Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Historier om abort

+
Läs senare

Enligt WHO dör 68 000 kvinnor varje år av farliga aborter, fattiga kvinnor, säker abort är en klassfråga.
Synen på abort under tidigt 1900-tal kan kopplas till kvinnans roll i socialisationen.

”Kvinnlighet och moderlighet ansågs sammanbundna” – i den meningen att om en kvinna ville ha abort så var det omständigheter eller någon som tvingade henne, själv ville hon alltid föda barnet.

Dåtidens abortlag kan ses som ett skydd för kvinnans önskan till barn, med legaliserad abort skulle mannen i större utsträckning kunna tvinga kvinnan eller överge henne.

Genom hela aborthistorien är ”offret” centralt, ”offret” som schablonerna spunnits kring och som Lena Lennerhed i sin undersökning ”Historier om ett brott” inte funnit någon sanning i.

Schablonen den utsläpade arbetarkvinnan med många barn som abortsökande stämmer inte, inte heller kvinnan som mannen tvingar till abort hos en smutsig, girig abortör som utsätter henne för livsfara, det yttersta offret. ”Mannen med strumpstickan” i en lumpbod fanns inte.

En dansk undersökning kring åren 1933–67 visar att dödligheten inte skiljde sig mellan legala och illegala aborter, de riktigt farliga aborterna var ”hemaborterna” som kvinnorna utförde själva.

Däremot var frågan om säkra och farliga aborter alltid en klassfråga. Arbetarkvinnorna med låg lön och dåliga bostäder som var i störst behov av abort, var också de som utsattes för störst fara. På 30-talet dog en kvinna i veckan efter en abort, hon var alltid fattig.

Orsakerna till varför kvinnor gjorde abort vet man inte, troligen handlade det om moderniteten som slagit igenom som grundtanke.

Man såg annorlunda på sig själv och på människans roll i samhället, man ville följa den ordning man själv valt, och genom att aborterna – även de illegala – blivit säkrare kunde kvinnorna styra sin fertilitet. Samtidigt stärktes moderskulten, samhället såg med fasa på den minskade nativiteten. 50-talet var mycket abortrestriktivt, kvinnorörelsen var splittrad mellan dem som ville legalisera abort och dem som tyckte frågan om daghem var viktigare.

”Historier om ett brott” får oss att förstå att kulturen är det mesta, att inte heller lagstiftningen kan frigöra sig ur generella idéer. Föreställningar är bara föreställningar och har ingenting med verkligheten att göra.

Sovjet legaliserade abort 1924, Kanada har ingen abortlag alls – abort räknas som vård. Så kan man också ha det.

Lena Thomsson

Foto: SCANPIX

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons