Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Gävles kvinna i världen

+
Läs senare

Och du då, spelar du nåt?

Intervjun är över och nu är det Ulrica somställer frågan. Smörgåsen, Ulricas frukost,ligger fortfarande halväten bredvid kaffekoppen.

Vi sitter i statsrådets arbetsrum, ett vackert hörnrumpå Jakobsgatan, med utsikt mot Strömmen och Stadshuset.

Här tillbringar Gävles enda minister, Ulrica Messingsina arbetsveckor. När hon inte är ute och reser.

Jag har träffat Ulrica tidigare, både i jobbetvid intervjuer och mer av en tillfällighet, bland matdiskarnapå Ica i Sätra eller bara sagt hej på stan.

Men jag blir faktiskt litet paff över hennes fråga.Vet hon att jag spelar?

Tydligen är det så och Ulrica berättar spontantom sitt nya intresse. När hon gick i skolan spelade Ulricabåde piano och tvärflöjt. Trevliga och bra instrument,men inte så praktiska om man vill umgås med musik.

På ett födelsedagskalas i våras kom hon såi kontakt med en ukulele och gick genast till musikaffärenoch köpte "Lilla ukuleleskolan". Och sedan dess har hon övatflitigt för att lära sig ackord på det lilla instrumentet.

- Det är lättare än gitarr för det ärbara fyra strängar, och så är den så behändigatt ta med sig. Har man lärt sig 10-15 ackord klarar manatt ta ut det mesta, säger Ulrica.

Att sjunga och spelar gillar vår minister i Gävle.

Ulrica är fortfarande en av regeringens yngsta medlemmar.Kvinna, småbarnsmor, pendlare. Inte helt vanligt, ens ijämställdhetens Sverige och än mer ovanligt utomlands.

Men det är en kombination som går ihop, tack vareatt hon valde man med stor omsorg.

Den här hösten har Ulrica mest veckopendlat. Annarsförsöker hon dagpendla.

Hemma i Gävle är det Anders som svarat förmarkskötseln.

- Han är ju utbildad kock och lagar mycket godare matän jag. Därför lagar jag aldrig mat. Däremothänder det att jag handlar mat. Jag gör annat närjag är hemma, som att baka säger Ulrica.

Och visst är det så att alla tycker att Andersär så duktig.

Hade rollerna varit ombytta hade ingen tyckt att Ulricas insatshade varit så märkvärdig. Kvinnor förväntasha ansvar för att det finns mat i kylen, vara den som sertill att barnen gör läxorna och sköter fotbollsträningen,hålla ordning på släktens födelsedagar ochdessutom ha tid och kraft över att förverkliga sig själv.

Ulrica har i perioder haft barnen med till Stockholm. Pontushar till exempel gått på riksdagens dagis. Nu harhan börjat skolan och det har medfört andra rutiner.

- Det har gått bra för barnen har inte vetat någotannat. Visst märker de att jag inte har ett vanligt jobb,jag får skriva autografer och pratar mycket med folk påstan. Jag kommer ihåg att Pontus trodde att alla mammorär med på teve ibland. För dem är det vardag.

Tidigare har Ulrica sagt att hon inte tänkt syssla medpolitik resten av livet. Textillärare skulle hon vilja vara.

De planerna tycks i dag vara långt borta.

I dag säger hon att politik är det hon brinner för.

Hon har suttit i regeringen i snart sex år och sägeratt det är det roligaste jobb hon kan tänka sig.

Så länge Ulrica har sina partikamraters förtroende- och det är hon stolt över - kommer hon att fortsätta.

Det som är allra roligast i jobbet är att resa,säger hon. Och det gör hon runt en dag i veckan. I århar resorna ofta gått utomlands, inför ordförandeskapsperiodenför att få kontakt med kolleger i de övriga europeiskaländerna och nu under hösten till USA.

Men de resor hon helst talar om är de inom riket.

- När jag möter människor, innovatörer,entreprenörer, skolelever, människor som brinner förnågot. De mötena ger mig både energi och näring,säger hon.

Ulrica har haft ett hektiskt år, både fantastisktroligt och fruktansvärt jobbigt.

Resandet började redan inför ordförandeskapet,halva november och december för ett år sedan.

Då reste hon och övriga ministrar runt och förankradefrågorna som de ville ta upp.

- Sen blev det ändå helt annat som kom upp påbordet, säger Ulrica som fick ta sig an transferfrågorinom de olika fotbollsförbunden, UEFA och FIFA, som kommiti konflikt med kommissionen om övergångsregler.

Den stora behållningen under ordförandeskapet äratt Ulrica fått djupare kontakt med andra politiker i Europa.Hon har känt att hon stått mitt i strömmen.

Och när den intensiva perioden var över fick Ulricalägga in en ny växel och till och med öka takten.Då började hon nämligen jobba med en propositionom regeringens nya regionalpolitik, som hon la fram i september.

- Förr har det mest handlat om stödpolitik, attsätta plåster på såren. Det har varit tycka-synd-om-politikoch det är destruktivt, både för dem som ärberoende och får stå med mössan i hand och ävende andra som alltid måste dela med sig, säger Ulrica.

Nu ser man istället på hela landet och konstateraratt där finns olika förutsättningar för attutvecklas. Det finns både bekymmer och fördelar. Ien storstad som växer blir det problem med trafiken, medbrist på bostäder, segregation och social utslagning.I områden där befolkningen minskar handlar det om attdagis och skolor måste stängas. Det är frågorsom kräver andra åtgärder.

I den nya politiken ställer man inte områden motvarandra. Istället tittar man på de olika ekonomiskaförutsättningarna som finns, både inom kommuneroch näringslivet.

Det handlar om livskraft och i det begreppet ingår ävenmusik, kultur, teater, olika sorters nätverk.

Viktigt i det sammanhanget var den stora konferensen i Gävlei juni om den sociala ekonomin.

- Där bestämde vi att inleda samarbeten mellan länder,till exempel att tillåta europeiska kooperativ. De finnsinte i dag, säger Ulrica.

I den regionala politiken är infrastrukturen viktig.

Ulrica har själv erfarenhet av hur önskvärtdet är med motorväg hela vägen från Uppsalatill Gävle och även dubbelspår på järnvägen.

Dubbelspåret ligger bland de första projekten iden satsning på tolv miljarder som regeringen har beslutatom och även motorvägen kommer.

Näringsdepartementet består av tre statsråd,förutom Ulrica även Björn Rosengren och Mona Sahlin.

De har sina egna portföljer men samarbetar även.Det handlar om gemensamma möten både med hela personalenoch de olika politiska staberna.

Hur är det att jobba med Rosengren. Körhan över folk?

- Han ger lätt den bilden. Han är otroligtimpulsiv, får idéer och plupp, så händersaker. Han är jättesnabb i allt han gör men ärockså lätt att arbeta med. Säger man till honom"stanna, sätt dig ner, jag behöver prata med dig" såär det aldrig några bekymmer. Han är oerhörtenergisk och rusar fram men det betyder inte att han köröver. Han rusar, vad han än gör, även privat.

Och Mona?

- Hon är klok. Omtänksam. Lugnare, menär också oerhört strategiskt medveten. Hon göringet ogenomtänkt.

Du har rest till USA i höst. Hur upplevde duterrorattacken?

- Jag fick besked på väg till amerikanskaambassaden. Vi skulle ha en gemensam mottagning för PeterForsberg och hans hockeylag. Vi hade tänkt äta surströmming.Men det blev inställt och jag åkte till jobbet istället.Där satt alla och följde händelserna på teve.Det var en märklig känsla. Allt stannade upp. Det kändesoverkligt.

Sen när du kom dit själv?

- Jag åkte till den stora turistmässani Chicago tre veckor efter den 11 september. När vi väntadepå väskorna fick vi veta att USA börjat bombaAfghanistan. Vi befann oss i ett land som varit utsatt förstora attentat och nu beslutat sig för att försvarasig. Där fanns även rädslan för ytterligareattentat och vi fick inte dricka kranvatten. Vi fick till ochmed borsta tänderna i mineralvatten. Det var en märkligkänsla. Det var rädslan för anthrax - mjältbrand.

Besökte du New York också?

- Efter tre dagar flög vi dit. När vi komin över Manhattan och såg hålen, då blevdet overkliga verkligt. När man ser med egna ögon.

Dagen efter besökte vi själva platsen och det luktadebränt, det var sot och damm på husen och när grävskopornalyfte undan bråten slog flammorna upp. Alla människorgick som om de var på väg till en begravning, närman känner stillhet och eftertanke i kroppen, samtidigt somman fryser fast solen skiner. Och jag kunde inte låta bliatt tänka på alla barn som blev föräldralösavid attacken. Det var så oerhört sorgligt.

Vad tror du att det kommer att leda till?

- På kort sikt bara negativa saker. Härpå regeringskansliet har vi ökat säkerheten. Detär en helt annan beredskap. Tänk om något liknandeskulle hända här eller i Europa? Att känna denoron är inget positivt, inte för oss som är vanavid ett öppet samhälle.

Men det har också blivit rikare, genom att alla harkommit närmare varandra. På lång sikt kan detbli en uppslutning mellan länder som tar avstånd frånterrorismen. Frågan är, finns det något vaccinmot det här i fortsättningen? Hur ska vi kunna minskariskerna?

Vad kan vi göra?

- Jag är övertygad om att det bästavaccinet är den demokratiska processen. Grogrund förfundamentalism och terrorism hittar man bland de som inte harnågot eget arbete, som saknar utbildning, som inte kan läsaoch skriva, som inte har rösträtt eller någotinflytande i det land där man lever och verkar. De har lättareatt sätta tro till någon som visar musklerna, hellreän till valsedlar. Vi måste jobba med att stärkademokratin och driva den politiken i muslimska länder. Vihar blundat för länge för talibanregimens handlingar.Vi borde ha protesterat.

Och FN?

- FN måste bli en starkare, mer aktiv part.Jag var i USA i förra veckan och diskuterade med mångaledare. USA är den enda supermakt vi har i dag och hela världenär beroende av att amerikanerna tar sitt ansvar påett förståndigt sätt. Att de även börjarsamarbeta med oss på andra områden.

Du träffade Hilary Clinton. Vad sa hon?

- Hon var väldigt tveksam. Hon trodde inte attpresident Bush vill samarbeta på andra områden, sommiljöfrågor och biståndsfrågor.

Hur var hon?

- Väldigt karismatisk, mycket påläst,otroligt intresserad och professionell. Hon sprider en känslaav intresse bland de människor hon möter. Hon ärmycket närvarande, här och nu.

Jag hade träffat henne tidigare, för fyra årsedan när jag var jämställdhetsminister. Jag varhöggravid och Hilarys dotter hade just flyttat hemifrån.Då pratade vi om jämställdhetsfrågor.

Nu pratade vi bland annat om situationen för kvinnor.Hon är själv engagerad i nätverk för att stärkakvinnor.

De europeiska socialdemokraterna planerar ett seminarium omjämställdhetsfrågor i Tyskland nästa åroch vi pratade om gemensamma frågor inför det.

Tror du att hon kan bli president?

- Jag hoppas det, men det är svårt attsäga. Jag vet inte om hon vill. Kanske valet 2008. Hon ärutan tvekan en skicklig politiker, som nu är mån omatt komma bort från rollen som presidentfru.

Du träffade president Bush också?

- Ja, det är en helt annan sorts person. Merjargong, dunk i ryggen och så. Han är en glad man somverkligen tycker om att gå omkring och prata med folk.

Vi träffades på en mottagning i Vita huset föralla amerikanska Nobelpristagare.

Det finns ingen tvekan om att han uppskattar det stödsom den svenska regeringen har uttalat för USA.

Hur ser du på framtiden för kvinnor?

- Vi får det bättre för att allaär mer medvetna, mer envisa. Det händer mycket positivt,bättre arbetsmiljölagar, försäkringssystemoch mer lönerevision.

Hur ser du på framtiden?

- Jag är förhoppningsfull på mångasätt. Jag tycker att vi har ett bra läge för attdriva politik. Jag tycker att det finns ett stort intresse förpolitiska frågor i samhället, det märker jag närjag möter människor under mina resor. Det tar inte långtid innan de kommer med idéer och synpunkter.

Sverige har de starkaste offentliga finanserna i Europa ochdet ger oss möjlighet att göra egna prioriteringar.Visserligen är det större osäkerhet idag äni våras beträffande ekonomin. Vi måste ha beredskapoch stor respekt för att hantera läget.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons