Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristian Ekenberg: Gävles kaffedoft är också en del av kulturarvet

Kommentar: 2018 har utsetts till kulturarvsår av EU och Gävleborg storsatsar. Men hur kan man undvika att kulturarvet blir en exkluderande mur?

Annons

En artikel om kulturarv, låter inte det rafflande?

Nej, kulturarvet är inte någon klickmagnet. Och då syftar jag på ordet ”kulturarv”, som har en air av dammiga arkiv och trötta kulturbyråkratkorridorer.

Men om vi ser till det som ligger begravt under ordet, är kulturarvet det som tenderar att engagera kultursidans läsare mest, även dem som vanligtvis bara förstrött ögnar artiklarna.

Kulturarvet i Gävleborg kan vara allt från dialektala ord till doften av kaffe över staden. Bild: Frida Forsman, Leif Jäderberg och Stefan Estassy

Kultursidans satsning "Mål i mun" häromåret på dialekter gav en intresseboom som fortfarande ger avtryck i statistiken på lästa artiklar på GD.se och kanske tillhör du en av dem som har fått en bricka med ordmolnet med Gävlemål i julklapp.

Kulturarvet är det lim som håller oss samman, ett gemensamt arv och en referensram som vi bär med oss.

Vi har nu gått in i det som kallas Europaåret för kulturarv 2018. Region Gävleborg tar chansen att ge tydligare konturer åt denna lite suddiga del av landet, och med några färska EU-miljoner i ryggen ska de sprida allt från Bönaböckling till hambo.

Läs mer: Gävleborg storsatsar på det europeiska kulturarvsåret

När Region Gävleborg presenterade kulturarvsåret 2018, nämndes doften av kaffe i Gävle som ett exempel på ett kulturarv. Ett exempel om något på hur kulturarvet är det som binder oss samman. För i topp bland minsta gemensamma nämnare för oss Gävlebor, oavsett om vi bor i slott eller koja, finns kaffet med som doften av hemma.

Gävleborgs satsning på kulturarvsåret är medveten om de minor som finns begravda i begreppet och har flera idéer om hur året kan göras välkomnande i stället för inkluderande.

Kaffedoft är också ett exempel på att kulturarvet inte är statiskt, att det är någonting som ständigt är i förändring, under omförhandling. Godisdoft blandat med kaffedoft var länge en typisk Gävlekombination, men den är borta nu, ett allt svagare minne hos allt färre Gävlebor ju fler år som går.

Att EU utropar 2018 till ett kulturarvsår är inte längre en politisk gäspning på samma sätt som det hade varit för 10-20 år sedan när historien var slut, för att tala med Francis Fukuyama. Kulturarvet är kontroversiellt. Politiska krafter vill konservera det, se det som någonting statiskt. Kulturarvet som ett slags mur som reses kring en väl avgränsad plats. Vi som bor här innanför är på ett visst sätt, och just därför är det bäst om det bara är vi som bor här.

Därför blir det en utmaning för de som, likt Region Gävleborg, under 2018 vill sätta fokus på det kulturarv som präglar just denna plats på jorden att hitta luckor i muren. Inte bara luckor som släpper in andra, utan även luckor för oss som befinner oss innanför att ta oss ut genom och hitta nya influenser att införliva i kulturarvet.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Gävleborgs satsning på kulturarvsåret är medveten om de minor som finns begravda i begreppet och har flera idéer om hur året kan göras välkomnande i stället för exkluderande, bland annat konceptet ”Med andras ögon” som låter olika kulturarv mötas.

Kanske kan de som nyss har välkomnats till Gävleborg, ofta från länder med ett mer färgstarkt kulturarv, hjälpa oss att se vad vårt eget kulturarv består av. Och bidra med nya influenser som håller detta kulturarv levande och i ständig rörelse.

Annons
Annons
Annons