Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hur har denna vrede uppstått?

Jag tror inte att någon annan händelsei vår tid har påverkat så många människorså genomgripande och omtumlande som händelserna i NewYork och Pentagon för nu drygt en vecka sedan.

Det har fött både tankar och oro för framtiden.Vad kommer att hända?

Hinner någon vara klok och tänka på konsekvenser?Göra analyser för att försöka förståvad det egentligen var som hände.

Juan Carlos Gumucio är antropolog och religionsvetare,både vid högskolan i Gävle och Uppsala universitet.Han är en man med egen erfarenhet av olika kulturer, Sverigeoch Latinamerika, katolicism och indianernas kultur. Nu beskriverhan sig som humanist.

Vad tänker han?
Hur har han reagerat?
Vad tror han om framtiden?

Vi träffas på dagen en vecka efter händelsernai USA. I den milda höstluften sitter vi på en träbänkvid Fyrisån och samtalar, allt medan kyrkklockorna frånDomkyrkan ackompanjerar tankarna med sin spröda klockklang.

Jag är nyfiken på Juan Carlos bakgrund och berhonom berätta.

Han sökte sig till Uppsala från universitetet iSantiago, när han skulle specialisera sig, i börjanav 70-talet. Egentligen ångrar han i dag att han inte valdeGöteborg istället. Där tillbringade han fyra årsom tonåring och det var lyckliga år.

Juan Carlos pappa var Chiles konsul och var av den anledningplacerad i Göteborg, liksom i Argentina när Juan Carlosföddes.

Tiden i Göteborg var mycket positiv och lycklig. Hankunde inte ett ord svenska men blev antagen som extraelev vidÖstra Real och där blev han stjärna, den dående utländske eleven.

- Jag kommer ihåg en gång när jag var uteoch lekte och en annan unge och sa, hej kille! Jag undrade hurhan kunde veta att jag kom från Chile, säger han ochskrattar.

Men han valde Uppsala, som har ett tungt anseende i den akademiskavärlden, speciellt inom religion och kultur. Så komkuppen i Chile, som gjorde att han stannade i Sverige. Härträffade han sin blivande hustru, en svensk tjej frånDalarna och bildade familj. Sin akademiska karriär inleddehan med att ta en teologie kandidatexamen och fortsatte sedanläsa antropologi.

Antropologi beskriver han som ett sätt att försökaförstå olika kulturer så långt det ärmöjligt och utifrån det utveckla modeller och teorierom människan och samhället.

Sin doktorsavhandling skrev han om mapuche-indianernas förhållandetill olika växter.

Redan som mycket liten grabb blev han intresserad av indianernaskultur.

- Från vårt sommarhus kunde jag höra derastrummor och deras flöjter vid olika ritualer och jag insågatt jag inte visste något om deras kultur, trots att vilekte och spelade fotboll tillsammans.

Egentligen var Juan Carlos inne på att bli munk ochstuderade som novis under tre år. Han har en katolsk uppväxt,men inte strängare än att familjen nöjde sig medatt gå i mässa på söndagarna. Mamman varmer angelägen än pappan.

Som ung ville han gå ut och missionera, som munk ochsprida kunskapen om det andliga.

Men kraven var för stora, tre år med filosofi ochfyra år telogi. Det var inte bara att han insåg attde studierna endast gav en version av sanningen, det var ocksådet här med alla senoritas, kurskamrater på universitetetsom han delade salar med. Kravet på celibat blev litet förmycket.

Intresset för indianernas kultur förstärktesav de resor familjen gjorde, bland annat när de bodde i Peru.Han fascinerades av hur människorna i Anderna användesin andlighet och det har lett till en humanistisk övertygelseatt religionen tillåter oss att utrycka och säga sakersom vi inte kan uttrycka annars. Att människan är enhomo sybolicus, en symbolisk varelse, som förankrar vårtvarande i det andliga.

Hur ser din tro ut idag?

- Den är helt och hållet humanistiskt grundad.Allt det vi säger om gudar eller övernaturliga väsenär symbolspråk, uttryck för att komma åtfrågor om existensen. Det är saker som vi skapar föratt kunna känna oss själva, för att kunna förståoss själva.

Juan Carlos försöker diskutera det här medsina vänner, teologer i Santiago. De är kvar i en konventionellkristen tro.

- Hur kan vi mötas, säger jag med min humanistiskagrund. Låt oss närma oss varann och titta tillsammans,blicka in i det vi kallar livets outgrundlighet. Dom säger,visst kan vi göra det, men vi kan aldrig glömma attvi är Guds gåva. Där ser man en skillnad mellanden teologiska och den humanistiska plattformen.

Hur söker du utryck för din tro?

- Jag skulle vilja ifrågasätta termen tro. Iställetmin innerlighet. Det är det jag upplever, säger JuanCarlos och berättar att det första han gjorde närhändelserna i USA blev kända var att öppna denbok där han ständigt söker svar på sina frågoroch funderingar. Det är en samling dikter av den sufiskepoeten Rumi som levde på 1200-talet och som blivit mycketkänd de senaste åren.

Juan Carlos bläddrade på måfå och fanntröst i följande rader ur dikten "Ropa ut din svaghet":

Det som all medicin önskar,
det är smärta som måste läkas...
Ge din svaghet till en som hjälper...
Lossa knuten av girighet som finns runt din nacke...

Han säger också att musik och poesi har med innerlighetenatt göra, de speglar vårt inre. För honom ärdet allt, det är där det börjar och där detslutar.

Många säger att Gud är kärleken?

- Ja, absolut. Och om man förstår det häri ett tvärkulturellt perspektiv öppnar man sig mot enregnbåge av möjligheter. Från vårt monoteistiskaperspektiv innebär det en sak. I Sydamerika betyder det någotannat. I den äldre indianska tiden kan Gud vara en jaguar,som är urkraften, som tar hand om dig

Vad lärde du dig av mapuchu indianerna?

- Att det finns många olika sätt att förstånaturen, verkligheten, att betrakta omgivningen. Dom pratar enhel del om klätterväxter, lianer, som gjorde mig förbryllad.Det stämde inte med deras praktiska användning. Varförsäger dom att de här växterna är Guds hundrafaldigagåva? Det tog mig månader innan jag såg vadde ser, nämligen att lianerna är nischer där livetsvälsignelse koncentreras. Som i kroppens lymfsystem däravgörande saker sker, som vårt immunförsvar. Detär samma sak med växterna, de har en kraft av välsignelsemen onda krafter finns också runt dessa växter. Fördem är naturen en förlängning av livet i dess olikamanifestationer.

Vilka är dina tankar och funderingar kring situationeni dag?

- Då måste jag säga att det är ett underkännandeav det vi som lärare och utbildare håller påmed. Hur har denna vrede kunnat uppstå? Mycket beror påatt vårt samhällssystem har skapat mycket lidande,som utnyttjas av vissa extrema kretsar. Som kulturbärarehar vi har inte förmått väcka människorssamvete. Vi är likgiltiga, arroganta och enfaldiga, förvi tror att det vi gör i väst ska alla andra göra,förr eller senare.

- Många hundratals, tusentals människor sörjeri dag, till exempel offer i Palestina och vi bryr oss inte.

- Jag åkte till norra Chile på semester med minmamma nu i juli. Vägarna var jättefina. Efter ett tagförstod jag att vägarna var till för att fåut jordbruksprodukter, oliver, frukt, grönsaker. Det varenorma investeringar mitt bland stor fattigdom. Jag sa, mamma,hela resan är förstörd för mig. Vi åkeri vår bil på fina vägar, på detta folksindirekta bekostnad. De sliter för minimilön, de leverpå existensminimum men förtjänsten stannar intehär. Och så är det i Mellanöstern, i andradelar av Sydamerika, i tredje världen.

Är det det som väcker vreden?

- Det är jag övertygad om. Men man ser dessa enormaklyftor, som bara ökar. Det är lätt för extremakretsar att peka på denna orättfärdighet. De säger,vi kan göra något åt det. Och då fårdom stöd.

Kan man lösa det här?

- Ja. Det jag ser som utbildare är en långsiktiglösning, att vi måste förkovra oss i ödmjukhet.Vi behöver de progressiva krafterna som finns i de muslimskaländer. Vi behöver dem som våra medarbetare iatt skapa en rättvis och progressiv värld. Vi kan intevara utan dem. Vi har varit slappa och inte tagit reda påvar de finns och vilka resurser de har. Islam är mångaolika saker. Vi ska inte bara inrikta oss på fanatiker,och bakåtsträvare.

- Vi håller på att göra samma fel äveni den andinska delen av världen. Vi måste förändravårt förhållningssätt till andra kultureroch religioner.

Du har nämnt musikens betydelse.

- Ja, musiken är som religionen, ett totalpaket, en förklaringsmodellsom försöker ge svar på allt. Musiken ärett fönster mot varandet. På samma sätt som mankan utrycka både kärlek och hat med religionen kanman göra det med musiken. Vi är både musikaliskaoch religiösa varelser.

- Vi måste se det religiösa fenomenet som en integreraddel av den moderna människan, inte som en restprodukt. Vibetonar för mycket att religion är något man trorpå, både som kristen och muslim. Där ärden judiska traditionen smartare. Där handlar det inte såmycket om dogmer utan om det bästa sättet att utföragoda gärningar. Den synen finns även inom primitivareligioner. Det handlar inte om vad man tror utan vad man gör,om det innerliga, hur jag inifrån är en del av samhället,det kosmiska.

Du möter studenter varje dag, både i Uppsala ochGävle.

- Jag ser ett intresse för att upptäcka nya vägar,nya kulturformer och det fascinerar mig. I Uppsala finns det tillexempel många grupper som dansar boliviansk folkdans ochdet är inte bara ungdomar från Latinamerika utan ävenfrån Iran, Kurdistan, Bangladesh, som klär sig i dentypiska bolivianska dräkten. Jag tror att det är framtiden,att vi skaffar oss nya kulturella kompetenser hela tiden genomatt delta och inte bara läsa rätt böcker och sebra program på tv. Om man ska förändra, dåmåste man gå in i saker.

Varför har vi så svårt att leva tillsammans,olika kulturer och religioner?

- Det finns både historiska och teologiska orsaker tilldet. Jag vill göra en jämförelse. Färgernaär kromatiskt uppbyggda, liksom klangvärlden. Vi skullealdrig kunna tänka oss att leva i en värld med en endaton eller en enda färg. Men vi är villiga att accepteraen sanning om de mest svårbegripliga saker som finns i universum,tiden, ödet, döden, det som finns bortom den härvärlden. Om det står i boken måste det vara sant.

- Det tror jag har att göra med att vi har utvecklatkulturer som är malliga. Vi är stolta och tycker attdet vi gjort det är bäst och att alla andra pratar strunt.

- På det viset är nationsbildning farlig. Vi haralla en myt om vårt ursprung och fördomar om våragrannar. Och vi har en armé som backar upp det. Naturfolkhar också myter om sitt ursprung och fördomar om sinagrannar. Men de har ingen armé.

Vad tror du kommer att hända nu?

- Jag tror att det kommer att leda till att vi blir öppnare,att vi kan dra lärdom av det här som bildar broarnaoch främjar dialogen med andra.

- Men det är inte frågan om att bara falla i varandrasarmar, för det finns skillnader. Men vi kanske ser att detäven finns fantastiska likheter. Vi kan närma oss somsyskon. Men det är en kamp, det finns grupper bådeinom islam och kristenheten som inte vill detta.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons