Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är professorn som kungen fick i present

Annons
Hemma hos Paul och Barbara Cox, i deras vackravilla med utsikt över havet på den lilla ön Kauaii Hawaii är det svenska inslaget starkt.

Barbara älskar svenskt glas och keramik och påvarje hylla i hemmet finns föremålen uppställda,bland annat en uppsättning dalahästar. Dottern Hillaryär blond och ser ut som en äkta svensk.

Svenska kan hon också prata, efter familjens åri Uppsala för fyra år sedan. Och hon tar tillfälleti akt att öva sin svenska när jag kommer på besök.Hon tänker nämligen läsa vidare vid universiteteti Uppsala när hon gått ut gymnasiet.

Själv går Paul alltid omkring med en svensk hundralappi plånboken. För honom är den svenska sedeln ettbevis på svenska värderingar. Sedeln innehållermycket biologisk information. Där finns en bild av Carl vonLinné och dessutom Linnés bild av skogsbingel, Mercurialisperennis. På baksidan en detalj av Lennart Nilssons fotografiav ett honungsbi som suger nektar ur ett midsommarblomster ochdärmed pollinerar växten. Den sedeln borde skickas ien kapsel till rymden, om Sverige någonsin skickar upp enegen raket. Tycker Paul.

Paul Alan Cox är en världskändis på sittområde.

Han är mormon från Utah, en man med stor passionför naturen som känner stark oro för den globalamiljöförstöringen.

Han är etnobiolog och värnar om vår planetsvälbefinnande. Han agerar starkt för att räddaregnskogen och som chef för National Tropical Botanical Gardenshar han anlitat vetenskapsmän från hela världeni det arbetet.

Vår kung hörde honom tala 1990 i Stockholm ochimponerades av den amerikanske vetenskapsmannens engagemang. Hanberättade då om sina ansträngningar att samlain pengar för att bevara regnskogen i Samoa.

Dagen efter kom det ett meddelande från drottningen,helt privat och utan publicitet. Hon frågade om Paul villebevara en del av regnskogen för hennes döttrar.

- Det blev jag mycket rörd av, säger Paul.

Inför kungens 50-årsdag fick Paul Cox ett brevfrån Sverige där Kungliga vetenskapsakademin meddeladeatt de skulle utse en speciell professur i kungens ära, vidinstitutionen för biologisk mångfald i Uppsala. Kundehan tänka sig att bli kungens specielle professor?

- Jag blev förvånad men jag visste ocksåatt kungen är djupt berörd av de här frågorna.Jag vet ingen världsledare som gjort mer för bevarandetav vår natur än den svenska kungen, säger Paul.

Som tackade ja och som allt sedan dess haft en nära kontaktmed Sverige.

Den professuren innebär att Paul regelbundet besökerSverige, framför allt kollegerna vid Institutionen förbiodynamisk mångfald i Uppsala. Där föreläserhan och där forskar han.

- Det är underbara människor att arbeta med. Deär fantastiska vetenskapsmän men har också detsom tyskarna kallar wanderlust, en känsla för äventyr,säger han.

Han har också kontakt med kungen och den kungliga familjen,både i offentliga och privata sammanhang.

Han har en trulig charm. Älskar att berätta historieroch blir genast centrum i alla sällskap. Bakom den lättsammaoch humoristiska ytan finns en djupt seriös vetenskapsmansom ser som sin uppgift att göra allt för att räddanaturen och därmed vår planet.

För det behövs pengar.

Hur långt skulle han kunna gå?

Han får frågan och svarar - jag skulle kunna kyssaSaddam Hussein...

Så vem är han, denna man som blev världsberömdnär han engagerade sig för att rädda regnskogenpå Samoa, ett äventyr som blivit en bok "Nafanua, Savingthe Samoan Rain Forest" och ett dokumentärprogram förTV av svensken Bo Landin som sänts över hela världen?

Hans allra första minnen är från tidig barndom,när han kände doften av iris som växte i dikesrenarna,kände frön från enbuskar och beröringen avgräs mot huden.

Han fascinerades av att se hur bönor växte i glasvid experimenterat i skolan. Tio år gammal fick han sittförsta växthus och där brukade han sova påvintern, för att hålla sina tropiska växter varmaoch levande.

Som scout blev han upprörd när andra scouter höggner träd utan anledning.

- Jag kan inte se på när någon misshandlaren planta utan anledning.

Varje kväll som barn bad han att Gud skulle beskyddaplantorna för han upplevde att de inte hade någon möjlighetatt göra sig hörda.

Paul trodde inte att han skulle kunna försörja sigsom botanist. I stället började han studera psykologiför att bli psykoterapeut. På helgerna, på sinfritid, studerade han botanik.

Som alla unga män inom mormonkyrkan kallades han attfullgöra sitt uppdrag som missionär.

Han var övertygad om att han skulle skickas till Finland,eftersom han hade studerat ryska i skolan och alla rysktalandemormoner skickades dit på den tiden, under det kalla kriget.Han hade till och med köpt en varm överrock.

I stället blev han skickad till Samoa.

Där blev han så gripen över vad han sågatt han beslutade sig för att specialisera sig på regnskogsbotaniknär han återvände hem efter två år.Därmed inledde han en imponerande akademisk karriär.

När hans mamma fick cancer tog livet en ny vändningför Paul.

Mamman var vetenskapskvinna. Hon studerade fisksjukdomar,speciellt hos foreller. Hans pappa var parkvakt i en nationalpark.

När mamman dog blev Paul mycket upprörd.

Han beslutade sig för att återvända till Samoa,till ön Savaii Island och byn Falealupo för att medhjälp av infödda helbrägdagörare försökahitta medicinalväxter som kunde bota bröstcancer.

Redan då var han professor.

Att vända sig till utövare av folkmedicin måsteha varit kontroversiellt.

Så var det. Paul instämmer och berättar atthan först funderade på att sadla om och börjastudera medicin.

Men som botanist hade han fördelar som andra inte hade.Han hade en filosofie doktorsgrad i botanik och han kunde taladet samoanska språket. Och om det fanns en bot i Samoa,då hade han stora möjligheter att upptäcka den.

Ett långskott, men väl värt hans tid, ansåghan.

Så han begärde tjänstledigt från sinuniversitetstjänst och tog familjen med sig till sin öi Samoa där han hade tillbringat två år som tonåring.

Han hade fått en belöning från presidentReagan, en prestigefylld utnämning som både innebaren stor summa pengar och frihet att studera efter eget tycke.

- Folk undrade nog om jag hade blivit tokig som användepengarna för att studera hos medicinmän eftersom jaghade en så lovande vetenskaplig karriär, berättarPaul.

Men det hindrade honom inte från att åka.

Han hittade aldrig några plantor som kunde bota bröstcancer.Däremot växter för behandling av aids.

Paul blev engagerad i det sociala livet i Samoa.

När han upptäckte att byns invånare tvingadessläppa in skogsbolag som avverkade regnskogen för attkunna finansiera en skola engagerade han sig hårt. Justdå samarbetade han på Samoa med en svensk forskare,Thomas Elmqvist från Umeå.

Forskare förväntas skriva rapporter och vetenskapligapapper.

- Jag frågade Thomas, vill du skriva eller vill du hjälpamig att rädda regnskogen. Han svarade att han ville hjälpamig, berättar Paul.

Det var då han reste ut i världen för attsamla in pengar och han var beredd att sälja sin egen familjshus för att hjälpa till.

Han hade kort tid på sig men lyckades få framden behövliga summan.

Skolan kunde byggas utan att man behövde offra regnskogen.

Samtidigt lyckades han få den samoanska flygande hunden,en fladdermus, på listan över utrotningshotade djur.

När skolan invigdes utsågs Paul till chief, hövdingi byn och han fick namnet Nafanua, namnet på en kvinnliggud.

Precis på dagen ett år efter invigningen av skolanvar Paul åter på plats på ön Savaii föratt fira jubileet.

Förberedelserna var igång.

Men det blev aldrig något firande. Det börjadenämligen blåsa och det seklets kraftigaste orkan drabbadeön.

Vattnet steg och dränkte hela byn.

Vinden ven över regnskogen och träden föllsom tändstickor. Paul och hans familj, liksom byns övrigainvånare, sökte skydd i den högst belägnabyggnaden, skolan.

Där tillbringade de tre dygn, blöta och hungrigaoch inte minst livrädda. De väntade på vågensom skulle komma och svepa bort dem.

Men den sista vågen kom aldrig.

Skolan förstördes, men den räddade livet pådem alla.

- Direkt efteråt åkte jag ut i världen föratt samla in pengar till katastrofhjälp. Så småningomkom vi till Umeå där familjen hade vistats flera årtidigare. Och där kunde jag för första gångensova en hel natt. Tidigare hade jag inte kunnat sova, efter attha suttit på vakt i tre dygn i en stol och bara väntatpå den stora vågen. I Umeå insåg jag attvågorna inte längre kunde nå oss, berättarPaul.

I Umeå kunde hela familjen vila ut och komma igen, igoda vänners sällskap.

- Vi trivs mycket bra i Sverige och upplever hela kulturensom mycket vänlig. I ett land där Jantelagen finns ochdär ingen får vara förmer än någonannan, där skulle man tro att människor skulle varafientligt inställda till utlänningar. Men tvärtom,svenskarna älskar människor och vi känner oss verkligenhemma där, säger Paul.

Hur påverkas man av en sådan upplevelse, att havarit i livsfara under tre hela dygn?

- Alla i familjen inser att vi borde ha dött däri Samoa. Så nu är varje dag som vi lever en bonus.Därför känner vi alla ett ansvar att hjälpavärlden, medan vi är här, säger Paul.

Paul är mormon, född i en mormonfamilj. Och hanstro är viktig för honom och familjen.

- Min tro inspirerar allt jag gör inom miljöarbetetoch jag tror liksom de infödda jag arbetade med att jordenär helig och att Gud manifesterar sig själv i vårvackra natur. Jag älskar Lappland och att åka skidordär i mörkret, när månen skiner är fantastiskt.Då tänker jag att om man älskar konstnärenså ska man inte förstöra målningen. Jaganser att alla troende borde arbeta för att bevara vårnatur.

Vad ser du som de största farorna för vårnatur?

- Penningbegär. Naturen har blivit en vara som kan köpasoch säljas. Och förstörelse av naturen drabbarallra mest de som är allra fattigast. Luftföroreningar,förlorade skogar, försämring av omgivningen, förgiftningarrepresenterar för mig en extraordinär skatt påde fattiga. De rika kan i de flesta länder skydda sig själva.De dricker vatten på flaska och bor i hus med luftkonditioneringmed luftfilter. De äter ren mat. Men de fattiga har intemöjlighet att skydda sig själva.

Paul Alan Cox var verksam vid Centrum för biodynamiskforskning i Uppsala när han blev tillfrågad om manville ta över ledarskapet för National Tropical BotanicalGardens när förre chefen, en god vän till Paul,plötsligt dog.

- Barbara och jag var då i Japan. Vi är bådamycket förtjusta i Japan och under hela vårt äktenskaphar vi åkt dit vartannat år, vid den tidpunkt närvädret är dåligt, i slutet av februari. Dåär det inga andra turister där. Men vi vill se de förstablommorna som slår ut på plommonträden. Därvar vi när telefonen ringde och jag blev tillfrågad.Så vi åkte hem till Sverige och bad min institutionoch slottet om tillåtelse för mig att acceptera uppdraget.Och det gick bra.

I början pendlade Paul varje månad till Kauai,medan familjen bodde kvar i Uppsala. En lång resa med baraen fördel. Man behöver inte ställa om klockan förtidsskillnaden är tolv timmar.

Vad är viktigt med arbetet här?

- Att kunna rädda plantor och växter. Kauai harkallats världens förintelsecentrum. Många människorarbetar med att rädda växter. Här hållervi liv i 1200 växter som är utrotningshotade. Vi hoppaskunna returnera fröna till naturen.

Paul har upptäckt att över hela världen finnsdet människor som han, som arbetar med att bevara. Ett ställeär Helsingborg, där en botanisk trädgårdbevarar växter från södra Sverige. I Julitta värnarman om gamla rosarter. Till och med i Jokkmokk har Paul hittatett ställe där alpina växter bevaras.

Men hoten är allvarliga.

Däggdjur har i evolutionen haft en genomsnittlig existenstidpå tre miljoner år. I dag har den tiden sjunkit till10 000 år. Och fortsätter vi i den takten kommer hälftenav jordens alla växter att vara utrotade om 250 år.En av åtta växter hotas.
Annons
Annons
Annons