Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det här kan bli något riktigt bra

/

Gävleförfattaren Mikael Ressem är tillbaka med en ny deckare.

Annons

Det har gått ganska exakt ett år sedan vi publicerade min recension av Mikael Ressems debutroman "Levande död". Jag skrev då att här har vi kanske Gävleförfattaren i krimgenren. Jag tar bestämt och stryker det där ordet kanske.

För med "När det tysta tar över" visar han att det som var bra i debuten (och det var en hel del) bekräftas i uppföljaren.

Mikael Ressem är ambulanssjuksköterska och har även arbetat som ambulanschef en period. Sina yrkeskunskaper använder han skickligt i sitt författarskap och han har ett tydligt syfte med det han skriver. I debutromanen handlade det om hur farligt ett sådan lättillgängligt läkemedel Paracetamol (alltså Alvedon) egentligen är.

I "När det tysta tar över" handlar det om ett annat mycket allvarligt samhällsproblem: Självmord – som är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år.

De tre huvudpersonerna återkommer i uppföljaren: Ambulanssjuksköterskan Erik Sandström, ordningspolisen Patrik Andréasson och den märklige Tomas Svensson. Det är den sistnämnde som står i ett slags fokus i romanen.

Ni som läste "Levande död" vet att Tomas är en intelligent person. Men han är också psykiskt obalanserad. Men han är också en god vän till Erik och numera också Patrik.

Boken börjar med att Tomas väcker Patrik en vinternatt. Tomas är livrädd, visar det sig. Han berättar en mycket märklig historia om en grupp kallad Werther, ledd av en figur som kallar sig Goethe. Gemensamt för gruppen är att alla diskuterar olika sätt att ta livet av sig. De ska hitta på nya sätt att göra det på. Allt sker anonymt ute på internet.

Orsaken till Tomas rädsla är att fem av de nio i gruppen nu är döda. Alla med den metod de hittat på. Tomas är övertygad om att Goethe har mördat dem.

Patrik, Erik och Tomas startar en form av utredning för att undersöka saken. Det hela kompliceras av att Tomas i princip är en av de misstänkta – om det nu handlar om mord.

Eriks accelererande missbruk av alkohol och tabletter komplicerar också tillvaron, inte minst för honom rent privat.

Jag konstaterar att mitt intryck av Mikael Ressems debut håller: Här har vi en blivande författare som kan ge Gävle ett kriminellt ansikte (om ni förstår vad jag menar). Han har språket, han har fantasin och han har en väldigt bra känsla för stämningar.

Och, inte minst viktigt: Det är oerhört spännande att följa den udda trion på deras sökande efter svar på de många frågorna.

Dock lider romanen av samma sak som debuten: Det finns språkliga fel och korrekturfel som en erfaren redaktör hade kunnat fixa till.

Hur som helst, det författarskap han har startat kan bli något riktigt bra.

Annons
Annons
Annons