Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Elegant deckare

+
Läs senare
/

Man brukar väl säga att ingen är författare förrän den tredje boken är klar.

Men Ingrid Hedström var rätt färdig som författare redan från start. Både ”Lärarinnan i Villette” och ”Flickorna i Villette” var riktigt bra deckarunderhållning.

Kul att konstatera att den tredje romanen ”Under jorden i Villette” också håller bra standard.

Nu börjar det kännas att man har en relation till undersökningsdomaren Martine Poirot, ja, ungefär som man tycker sig känna Van Veeteren eller Ewet Grens eller Erik Winter. Ni förstår säkert.

Och Hedströms romaner har faktiskt lite av Nesserstämning över sig. Håkan Nesser skrev ju om ett påhittat land med drag av Nederländerna, Belgien och Nordtyskland. Ingrid Hedström skriver om en påhittad stad i Belgien och det är ett land hon känner utan och innan.

Den nya romanen börjar med en gruvolycka i slutet av 1950-talet. En ung man kommer för sent till jobbet och klarar sig.

Han inser att han har en chans att starta på nytt, ingen har sett honom och alla kommer att tro att han är bland offren i gruvan.

I bokens nutid (tidigt 1990-tal ska det vara) mördas en ung journalist som det visar sig har intresserat sig för bland annat gruvolyckan.

Martine Poirot leder utredningen som visar sig ha vissa kopplingar till Bergslagen i Sverige.

Ingrid Hedström serverar på elegant prosa en lagom spännande mix av gammal hederlig detektivroman och modern polisroman.

Ska jag vara lite gnällig så är det möjligen på att Martine Poirot är lite väl tråkig som huvudperson.

Men hellre det än en hjälte med övermänskliga förmågor, sådana finns det så det räcker ändå.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons