Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avrättningskonst i unikt projekt

Fängelsemuseet undersöker dödskonst våren 2017. Genom konstprojektet ”Gränsland, Mellanrum, Avgrund” kommer sju konstnärer att tolka avrättningsplatser i form av konstinstallationer.
– Det är ett hemskt angeläget projekt med mycket känslor, säger Desirée Kjellberg.

Annons

Nästa år är det avrättningskonst som gäller på Sveriges Fängelsemuseum . Tack vare appen KOF kommer konstintresserade att själva kunna uppsöka och bli guidade genom de elva avrättningsplatserna som är en del av ”Gränsland, Mellanrum, Avgrund”. I konstprojektet deltar sammanlagt sju konstnärer som alla undersöker ämnet ur olika konstnärliga perspektiv.

– I och med mitt arbete på fängelsemuseet har jag märkt att det saknas information om avrättningar. Vad hände riktigt under dödstraffet? Och hur kändes det att leva i det samhället? säger Desirée Kjellberg, kurator och verkamhetsledare för konstprojektet.

En av avrättningsplatserna som är en del av projektet. Foto: Sören Thuresson.

Förr var offentliga dödsstraff i regel obligatoriska, publika event som användes för att skrämma människor från att begå brott, både mot lagen och mot sociala normer. Så många som 644 personer avrättades mellan åren 1800 – 1864 i Sverige, och först 1921 blev avrättningar olagliga här.

Att dödstraffet varit en central del av vår kultur och fortfarande pågår världen över är ingången till konstprojektet. Genom platsspecifika konstinstallationer vid avrättningsplatser runt om i länet kommer en diskussion om dödstraffets koppling till rum, makt, förtryck och allas lika rättigheter att föras. Finns det spår av avrättningsplatsernas gränser och mellanrum i andra aspekter av samhället i dag? Finns det kopplingar till etnicitet, kön, klass och sexualitet? Och vilka spår sätter bevittnandet av ett dödstraff i en människa är frågor konstnärerna ställer sig under skapandets gång.

– När konsten väl är på plats kommer vi att ha ett museiprogram och prata om dessa filosofiska frågor. Vi kommer även att bjuda in människor som i dag lever i Gävle och flytt från ett dödstraff. Genom att lyssna på de som vart med om dödstraff i andra länder kan vi också möta vår historia och vårt sociala arv, säger Desirée Kjellberg.

Desirée Kjellberg är verksamhetsledare och upphovsmakare till projektet.

Platsspecifik ljudinstallation

Koreografen, dansaren och kulturgeografen Anna Asplind har blivit tilldelade avrättningsplatsen på Mostigshällorna utanför Söderhamn. Där spenderar hon nu två veckor för att ta del av den historiska kontexten. Anna arbetar vanligtvis platsspecifikt vilket även här kommer att vara hennes ingång till konstprojektet.

– Projektet är verkligen i sin linda men det kommer att bli en ljudinstallation från ett koreografiskt perspektiv, ett slags ljudverk som jag inför i platsen. Hur vet jag inte än, det är det jag jobbar med nu genom att vistas här. Platsen som jag arbetar med har tidigare varit ett militärtövningsområde. Att det skett avrättningar med stöd av staten och senare statliga militära övningar på platsen där soldater utbildas i att föra krig skapar ett djup till frågor om vem som har rätt att ta en annan människas liv, säger Anna Asplind.

För att verkligen förstå en plats krävs det att miljön ses ur olika aspekter, både kulturgeografiskt, historiskt och koreografiskt. Annas metod bygger på att spendera mycket tid på platsen fysiskt och prata med folk från orten. Mats Persson, vars släkt ägt gården Anna vistas på sedan 1600-talet, har hjälpt till med den historiska ingången i projektet.

Likt de flesta avrättningsplatser ligger Mostigshällorna mellan två socknar. Enligt folktron fastnade fördömda själar på dessa platser och blev på så vis en självklar miljö för avrättningar. Platsen var ett mellanrum, ett gränsland utanför livet som levdes i byarna, vilket är grunden till konstprojektets namn ”Gränsland, Mellanrum, Avgrunder”.

– Min ingång är att man som besökare får en kroppslig upplevelse av den här platsen. Att vara där fysiskt och uppleva den är en del av mitt verk och det kommer jag förstärka genom texter och ljud. Installationen kommer att vara GPS-styrd och ge ifrån sig olika ljud och text beroende på var man befinner sig på platser. Lite spökhistorier och sådär, säger Anna Asplind.

Koreografen, dansaren och kulturgeografen Anna Asplind. Foto: Sveriges Fängelsemuseum.

Tivolikiosk och krucifix

Norr om Gävle, mellan Björke och Trödje, ligger avrättningsplatsen Domarstenarna som konstnären Sebastian Mügge blivit tilldelad. Genom en textbaserad installation i form av en kiosk som liknar ett tivoli kommer Sebastian att undersöka ämnet.

– Min ingång till projektet var en scen i förra årets julkalender om en offentlig avrättning som var väldigt lustfylld och makaber. Den fick mig att fundera på om dödsskräck var som fredagsmyset är i dag, därför ville jag bygga en tivoli-liknande kiosk, säger Sebastian.

Efter lite research insåg Sebastian att det finns mycket information om avrättningar på internet. Vad väljer den som ska avrättas att öta som sin sista måltid? Vad var det sista som sades? Hur många har avrättats inom en viss region? I Texas upptäckte han att 535 människor har fått dödsstraff sedan 1982, en hissnande siffra som fortsätter att stiga. Genom att fylla tivolikiosken med 535 krucifix vill Sebastian ge en konkret bild av hur många som fortfarande avrättas i modern tid.

– Texas är bara ett exempel, det är väldigt svårt att greppa hur många som avrättas världen runt. Ämnet är tungt, men intressant och väldigt angeläget med tanke på hur många som kommer hit till Sverige som tvingats uppleva på nära håll hur folk avrättas i sina gamla länder, säger Sebastian

Än så länge skissar han på installationens utformning och hoppas på att finna mer historisk bakgrund att arbeta med. Det viktiga för Sebastian är att belysa ämnet. Genom att minnas vår egen historia kan vi börja förstå vad som faktiskt händer i dag i andra länder menar han.

Konstnären Sebastian Mügge. Foto: Sveriges Fängelsemuseum.

Premiär i april

På den internationella dagen mot dödsstraff den 10 oktober kommer projektet att presenteras mer utförligt. I april nästa vår ska konstprojektet ”Gränsland, Mellanrum, Avgrund” stå klart och tills dess går det att följa utvecklingen på hemsidan.

– Samtidskonsten har en förmåga att lyfta svåra frågor, därför har vi vävt ihop den med den kulturhistoriska aspekten för att skapa ytterligare en dimension. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp och fakta vi fått av människor i bygden. Det här är ett samarbete mellan oss och människor med kunskaper om platserna, säger Desireé Kjellberg.

En avslutande konstutställning på fängelsemuseet kommer att äga rum efter projektets slut i september 2017.

Annons
Annons
Annons