Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hasse Persson hann aldrig bli rädd

+
Läs senare
/
  • Foto: LASSE HALVARSSON Slogs ned. Hasse Persson misshandlades svårt när han hindrade tre män från att misshandla två handikappade.

SANDVIKEN- Man hinner tänka ganska mycket, konstigt nog. Det kom smällar och sparkar från alla håll - hela tiden. Jag försökte skydda huvudet så gott det gick. Ska de aldrig sluta slå? Ska jag sluta mina dagar så här - på torget? tänkte jag, berättar han.

Hasse Persson har ett antal stygn i bakhuvudet. Han har en fraktur på en ryggkota, en mängd blåmärken över hela kroppen och till och med bitmärken. Spår efter den grova misshandeln på Jerntorget i Sandviken på lördagskvällen.
- Jag cyklade förbi och så såg jag det, såg hur de behandlade två handikappade människor som inte kunde försvara sig, då kunde jag inte göra annat än att ingripa, säger han.

Nära polishuset
Han gick emellan och frågade vad de tre höll på med. Han fick till svar att inte lägga sig i. Men Hasse Persson lade sig i, backade inte, och fick därmed liggande ta emot sparkarna, slagen och betten. Under många långa minuter pågick misshandeln. Ett stenkast från polishuset i Sandviken. Hasse Persson fick till slut hjälp av kompisen Jan-Åke Böe som av en händelse körde förbi i bil.

Fullt tumult
- Jag såg att det var fullt tumult på torget med en massa folk som stod och tittade. Sen såg jag att någon låg på backen och precis höll på att bli sparkad i ansiktet. Jag lämnade bilen mitt i gatan och bara rusade. När jag kom närmare såg jag att det var Hasse, min kompis, som låg där, berättar han.
Efter Jan-Åke Böes ingripande gav de tre misshandlarna till slut upp.
Efter drygt 20 minuter kom en ambulans, någon gång därefter polisen. Jan-Åke Böe är upprörd över att ingen polis fanns på plats i tid.
- Det är för jävligt. Jag vet att det inte är de enskilda poliserna man ska skälla på, de gör så gott de kan, utan de som bestämmer. Men man blir förbannad när man ser vilket samhälle det har blivit. Folk ger sig på handikappade och ingen människa, utom en enda, vågar göra något.
Jan-Åke Böe klarade sig med en skadad hand. Hasse Persson vet att uppskatta kompisens insats.
- Jag vet inte om jag hade klarat mig om inte han hade dykt upp då, säger han.
Men Hasse Persson säger att han aldrig hann bli rädd.
- De kunde inte försvara sig. Då finns det inget man får bli rädd för. Det går inte, säger han.
Ändå har han förståelse för att det kan ha varit rädsla som gjorde att ingen annan ingrep.
- Allmänheten är räddare i dag, tror jag. Det blir mer och mer vanligt med vapen, inte bara knivar utan även skjutvapen. Det är skrämmande att poliserna är så få fast de behövs. Folk måste kunna känna sig trygga i Sandviken fast det är lördag eller söndag. Det är farligt om folk börjar ta lagen i egna händer mer och mer.
Han funderar på frågan om han skulle ingripa om samma sak hände igen, under samma omständigheter.
- Det är otäckt att behöva fundera så. Men instinkten säger mig att jag skulle göra det. Man måste leva med sig själv också.

SOFIA ÖHLANDER
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons