Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristian Ekenberg: Fotoutställningen "100 Gävlebor" visar att Gävle fortfarande är en småstad

Kulturredaktör Kristian Ekenberg besöker "100 Gävlebor" i Gasklockorna och förvånas över hur många bekanta ansikten det finns bland fotografierna.

Annons

Att Gävle passerade 100 000-gränsen i invånarantal var inte lika populärt i alla läger.

Medan kommunen fyrade av det stora fyrverkeriet när gränsen passerades, sörjde andra att Gävle gick från att vara en större småstad till att bli en mindre storstad.

Själv ser jag det som positivt att många människor ser Gävle som en attraktiv ort att bosätta sig i, men jag har också förståelse för de argument som ifrågasätter värdet av ständig befolkningstillväxt och som ser att Gävles expansion sker på bekostnad av en allt mer utarmad landsbygd.

När Gävle kommun nu låter 100 000-firandet kulminera med en fotoutställning i Gasklockorna, där 100 människor har röstats fram för att representera Gävle, är det ironiskt att utställningen snarare signalerar småstad än storstad.

Läs mer: Vernissage för "100 Gävlebor" i Gasklockorna

För det som är signifikativt för storstaden är den anonyma massan. Det är omöjligt att ha en relation ens till en bråkdel av de människor som möter en i det offentliga rummet. Följden riskerar att bli en känsla av alienation och minskad medmänsklighet, andra kan uppleva en befrielse av att byns kontrollmekanismer kollapsar när antalet pjäser blir för många för att kunna ha koll på.

I ”100 Gävlebor” är det absurt många ansikten som är välbekanta, åtminstone för mig. Inte bara de lokalkändisar som har valts ut, utan även helt vanliga Gävlebor.

Kommer det en dag när Gävle firar 150 000 invånare, hoppas jag kunna hitta åtminstone ett par bekanta ansikten i fotoutställningen med 150 Gävlebor.

Någon kollegas barn, någon som rivit min biljett på teatern, någon som man brukar se på biblioteket …

Under vernissagekvällen var det som om varenda människa i mitt Facebook-flöde glatt poserade framför sitt fotografi i utställningen. På så sätt är Gävle fortfarande en småstad, där det finns goda möjligheter att träffa någon bekant på Stortorget och där byns gemenskap ännu inte helt har blivit ett avlägset minne.

100 Gävlebor har nominerats. Bild: Johan Järvestad

Var går gränsen när småstadskänslan inte längre går att bibehålla, när den anonyma massan tar över? Jag vet inte. Men jag tror att det är värt att försöka behålla den samtidigt som staden växer.

Invånarantal behöver kanske inte vara det enda som avgör om den känslan går att bibehålla. Jämför Göteborg och Stockholm, där den senare, med Orups berömda textrad, ”har blivit kallt”, medan den förra trots sin storlek har lyckats behålla åtminstone ett uns av sin gemytlighet.

Kommer det en dag när Gävle firar 150 000 invånare, hoppas jag kunna hitta åtminstone ett par bekanta ansikten i fotoutställningen med 150 Gävlebor.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Annons
Annons
Annons