Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Med storstövlarna genom utsläppsrätterna

+
Läs senare
/

Vi tror att sopsortering och ny teknik (lågenergilampor) ska rädda oss (”Det pågår en global kollektiv förnekelse”) vilket drar ner medvetenheten till en tarvlig nivå där vi till och med förnekar allvaret i miljöhotet, så kallad kognitiv dissonans, och egentligen sitter vi i en situation som är ännu värre eftersom vi gjort oss så oljeberoende att vår civilisations överlevnad inte längre beror på om vi slutar bränna fossila bränslen, eftersom när oljetoppen nås omkring 2010 kommer världsekonomin att komma i ett sådant läge att det ofrånkomligen kommer att få svåra konsekvenser för hela samhället.

Både klimathot och hotet mot upphörandet att bränna fossilt bränsle kläms här – vi skulle behöva göra oss oljeoberoende nu!

”Al Gore brukar hävda att klimatfrågan är en moralisk snarare än en politisk fråga. Jag skulle säga att det är tvärtom.” Bara jämlikhet och rättvisa kan rädda oss undan en miljökatastrof, skriver David Jonstad, och hur det praktiskt ska gå till är innehållet i Vår beskärda del. Med exempel från krigsekonomier visar David Jonstad hur konsumtionsmönster ändras snabbt och tämligen smärtfritt när folks beredvillighet mobiliseras, han visar också hur handel med utsläppsrätter, CO2-ransonering, global CO2-skatt vars inkomster kunde användas att finansiera anpassning till klimatförändringarna och betala länder för att inte avverka skog, och individuellt tilldelade utsläppsrätter istället för höjd bensinskatt som slår fel ur klassperspektiv som alla platta skatter gör, är mycket verksamma för att minska utsläppen av växthusgaser. Bokens klassperspektiv är solklart – rika (och män) släpper ut avsevärt mycket mer CO2 än fattiga (och kvinnor).

Likadant är det mellan länderna; rika länder ska inte minska sina utsläpp till noll, skriver David Jonstad, utan ska ha negativa utsläpp.

Punkt för punkt går David Jonstad ordentligt och tryggt med storstövlarna på igenom utsläppsrätterna, hur det är tänkt och hur det görs, Kyotoprotokollets brister – sedan det undertecknades 1997 har utsläppen tredubblats – hotet från den ständigt ökande tillväxten utan vilken kapitalismen inte är någon kapitalism, varför kärnkraften inte är någon lösning, hur Sverige kan bli ”fossilfritt” till 2030, hur närodlat är en lösning på matproblemen (även i städerna), och om den för miljö och människor destruktiva konsumismen. (”Kurvorna över konsumtion och inbrott följer varandra som om de vore hopklistrade”).

David Jonstads text är handfast och seriös med förslag möjliga att genomföra och med effekt på riktigt och på sikt.

Så här ska miljötexterna skrivas – lättfattliga men kunniga, konkreta och med rejäla grepp på nationell och internationell nivå där det går att nå resultat som sen visar sig i koldioxidekvivalen- sen – den som inte fick överstiga 350ppm innan planeten hotades av smältande Grönlandsis; våren 2009 var koldioxidekvivalensen 387ppm.

Lena Thomsson

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons