Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljuvligt språk - men med tama slutsatser

/
  • Per Molander är en mästare i stilistik, men hans slutsatser i boken

Per Molanders essäbok om ojämlikhet är intressant på många sätt, men hans slutsatser känns tama och alltför förväntade, menar Lina Erkelius som läst "Ojämlikhetens anatomi".

Annons

Om du och jag spelar kula och jag går in i spelet med tio kulor och du med två, är sannolikheten stor att jag vinner även om du egentligen är lika skicklig som jag på att spela. Mitt resursmässiga (och därmed psykologiska) överläge ger dig respekt för mig, en förväntan på att jag ska vinna. Om jag mot förmodan skulle förlora blir konsekvenserna för mig självfallet inte lika stora som de skulle ha blivit för dig. Risken jag tar är mindre. Och den enda egentliga anledningen till att jag alls vill spela med dig (det vill säga få dig att arbeta) är att jag vill bli ännu rikare. Så varför går du alls in i spelet med så dåliga förutsättningar från början?

Vad är det som gör att jag kan starta spelet med tio kulor medan du bara har två? Vem bestämmer fördelningen? En tredje part. Hur motiverar tredje part denna fördelning av tillgångar? Och vem förhandlar tredje part med, och på vilka villkor?

Om du och jag spelar kula och både du och jag från början har tio kulor och därmed till synes samma förutsättningar att vinna, så kommer det ändå under spelets gång att hända saker som gör att antingen du eller jag vinner, för det är det som spelet går ut på. Vinna eller förlora.

Per Molander är generaldirektör för myndigheten Inspektionen för socialförsäkringen och har skrivit flera böcker om politik, filosofi och moral. "Ojämlikhetens anatomi" är en essäbok om ojämlikheten genom tiderna, från individnivå till global nivå, och om hur filosofer, ekonomer och politiker har sett på ojämlikhet och resursfördelning genom historien. Molander ägnar också ett långt avsnitt åt religionens betydelse för ojämlikheten med bland annat exempel på Bibelns legitimering av slaveriet.

Stundtals är den spännande som en thriller. Vi har fakta, vi ser problemet – hur ser lösningen ut? Jag blir ivrigare och ivrigare under läsningens gång, men lösningen blir något av ett antiklimax.

Måste kulspelet gå ut på detta att en vinner och en förlorar? Man kanske kan förhandla om att ändra reglerna. Men vem vill förhandla? Kan parterna tvingas till förhandling? Av vem? Även om andra spelregler införs kommer det väl alltid att skapas möjligheter till vinnar-förlorar-spel? Om vinnaren ser till att förloraren förlorar lite mindre än förväntat, eller till och med vinner lite grand, så räcker det för att legitimera spelreglerna, det vet vi ju.

Det finns ingen naturlig kraft som reglerar ekonomisk ojämlikhet, och den inneboende instabiliteten i förhållandet mellan två till synes jämbördiga parter kommer att förstärkas med tiden och leda till ökande ojämlikhet. I den ekonomiska sfären kommer intressegrupper ständigt att sträva efter att flytta fram sina egna positioner, och i avsaknad av korrigerande mekanismer kommer de inte att tveka att underminera de mekanismer som marknaden kräver för att fungera, skriver Molander, och det är då, när texten rör sig bort från kulspelet och blir teoretiskt politisk, som analysen blir konventionell, ja, välbekant.

Per Molander är en mästare i stilistik, den språkliga hanteringen är ljuvlig, och "Ojämlikhetens anatomi" är intressant på flera sätt, inte minst ur historisk synvinkel. På nationell nivå hör avsnittet om hur de klassiska politiska ideologierna förhåller sig till ojämlikhet till de mest läsvärda.

Det är lösningen som är problemet. Molander förespråkar statliga ingrepp för att reglera ojämlikhet, en skarp plädering enligt baksidestexten, men i realiteten inte så skarp utan snarare lite trött gråsossig, konstaterande, samma saker som det brukar vara, grundläggande saker: friheten att röra sig, likhet inför lagen, tillgång till utbildning, sjukvård … För att uppnå jämlikhet krävs en aktiv fördelningspolitik, skriver Molander utan att precisera, för han vet naturligtvis att jämlikhet är en utopi. Marknadskrafter och vinstintressen är och förblir för starka.

Annons
Annons
Annons