Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slut efter 40 år i rättvisans tjänst

/
  • Foto: LASSE WIGERTSätter punkt. I 40 år har han varit domare. De sista åtta åren har han varit lagman vid Sandvikens tingsrätt.  I går, fredag, gjorde han sin sista arbetsdag. � Jag har gjort mitt, säger han.

SANDVIKENHan har fällt sin slutliga dom. I går vandrade Hans Jerkert för sista gången ut genom dörrarna till Sandvikens tingsrätt som lagman. 40 år bakom domarskranket har det blivit.

Annons
- Det känns bra. Jag är ganska tillfreds och känner att jag gjort ett någorlunda hyfsat jobb. Pensionen känns som att gå i mål, säger han.
Det är fredag. Hans sista a rbetsdag, även om den här dagen inte handlar så mycket om arbete. Personalen fixar och pyntar inför eftermiddagen då deras chef ska firas av. Det lyser rött här och var av rönnbärsbuketter.
På eftermiddagen håller tingsrätten stängt, något som är tämligen ovanligt.
Hovrättspresident, advokater, åklagare och andra som under åren varit en del av Hans Jerkerts yrkesliv väntas till kalaset.

Saknar dramatiken
- Visst är det en del jag kommer att sakna. Den sociala delen, att träffa arbetskamraterna. Vi har en väldigt bra stämning här på tingsrätten. Anspänningen, dramatiken, kommer jag nog faktiskt också att sakna. Och den intellektuella utmaningen att knäcka på rättsfrågor, säger han.
Det är också 40 år av möten med tragedier och trasiga människor.
- Naturligtvis tar man intryck. Tragedier, beskrivningar av våld och övergrepp är inget man utan vidare skakar av sig. Men man tar på sig en roll som man också tar skydd bakom. Man måste som domare tänka väldigt tekniskt och det skapar någon sorts barriär.
På arbetsrummet står ett par kartonger på golvet. Annars skvallrar inte mycket om att någon i dag sätter punkt för 40 år.
Det är en omtyckt och respekterad arbetskamrat som ska avtackas. Det knackar på dörren till kontoret.
Ett handskrivet papper lämnas till Hans Jerkert. Det är en dikt till honom från en städerska.

Stora förändringar
Mycket har förändrats, i yrket och i samhället, under åren. Han nämner förhållandet på arbetsplatsen, påföljdssystemet och teknikutvecklingen. Och sen är det narkotikan.
- Första gången jag hörde talas om narkotika var i början på 70-talet när jag jobbade i Luleå. Jag visste inte vad det var. I dag finns det överallt. Det har fått enorma följder och för med sig langning, stölder och häleri bland annat.
Samhällsklimatet har blivit hårdare tycker han.
- Det vill jag påstå. Våldet är råare, ofta med tillhyggen. Kniv är väldigt vanligt. Man sparkar oftare på den som ligger.
Han säger att det han kallar gammaldags hedersbegrepp inte finns på samma sätt i dag.
- Det är något som säger att fler inte ger sig på en ensam eller att den som är större inte ger sig på den som är mindre. I dag när man ibland ställer misstänkta inför det, då förstår de helt enkelt inte hur man menar, säger han.

Juridiken en utmaning
Att bli jurist eller domare var aldrig drömmen. Han ville studera språk, men såg juridiken som en utmaning.
Ändå är han nöjd med sitt yrkesliv som började i Västerås, där han har sina rötter. Efter ett antal år i övre Norrland hamnade han i Gävle 1978. 1994 blev han lagman i Sandviken. Men hemmet finns fortfarande i Gävle.
- Jag skäms lite för det. Min principiella inställning att man ska bo i sin domsaga. Men jag tycker om Sandviken och känner mig hemma här. Jag tycker ändå att jag har tagit del av livet här, bland annat av jazzen och bandyn.
Nu väntar en ny vardagstillvaro. Intressena är många. Dansen har funnits med sedan tonåren. Nu vill han lära sig att dansa tango.
- Det var någon som sa att där får man gärna vara lite fårad och skrynklig. Det tog jag fasta på.
Idrotten är viktig. Han har flera gånger sprungit Stockholm Maraton. Sen är det musiken, jazz bland annat. Och kultur.
- Jag tror inte jag behöver leta efter sysselsättningar som golf att slå ihjäl tiden med. Jag tycker verkligen att golf är meningslöst, skrattar han.
Bandymatcherna, däremot, har varit något av ventil.
- Ibland blir man trött på att alltid vara så odrägligt opartisk. Då är det skönt att stå på Jernvallen och vråla och bara heja på Saik.
Annons
Annons
Annons