart att vi blir lite extra oroliga om Daniel ramlar, säger Sabina Höglund.

Daniel själv känner sig inte sjuk. Han minns en gång för några år sedan då han fick så svåra blödningar i fötterna att han inte kunde gå. Han ryser av obehag vid tanken. I dag påverkar sjukdomen inte hans liv på samma sätt.
Hans mamma är övertygad om att det beror på den förbättrade skolsituationen. För henne är det viktigt att kunna visa föräldrar i liknande situationer att läget kan förbättras.
- Nu känns det som att jag är en vanlig pojke, säger Daniel.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons