Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel på maskineriet

Annons

Lacankännaren och terapeuten Jurgen Reeders bok är en inte flammande, utan mer en argumenterande och genomlysande anklagelseskrift. Han anklagar socialstyrelsen och förre utbildnings- och forskningsministern Lars Leijonborg, Högskoleverket och det psykiatriska etablissemanget för att medvetet marginalisera och sträva efter att osynliggöra den så kallade dynamiska psykoterapin.

Attacken är systematisk och på flera fronter. Utbildningsanordnare har fråntagits examensrättigheter efter en misstänkliggörande ”kvalitetsgranskning” av psykodynamiska utbildningar. (Nu för tiden skall allt ”kvalitetsgranskas” och ”kvalitetssäkras”: en krackelerande modern statsförvaltnings mumbojumbo.) Karolinska satsar ensidigt i sina utbildningar på KBT – kognitiv beteendeterapi, den senaste modeflugan. Det högkvalificerade Psykoterapiinstitutet kvaddas.

De neuropsykologer som anser att mänskligt lidande ”bara” är ”psykisk sjukdom”, läs: något som sker i hjärnan och inget har att skaffa med mellanmänskliga predikament eller existentiella djupdykningar, har flyttat fram sina positioner och trängt undan de humanistiskt orienterade ”flummarna”.

Det är inte längre synd om människorna, det är fel på maskineriet.

Den kloke och synnerligen påläste Reeder, han har ordentligt på fötterna i sin plädering, är ingen förenklande konspirationsteoretiker. Men nog tecknar han – dock sakligt och eftertänksamt – bilden av något som liknar en konspiration. Syftande till vad? Förutom att tillbakatränga en professionell grupp.

Människor ska inte lyhört lyssnas till – de ska objektgörande ”behandlas”. Inte frigöras och bli mer kapabla att handskas med sina liv – anpassas och hållas tillbaka. Ingen dialog – disciplinering. Människan är ingen gåta att förundras inför – hon låter sig snabbt naturvetenskapligt förklaras. Den biologiska ”revolutionen” ger draghjälp åt detta tänkande. Numera reduceras allt handlande till biologi och gener.

Dynamiska terapeuter, ännu mer psykoanalytiker, får inte fram några mätbara ”resultat”. Det går för långsamt och kostar för mycket. Med hjälp av djurbeteendemanipulation och psykofarmaka, i svårare fall neuroleptika, kan man däremot fort avläsa just mätbara ”resultat”.

Att de manipulerande och medicinerande kanske bara flyttar symtom eller deformerar komplexa personligheter och samtidigt framkallar plågsamma biverkningar – so what?

När man läser Reeders ibland lite torra men, som det förefaller, vederhäftiga bok, känner man, besynnerligt nog, inte vrede utan snarare sorg och vemod. Torftighetens tankefigur segrar – på alla områden. Livet och samhället blir fattigare.

Det är en djupt samhällskritisk bok Reeder åstadkommit. Och oroande. Psykiatrin är ju ingen exakt vetenskap, godtycke och maktutövning regerar. Plötsligt ser man framför sig Anna Odell stående där på bron...

Lasse Ekstrand

Annons
Annons
Annons