Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Bättre än en reseguide!

+
Läs senare
/

Hemma i Ingenstans

Carlsons

Sören Sommelius har jag fram till nu uteslutande känt som en av dessa kulturredaktörer utanför 08-området som sticker ut och gör skillnad i det offentliga samtalet, men som sällan uppmärksammas och får den kredd de förtjänar. Sommelius, som är knuten till Helsingborgs Dagblad, besitter en bred allmänbildning som alltmer blir en bristvara när unggloparna ska ta över efter silverryggarna, lägg till stor integritet. I föreliggande, rikt illustrerade volym med författaren själv bakom kameran, visar Sommelius fram en annan sida än den opåverkbare kulturredaktörens: flanörens, resenärens, stadsbotanikerns... Han rör sig i samma fåra, med samma radarblick, som Chatwin och Walter Benjamin. Det vill säga, han äger förmågan att se det annorlunda och för andra fördolda. Tingens förtrollning.

Hemma i Helsingborg är Sommelius ”ingenstans”, han befinner sig vardagligen i ett slags existentiell exiltillvaro, där han noterar de eviga båtarna ute på Öresund och hör mistlurar dystert bröla. Men på resande fot, rör han sig hemtamt på flera kontinenter i vad FN benämner megastäder och metastäder. I det första fallet städer med fler än 10 miljoner människor, i det senare fler än 20.

Sommelius är bättre än vilken reseguide som helst, dock med en reservation. Kanske kunde man säga, som en varudeklaration, att detta är en bok för djupingar, typ undertecknad, som vill se något mer och framförallt radikalt annat än det medelturisten, om nu en sådan finns, är ute efter. Sommelius borrar sig ner i gator och stadsdelar, bor in sig med vidöppet och registrerande sinne på diverse Bed & Breakfast och billiga hotell. Lär känna människor av alla de slag. Återvänder till platser där han var som ung, som Paris. Absolut ingen nostalgi häftar emellertid någonsin vid texten, bara små stänk av ljuvlig melankoli över den plats som flytt, för att travestera Proust. Sommelius är lika mycket sociolog som författare, lite av Sven Lindqvist, men utan dennes bussighet. Han läser på, analyserar och bygger under. Det är alltid levande och träffsäkert. Stilen är kulturjournalistens när den är som bäst. På ett märkligt sätt, det är mycket imponerande, får han världen att framstå både som liten och oändlig. Både som en tickande bomb och en olöslig gåta. Det stinker från avskrädeshögar, samtidigt skimrar det. Sommelius vägrar förenkla, göra det lätt för sig.

Men ”farligt” är det naturligtvis att läsa den grånade globetrottern från sundets pärla. Ty satan och hans mostrar, vad man får lust att bomma igen kontoret och bara dra ut i den väntande världen...

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons