Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sökte hjälp med hyran men höll på att bli vräkt

+
Läs senare
/

Catarina Sjödén blev sjuk och stod helt utan inkomst.

På grund av socialtjänstens hantering var Catarina och hennes son Christopher bara timmar från en vräkning. Catarina fick dessutom en betalningsanmärkning hos Kronofogden.

När Catarina Sjödéns son Christopher var 13 år, fick han diagnosen Philadelfia-positiv ALL, en aggressiv, ovanlig variant av akut lymfatisk leukemi. Året därpå gick han igenom sin första benmärgstransplantation, följd av flera mindre transplantationer och en hel rad komplikationer under åren som följde. Om det har Gefle Dagblad berättat många gånger.

I dag är Christopher 20 år och kämpar fortfarande på med regelbundna efterbehandlingar på Huddinge sjukhus och Gävle sjukhus.

– Jag tycker att jag mår ganska bra nu. Oftast känner jag mig inte ett dugg sjuk. Fast jag har svårt att röra mig. Jag kan inte sätta på mig strumporna själv, säger Christopher, som till följd av leukemin utvecklat sjukdomen GVH (graft versus host) som sedan blev sklerodermi, en reumatisk sjukdom som ger stelhet och förhårdnader både inuti och utanpå kroppen.

Men även om den värsta tiden är förbi lever Catarina och Christopher fortfarande med problem som uppstod när tillvaron rasade. Som en havererad ekonomi. Catarina förlorade sitt jobb på grund av arbetsbrist när Christopher var som sjukast. En mindre plånbok skulle nu räcka till alla de merkostnader som sjukdomen orsakade.

– Sedan dess har jag hoppat mellan olika sorters ersättningar. Vid regeringsskiftet blev det markant mycket sämre för oss eftersom allt förändrades. Det blev nya regler, ersättningar drogs in och det var nya blanketter för allt. Och hela tiden blev man ifrågasatt av försäkringskassan. Till slut blev jag själv sjuk. Jag gick inte in i väggen, jag sprang in i den. Men försäkringskassan erkände inte att jag var sjuk, trots läkarintyg.

Under de tre månader förra året som försäkringskassan utredde om hon kunde erkännas sjuk, för att sedan ge avslag, stod hon helt utan inkomst.

– Jag var helt utlämnad till systemet, men trodde nånstans att i den här situationen måste jag ändå få hjälp hos socialtjänsten. Jag hade kämpat, slagits och bråkat för Christopher och jag kunde inte fixa honom, men det här hade jag ändå rätt till, tänkte jag.

Socialtjänsten beviljade Catarina bidrag till hyra och el och andra nödvändiga kostnader. Kallhyran på 1 700 kronor skulle socialtjänsten betala direkt till hyresvärden, byföreningen som äger den före detta skola i Botjärn där Catarina och Christopher bor. In på sitt konto fick Catarina omkring 4 000 till sin försörjning.

– Sen helt plötsligt kom ordföranden i byföreningen hit och sa att jag hade flera hyror obetalda. ” Men soc skulle ju betala direkt till er.”, sa jag. ”Soc? Nej, vi har inte fått några pengar”, sa hon, berättar Catarina.

När hon vände sig till socialtjänsten för att få veta varför inte hyran var betald hade hon fått en ny handläggare. Under fem månader hade Catarina fyra olika handläggare. Socialtjänsten ville lösa den akuta situationen med att försöka få hyresvärden att upprätta en avbetalningsplan för den hyra som socialtjänsten skulle ha betalat. Samtidigt krävde man garantier för att Catarina skulle få bo kvar. Under tiden socialtjänsten försökte övertala byföreningen förföll ytterligare hyror. Skulden gick till kronofogden.

– När jag var på Huddinge sjukhus med Christopher ringer en man från kronofogden. han sa att ”den 6 december då kommer lastbilen, då sker avhysningen.” Sen frågade han om den katt som satt i fönstret var min och sa att ”finns det djur när vi kommer då måste vi avliva dem”. Och vi har ju vår hund Fridolph också och en till katt. Jag bröt ihop igen där på sjukhuset, säger Catarina.

Hon fick sedan veta att socialtjänsten hade ordnat en trea i Björksätra med en hyra på 6 000 kronor för att det skulle finnas någonstans att ta vägen efter en vräkning.

Efter ett krismöte med socialtjänsten får Catarina löfte om att skulden till kronofogden ska betalas för att undvika vräkning. Skulden har då vuxit med närmare 2 000 kronor för de avgifter för förseningar och avhysning som tillkommit. När pengarna ändå inte finns hos kronofogden på den sista inbetalningsdagen betalar Catarinas mamma i sista minuten.

– Om det inte hade varit för mamma hade vi suttit i Björksätra i dag med en tre gånger så hög hyra, säger Catarina.

Efter att socialtjänsten för sent betalat in pengarna inser Kronogdemyndigheten att de fått dubbel betalning och betalar tillbaka socialtjänstens inbetalning eftersom mammans betalning redan gått till byföreningen.

Catarinas mamma har nu små möjligheter att få tillbaka sina pengar.

– De sa att då måste man ansöka om det på en särskild blankett. När vi sedan frågade om en sådan visade det sig att det inte finns någon. Man får ta en annan blankett och stryka över och ändra för att det ska stämma. Och förmodligen får mamma ändå inte tillbaka några pengar, säger Catarina.

I dag bor hon och Christopher kvar, men är inte längre beroende av socialtjänsten. Som tidigare fungerar Catarina som vaktmästare för fastigheten och sköter lättare underhåll. Hon har också praktik på heltid och får aktivitetsstöd. Det finns ingen vräkning som hotar trots att byföreningen, med den bakgrund som finns, hade haft möjlighet till det om det funnits intresse.

– Man tror att man, när man hamnar i akut kris, ska få hjälp av samhället. Jag hade aldrig kunnat drömma om att bli behandlad så här, säger Catarina.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons