Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkhemmet snett underifrån

Gunilla Kindstrand förlorade en vadslagning, men ger sig inte: Kjell Johanssons berättelse om människorna kring Flon tillhör det mest angelägna som skrivits om det svenska 1900-talet.

Annons

För några år sedan slog jag ett viktigt vad.

Och förlorade.

Jag hade tagit för givet att Kjell Johanssons romansvit De utsatta skulle nomineras till det årets Augustpris. De utsatta handlar om dem som folkhemmet inte ville ha. De som bodde sämst, hade egendomliga namn och vars ruffiga hus var fyllda av fantasier och alkohol, dramatik och kanske misshandel.

Sviten börjar med Huset vid Flon från 1997 och fortsätter med Sjön utan namn och Rummet under golvet. Sammantaget är det en makalös berättelse där det svenska 1900-talet belyses snett underifrån. Här är de människor som utgjorde den oumbärliga gränslinje som folkhemmet behövde för att förtydliga sig.

Den som förlorade vadslagningen skulle stå för en bra middag för ett mindre sällskap. Det blev en fin kväll, men alla som deltog var på något vis förstämda över litteraturens läge. Vilka böcker är viktiga för oss, och vilka inte?

Idag kommer det som kallas en epilog till "De utsatta". Den heter Det var inte jag. Men den här berättelsen är betydligt mer än ett slutord. Kjell Johansson visar, ända in i hjärnans perceptionsförmåga, ända ut handens kärlekssmekning, hur det sociala arvet genomsyrar ett människoliv. Vi följer Eva, som var barn vid Flon, och hur hon i sitt vuxna liv förgäves försöker manövrera mellan de vassa skuggorna.

Kjell Johanssons författarbröder talar ryska. Här ekar Gogol, och inte minst Dostojevskij, i synen på människor och människovärde.

För några år sedan talades det ofta om klass i medierna. Det sas mycket om vardagsrum och möbler, om karriärer och komplex. Jag vill inte påstå att det betydde något för verkligheten.

Den här boken däremot, skulle kunna göra det.

I Det var inte jag gestaltas på ett intrikat vis den ambivalens som finns i oss, vi som någonstans inom oss bär klassmärket. Underordningen är oupplösligen förenad med såväl stolthet som fördom, om än av ett annat slag än det vi vanligtvis talar om.

Jag påstår, med största envishet, att Kjell Johanssons berättelse om människorna kring Flon tillhör det oumbärliga som skrivits i Sverige de senaste decennierna.

Gunilla Kindstrand

Annons
Annons
Annons