Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Modianos sökande efter det förflutna

+
Läs senare
/
  • Den franska författaren Patrick Modiano har fått Nobelpriset i litteratur.    Foto: AP

En speciell tid i fransk nutidshistoria skildras i nobelpristagaren Patrick Modianos 1970-talsromaner "De yttre boulevarderna" och "De dunkla butikernas gata" som nu återutges på svenska. Kulturens Johanni Sandén har läst dem båda.

Lagom till att Patrick Modiano kommer till Sverige för att ta emot Nobelpriset i litteratur så återutger Norstedts två av hans centrala verk från 1970-talet: "De yttre boulevarderna" (1972, på svenska 1974) och "De dunkla butikernas gata" (1978, på svenska 1980). Båda passar väldigt bra in i Svenska Akademiens motivering för att priset i år tillföll Modiano: "För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld". Båda blev också prisade vid sin ankomst, "De yttre boulevarderna" fick Franska Akademiens pris medan Modiano mottog Goncourtpriset för "De dunkla butikernas gata".

I "De yttre boulevarderna" bestämmer sig romanens huvudperson för att ta reda på mer om sin far och som i en tidsmaskin hamnar han i 1940-talets Frankrike. Där möter han fadern och de människor han umgicks med under den tyska ockupationen i en liten fransk by i utkanten av Fountaineskogen.

De "yttre boulvarderna" är en roman lös i kanterna, där tanken om tid och rum sätts ur spel. Berättarjaget fungerar som en ciceron genom berättelsen och det spännande persongalleri som flimrar förbi. Detta samtidigt som berättarjaget, på något slags hallucinatoriskt sätt, flyter samman med fadersgestalten. Det är också en ganska mörk och klaustrofobisk berättelse som inte ger någon vidare fin bild av människan. Det ligger en blöt filt över hela bokens stämning, och det känns verkligen som att det är tidens sista dagar, som de här åren säkert upplevdes som.

"De dunkla butikernas gata" börjar med att privatdetektiven Guy Rolands chef går i pension vilket gör att Roland tar sig an uppgiften att nysta i sitt eget förflutna. Ett förflutet som är höljt i dunkel då han drabbats av minnesförlust efter en olycka femton år tidigare. Han söker upp person efter person som kan tänkas veta något om hans historia och för vartenda möte läggs ännu en bit av hans livspussel på plats.

Om "De yttre boulevarderna" är lös i kanterna är "De dunkla butikernas gata" mer tydlig och tillgänglig. Medan den förstnämnda gestaltar en vag känsla av sökande så blir man i den sistnämnda som läsare mer och mer angelägen om att få veta sanningen om det förflutna. Mot slutet blir det spännande på ett rent Klas Östergrenskt sätt.

Båda romanerna är föredömligt korta, de har ett sparsmakat språk med välavvägda ordval. Inte ett ord i onödan, känns det som. Genom de båda böckerna byggs också ett rätt imponerande och speciellt persongalleri upp, om än med rätt en rejäl slagsida mot det manliga könet. Utöver det har romanerna en hel del gemensam tematik då de båda uppehåller sig vid sökandet efter identitet och det förflutna, men på lite olika sätt. På så sätt fångar "De yttre boulevarderna" och "De dunkla butikernas gata" rätt väl de kvalitéer som Patrick Modiano prisats för, både nu och tidigare.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons