Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brynäs gamla lagkapten om nya livet

/

Många åker över till Nordamerika redan i junioråldern för att nå NHL.
Niclas Andersén lämnade, 27 år gammal, huvudrollen som lagkapten i Brynäs av samma anledning.
Här berättar han om sitt nya liv, drömmen om den riktiga chansen, tankarna kring beslutet att flytta – och om "icke-rökaren" som trots allt blev hans första mål på andra sidan Atlanten.

Annons

När Nicklas Bäckström – en annan Brynäsikon – kom till USA för spel i Washington hade han mamma Catrin på plats för att underlätta den första tiden och hjälpa till med allt det praktiska.

Niclas Andersén hade Patric Hörnqvist.

De är i stort sett jämngamla, "Bäckis" och Andersén – men "Bäckis" var bara 19 år när han skulle testa sina vingar, Andersén är 27.

För Nicklas Bäckström var framtiden given, han skrev på ett treårigt rookieavtal som sedan förlängdes till ett mastodontkontrakt värt en halv miljard svenska kronor över tio år.

För Niclas Andersén är allt ovisst, han har ettårskontrakt med Pittsburgh Penguins organisation och vet inte mer än så.

– Det är klart att man på ett sätt gärna skulle vilja veta hur det blir ett par år framåt. Men det är bara att gilla läget och leva i nuet, säger Andersén.

Och "nuet" innebär i just detta nu att han tvingas bryta samtalet ett litet tag, coachen för AHL-laget Wilkes-Barre/Scranton vill snacka lite.

Det var där Andersén hamnade efter träningscampen i september.

– Jag visste ju att det skulle bli svårt att slå sig in i Pittsburgh, det finns inte plats för så många. Jag tampas ju inte med de offensiva backarna heller, och då beror det ju mycket på hur dom vill bygga laget. Pittsburgh har en hel del riktigt bra defensiva backar att slåss mot. Men jag tycker det kändes bra – och det tyckte coacherna också. Dom sa att dom gillade det dom sett, men att dom ansåg att det var bäst för mig att börja i AHL för att få spela matcher och komma in i det nordamerikanska spelet, förklarar Andersén när Wilkes-Barre-coachen snackat färdigt.

Låter klokt det där – men samtidigt något av en standardfras som troligen används flyktigt i liknande sammanhang.

Är det tyngre för dig, som ändå är lite äldre och kommer från en lagkaptensroll i SHL, att hantera ett sånt besked än för en ung spelare tror du?

– När man är yngre har man ju hela livet framför sig och några år i farmarligan kan säkert vara enklare att acceptera. Klubbarna har ofta en annan plan för de som är yngre. Själv vet jag ju inte om jag nånsin kommer att komma upp i NHL – det är utom min kontroll. Det är klart jag blev besviken så där direkt när jag fick beskedet, men man måste vara realist också. Och samtidigt är AHL ett bra skyltfönster. Gör jag bra ifrån mig här kan andra organisationer också få upp ögonen för en, om det inte skulle bli någon förlängning med just Pittsburgh.

Har du funderat något kring det du lämnade – lagkapten i Brynäs, ledande spelare med stort ansvar, massor med istid – nu när du spelar i AHL?

– Jag kan inte gå och tänka på att jag hade det bra i Brynäs, hur bra jag trivdes, att jag var lagkapten... Att jag är här nu handlar om att jag vill utveckla mig både som person och hockeyspelare. Jag vill se hur bra jag kan bli. Jag är ju inte beredd att ta tio år i AHL – men jag kan vara här nu, så känner jag. Jag har fått den här chansen. Och SHL finns ju kvar, jag har något att se framemot även om det inte funkar här. Jag är inte vid vägs ände i karriären.

Niclas Andersén har spelat fyra AHL-matcher när vi talas vid och det han upplevt hittills gör hockeylivet lättare.

– Jag är verkligen positivt överraskad över spelet. Man har ju hört mycket om att det skulle vara mycket slänga iväg puckar och spela sarg ut, men så är det inte alls. Det känns som spelet blivit annorlunda, särskilt på det sätt som våra coacher vill att vi ska spela. När man hämtar puck i sarghörnet efter en dump från motståndarna vill dom att man varje gång ska försöka hitta ett bra förstapass, och här borta måste man vara snabbare i tanken. Jag har ju spelat på stor rink hela mitt liv så det är en utmaning. Jag kan verkligen utvecklas som spelare här!

Är det roligare att spela hockey nu?

– Det måste jag säga att det är. Det händer mycket hela tiden, det publikfriande, det är lite fajter då och då. Mor och far har sett några matcher på datorn och dom säger samma sak, att det är så kul att titta. Jag uppskattade spelet i Ryssland också, med alla de individuellt skickliga spelarna där, men det är verkligen roligt att spela AHL-matcher.

Har du tagit nån fajt själv?

– Nähä, haha, jag håller mig borta från det. Vi har andra som är bättre på sånt.

Men mål har du gjort.

– Ja, jag sköt från blå – och det tog nog åtta, nio sekunder innan pucken gick in i mål.

Lobbade du in den!?

– Ja, nästan så. Jag sköt i och för sig ett slagskott, men det blev ett höstlöv som till slut ramlade in över axeln på målvakten. Men alla mål räknas. Även om det är ett skitmål är det skönt att ha gjort sitt första.

Vid sidan om har Niclas Andersén lämnat både Patric Hörnqvists hem, där han bodde under första tiden, och hotellivet i Wilkes-Barre för ny lägenhet på kort avstånd från träningsrinken. Sedan två veckor tillbaka har flickvännen också anslutit.

– Det är skönt att ha det att komma hem till.

Och "på jobbet" är förutsättningarna också bra.

– Allt är väldigt fint organiserat här, Wilkes-Barre ska vara bland de bästa när det gäller sånt. AHL-laget har alla faciliteter och möjligheter som Pittsburgh, blir man skadad är man röntgad redan innan man fått av sig skydden. Det enda vi inte har som Pittsburgh har är egen kock.

– Det rör sig många gamla NHL-spelare som spelat med Pittsburgh hos oss också, som man kan snacka med. Det kan ibland vara lättare att ta saker man undrar över med dem än med coacherna. Det är fint att dom tar sig den tiden.

Brynäs då, håller du koll?

– Ja, ja, det är klart. Det är många spelare som höjt sig, Anton Rödin som tagit över som kapten till exempel och gör det otroligt bra. Salmela är en grymt bra värvning. Och sen vet jag att spelare som Alcén och Jacob Blomqvist, som inte får lika mycket speltid men som alltid gör jobbet, kanske betyder mest i slutänden. Det är det som är styrkan hos Brynäs just nu tror jag, att man har fyra formationer där alla gör sitt varje dag och drar åt samma håll.

– Man är lite rädd att dom kommer att vinna alltihop framåt våren, haha. Men det får dom gärna göra, det hoppas jag verkligen, även om jag sitter här borta medans. Jag har följt magkänslan och mitt hjärta och det är det viktigaste.

LÄS OCKSÅ: Nu har Andersén gjort mål i AHL också

LÄS MER: Andersén tvingas lämna Pittsburgh

LÄS ÄNNU MER: Brynäs tappar sin lagkapten

Annons
Annons
Annons