Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnbok där hudfärg inte spelar roll

BOK: Kristina Murray Brodin från Kungsgården skriver i "Min bästa väns kalas" om en varm vänskap över generationsgränsen. Kristian Ekenberg recenserar.

Annons

En av de sorgligaste sånger som har skrivits på svenska är Vikingarnas "Den stora dagen", om en gammal mor som fyller år vars barn en efter en ringer och säger att de inte hinner komma på kalaset.

De två vännerna i

En situation som många äldre känner igen sig i. Ensamheten på ålderns höst. Alla ensamma äldre skulle må bra av att ha en lika trofast vän som Hilda har.

När kompisen får höra att Hilda aldrig har haft något kalas, och inte har så många att bjuda till ett sådant, avfärdar hen vännens alla invändningar och ser till att fixa ett hejdundrande födelsedagsfirande.

Kristina Murray Brodin, uppvuxen i Kungsgården och lärarutbildad i Gävle, har skrivit en bok med illustrationer av Maja-Stina Andersson som skildrar en fin vänskap mellan en äldre kvinna och ett litet barn.

Barnets hudfärg kommenteras inte i boken, men den är ändå viktig att nämna, ty upprinnelsen till boken är ett initiativ från förlaget Vaktel om att ge ut en barnbok med en huvudperson som inte är vit.

Forskningen visar att endast fem procent av bilderböckerna som gavs ut 2014 hade en mörkhyad huvudperson. Undersökningen gjordes efter tre kriterier: Boken ska avbilda minst en mörkhyad person, denna ska vara ett aktivt subjekt i berättelsen och att hen inte ska vara en bifigur i en ljushyad persons historia.

Många som bor i Sverige i dag representeras alltså inte i bilderböcker för barn. I ett debattinlägg av föreningen Mer barnkultur publicerat i Metro skriver de att: "Sverige behöver fler barnböcker med mörkhyade huvudkaraktärer för att spegla befolkningen och stärka sammanhållningen. Ser vi inte människor med olika etniciteter i vår närhet blir 'de andra' något främmande och hotfullt.".

Efter "Lilla Hjärtat"-debatten kan man dock förstå om barnboksförfattare undviker att ge sig in på denna minerade mark.

Kristina Murray Brodin har tidigare kritiserats för att vara lite väl PK. En anklagelse som hon tar lätt på. Det fina med "Min bästa väns kalas" är att huvudpersonens hudfärg och kön är helt irrelevanta för berättelsen. Lika irrelevanta som åldersskillnaden mellan gamla Hilda och hennes lilla vän.

LITTERATUR

Kristina Murray Brodin och Maja-Stina Andersson

"Min bästa väns kalas"

(Vaktel förlag)

Annons
Annons