Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Inga satte alltid andra först

+
Läs senare
/

SANDVIKEN – Rättvisa var viktigt för mamma, konstaterade sonen Lars i sitt varma, nära minnestal.
Och aldrig har ett ord varit mer rättvist för att beskriva Inga Hagström än tid.
Tid var det hon alltid hade. Till alla. Tid var ordet som återkom bland de hundratals människor som kom för att säga hej då i Sandvikens kyrka i går.

Maken Roland gick bort 2006. Sonen Lars berör med sitt tal i kyrkan.

– Kanske var det saknaden efter pappa som blev för stor till slut. Inga och Roland. Så skulle det ju alltid vara. Och känner jag pappa rätt – och det gör jag – så har han dammsugit och piskat mattorna tills du är där, mamma. Kanske står det en fiskgratäng på bordet. Kanske har han slagit upp ett glas vitt vin åt dig. Det har han nog. Tack mamma.

Alla de stora orden är nog redan sagda om Inga Hagström. Ändå fanns de där i går. Inga var personlig, äkta och ödmjuk. Det fanns aldrig någon fasad, aldrig tomma ord eller floskler trots de många åren inom politiken. Inga var på riktigt. Alltid människa först. Satte alltid andra först. När hon fick sin diagnos om ALS var den första reaktionen rädslan att den kunde vara ärftlig, berättar sonen Lars.

– Inga var äkta hela vägen, gedigen. Det var därför hon hade ett sånt förtroende hos människor. Det var äkta godhet. Hon var och är en stor förebild för mig och det var hon som anställde mig en gång i tiden, säger Gävles kultur- och fritidschef Mats Öström, bland de första på plats.

Kanske var de 400, de som fyllde kyrkan, liksom doften av de många, många rosorna. Alla de som försökte hitta orden för att ge sin bild av Inga, alltid bara förnamnet, återkom till det där med tiden. Som konstnären Eigil Thorell säger:

– Man kunde alltid bara ringa henne.

Inga var så mycket kultur, så mycket SAIK, så mycket Sandviken. Representanter från alla delar av Sandviken var också på plats, bland andra Bosse Hedwall från Sandviken Big Band.

– Hon var vår största kulturmecenat och man kunde alltid lita på henne. ”Så länge jag lever kommer kulturen att leva i Sandviken. Det lovar jag.”, sa hon. Och det Inga sa, det litade man på, säger Bosse.

Många från SAIK ville ta farväl i går.

– Inga har betytt oerhört mycket för bandyn och SAIK. Hon hade alltid tid. Och så var hon alltid glad, säger tränaren Ola Grönberg.

Nära vännen och prosten Gunnar Westberg förrättade jordfästningen. Han talade om Ingas aldrig sinande vänlighet och omtanke om hennes insikt om att ett förtroendeuppdrag innebär just ett förtroende; makt men också ansvar.

– Ingas betydelse för kulturen och idrotten i Sandviken kan inte nog uppskattas. För vilken insats ska hon värderas högst? När betydde Inga allra mest? säger Gunnar Westberg.

Det går inte att svara på. I stället återger han ett minne från Ingas barn. När familjen var samlad för att äta middag en kväll ringde telefonen. Det var en gammal man på ett äldreboende som vill prata med Inga. Han berättade att fåglarna utanför fönstret inte hade några fågelholkar och att det verkade kallt åt dem. Kunde hon ordna med det? Redan dagen därpå var holkarna på plats. Men på kvällen ringde det återigen hemma hos Hagströms. Samme man berättade att hålen var för små för fåglarna. Kunde hon titta på det? Kvällen därpå ringde mannen för tredje gången. ”Tack Inga.” sa han.

– Sådan var hon. Sådan är hon, säger Gunnar Westberg.

Tid var det hon alltid hade. Ändå tog den slut alldeles för fort.

”Inga var äkta hela vägen, gedigen. Det var därför hon hade ett sånt förtroende hos människor. Det var äkta godhet.”

Mats Öström

Kultur- och fritidschef i Gävle

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons