Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Effektivt berättat med tre systrar i fokus

+
Läs senare

Helena von Zweigbergk har öga för relationer, och också de fula känslor som ligger och skvalpar i oss. I nya ”Än klappar hjärtan” är det tre systrar som står i fokus.

Helena von Zweigbergk har petat och grävt i såriga relationer förr, som i romanerna ”Ur vulkanens mun” och ”Anna och Mats bor inte här längre”, om familjen som åker på semester till Sicilien för att försöka rädda äktenskapet och hur de sedan hanterar första tiden efter skilsmässan.

Nu är hon där igen, med sin skarpa blick och vilja att också visa de fulaste av känslor. Denna gång är det tre systrar med familjer som under en sommar får sina liv ställda på spets – storasyster Astrid med förtvivlan och ilska under den svalt perfekta ytan, mellansyster Sandra på ruinens brant, och lillasyster Lena, med sitt hemliga liv, men som håller på att dö. Systrarnas inbördes relationer och deras kärleksliv granskas på Helena von Zweigbergks sedvanligt psykologiska och nästan torra vis.

Fokus skiftar, systrarna får agera huvudperson i olika kapitel och samma händelser skildras ur flera perspektiv. Det är väldigt effektivt. Man kommer alla tre nära, och både sympatiserar med och om inte fylls med avsmak så i varje fall distanserar sig från dem beroende på berättarperspektivet. Man fylls, som ofta med von Zweigbergks böcker, med nåt slags irritation också, över att hennes karaktärer är så jobbiga, så förbannat mänskliga helt enkelt.

Det gör hursomhelst ”Än klappar hjärtan” till en spännande bok.

Samtidigt är det en sorglig berättelse, som får sitt obönhörliga slut med döden. Men en död som ger en öppning till försoning och möjligheter att komma vidare, ja nåt slags hopp.

Helena von Zweigbergk

Än klappar hjärtan

Norstedts

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons