Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Lundström: "Min familj har fått betala rejält för mygghelvetet."

/

"Semester, vad är det för något", säger bekämpningsledaren Jan Lundström skämtsamt.
Men det finns en stor dos allvar i den kommentaren. I femton år har han varje sommar fått göra avkall på all ledighet för att i stället ägna sig åt myggproblemen.

Annons

Jan Lundström är generalen i kriget mot myggen i nedre Dalälven. Han leder arbetet tillsammans med kollegan Martina Schäfer. Det är under våren och sommaren som bekämpningen utförs.

Men även resten av året är han upptagen med problematiken.

– Hela hösten går till att skriva ansökningar och besvara frågor. Jag reser också mycket och gör presentationer på möten. Jag hinner inte få så mycket kvalitetstid med min familj. Nu på sommaren jobbar vi ibland dygnet runt veckovis. Det känns väldigt jobbigt när jag är här och jobbar med myggproblemen och min fru har semester och är ensam. Myggbekämpningen är något som sliter väldigt på familjen. Om jag ska hårddra det så så kan man säga att min familj fått betala ett mycket högt pris för myggproblemen vid Dalälven.

Varje år stöter de på enorma svårigheter med att få tillstånd och ekonomiskt stöd till kampen mot myggen.

– Jag tycker att man mest gjort livet svårt för oss på det politiska planet i Stockholm. Jag tror inte att de insett att folk verkligen behöver den här hjälpen eftersom nästan all verksamhet i området handlar om att röra sig i naturen och det går inte med den enorma mängd myggor som finns om vi inte gör bekämpningar. Men jag vill poängtera att vi inte utrotar myggen, vi bara reducerar dem.

Varför fortsätter du år efter år?

– Vi tog på oss uppdraget en gång i tiden och jag har svårt att svika. Jag är väldigt vänfast och står vid mitt ord. Jag jobbar för att folket vid nedre Dalälven ska få ett drägligt liv.

Men Jan Lundström har ingenting emot myggor. Tvärtom.

– En del forskare säger att en bra mygga är en död mygga. Jag säger att en intressant mygga är en levande mygga. Men av nöden är vi tvungna att döda myggen för att befolkningen ska kunna leva här. Mygg är intressanta – men jäkligt jobbiga.

Jan Lundström föddes i Skellefteå och växte upp i Bureå. En stor förebild för honom under uppväxten och senare har varit hans farmor.

– Hon var en öppen människa med bra kontakt med livet och naturen.

Skulle någon sagt till honom att han en dag skulle syssla med bekämpning av något i naturen hade han bara skakat på huvudet.

– Jag är uppväxt med en enorm koppling till naturen. Min familj bestod av väldigt naturnära människor. Vi var ute i skogen varje helg.

Jan Lundström har flyttat runt en hel del i landet och bott bland annat i Härnösand, Östersund, Holmsund och Umeå.

Likaså har han varit verksam inom många områden. I grunden är han elkrafttekniker men har också jobbat som lärare och konstnär, inom psykvården och med barn och ungdomar som har drogproblem.

Ibland har han haft flera sysselsättningar samtidigt.

Först när han började plugga biologi i Umeå fastnade han fullständigt för något och fann sitt kall.

– Tidigare tröttnade jag på mina jobb efter ett tag. Men inte när det gäller myggor. När det gäller myggor är det nya utmaningar hela tiden och man blir aldrig slutlärd.

Han specialiserade sig på entomologi - läran om insekter.

– Entomologistudier fanns bara i Uppsala så jag flyttade dit och började plugga där. Där började också det liv som lett mig hit till Dalälven.

Vad är så intressant med myggor?

– Att det är nästintill omöjligt att begripa varför de gör som de gör, hur de tar sina beslut. Mygg är pyttesmå varelser med hjärna och beslutsförmåga och de tar massor med beslut. Men eftersom de är så små och så många har vi svårt att urskilja de individuella besluten. Vi har mer än en gång blivit jättefrustrerade över hur översvämningsmyggen, som orsakat så mycket problem här, egentligen fungerar.

Du betraktas ju som en superhjälte av befolkningen kring nedre Dalälven, men har du några fiender också, förutom myggen?

– Visst finns folk som är emot bekämpningen. Vi har stött på några som varit aggressiva, riktigt på och otrevliga. Men de har dragit sig in i sitt skal. Vad det beror på vet jag inte. Kanske har de insett att bekämpningen inte är så farlig som de trott. Kan också vara så att de insett att så många här är så positiva till bekämpningen att de inte vågar säga något negativt längre.

– För några år sedan var det en kvinna som ringde hem till mig och skrämde mina barn. Hon var kryptisk och pratade konstigt. Hon var negativt inställd till bekämpningen, men mer än så gick inte att begripa.

– Annars känner jag mig inbäddad i bomull. Väldigt många tycker att det vi gör är väldigt bra. Jag känner mig oerhört uppskattad. Jag får positiv respons på många sätt: Massor med mejl, glada utrop på Facebook och folk uttalar sig positivt om oss i media. Vi har fått blommor och fruktkorgar för vårt engagemang. Vi är glada och stolta och det känns att man gör ett bra jobb när man märker hur nöjda folk är.

Annons
Annons
Annons