Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

OS 1912 – ett startskott

+
Läs senare
/

Det är inte bara Gävlesymfonikerna och Brynäs som hundraårsjubilerar i år. Bo G Hall påminner om solskensolympiaden som blev startskottet för vår tids sportintresse.

Ingen kan väl vid det här laget ha undgått märka att ett sekel i år passerat sedan de femte olympiska spelen arrangerades i Stockholm.

Detta ska firas på ett antal sätt och journalisten Christer Isaksson har påpassligt kommit med en bok om ”Solskensolympiaden”.

Så kallades den eftersom tävlingarna under just den dryga månad de pågick gynnades av en ovanligt klarblå himmel som däremot var gråmulen övriga dagar. De positiva vädergudarna liksom de lyckade arrangemangen har medfört att detta OS för eftervärlden står i en särskilt förklarad glans.

Som trettonåring var min pappa entusiastisk åskådare vid tävlingarna. Särskilt mindes han dragkampsfinalen mellan ett gäng Londonbobbies och lika många stadiga Stockholmspoliser. När de senare vann måste jublet ha hörts ända ner till Stureplan.

Även på andra sätt satte spelen sin prägel på huvudstaden med utomhuskonserter, sångarfester, bland annat en jättekör med 4 400 deltagare, tillfälliga restauranger – till exempel Grand Restaurant Stadion med plats för 4 000 gäster – samt extratåg från Göteborg, Malmö och Berlin.

Tävlingar hölls på flera platser – man seglade i Nynäshamn och simmade i Djurgårdsbrunnsviken och sportskyttarna fanns ute på Djurgården. Cyklisterna trampade Mälaren Runt – hela 32 mil!

Men framförallt vallfärdade bortåt 200 000 åskådare till Torben Gruts förnämliga Stadion, uppfört på rekordtiden 18 månader till en kostnad som motsvarar 60 miljoner kr i dagens penningvärde. Alltjämt är anläggningen Stockholms och Sveriges främsta symbol i idrottsliga sammanhang.

Nå, för de mer än 2 500 deltagarna från 28 länder var förstås ändå tävlingarna viktigast. Den unga idrottsnationen Sverige hade storartade framgångar och vann medaljstriden före USA och Storbritannien. Särskilt uppmärksammades Eric Lemming och ”Topsy” Lindblom, guldmedaljörer i spjutkastning resp. tresteg. Den senare blev ju så småningom mångårig chef för ”Nalen” i Stockholm.

Till de svenska guldmedaljörerna hörde Gefle IF:s Josef Ternström som blev femma i det dryga milen långa terrängloppet och ingick i det vinnande svenska laget. Stort hopp hade i förväg knutits till maratonlöparen Sigge Jacobsson, men han fick skoskav och slutade femma.

En klar sensation stod Greta Johansson för när hon slog alla manliga konkurrenter i simhoppning, en av de få idrotter där även kvinnor fick delta. De andra var simning, tennis och gymnastik.

En god sak är att Isaksson också söker skildra den bakgrund mot vilken spelen ägde rum. Men ibland gapar han över för mycket och hamnar fel. Ett sådant villospår är en koppling han upprepade gånger gör till August Strindberg. Denne gick ur tiden kort före spelen – ett annat hundraårsminne – men sambandet mellan de båda känns mycket konstruerat. Bort i tok är vidare uppgiften att Karl Staaff var statsminister 1915. Han avgick redan året före efter Gustaf V:s borggårdstal, kort före första världskrigets utbrott. Under stor dramatik blev i stället Hjalmar Hammarskjöld ny regeringschef.  Att 1914 var en viktig milstolpe på vägen mot politisk demokrati missar Isaksson helt.

Läsaren möter ett antal centrala gestalter vid olympiaden 1912; viktiga aktörer i svensk idrottshistoria, till exempel Viktor Balck, Sigfrid Edström, Gösse Holmér och Sven Låftman. Detta fyller en viktig plats i boken.

Däremot är det svårare att förstå varför Isaksson valt att följa dessa personer även senare i livet och i några fall särskilt framhålla deras eventuella nazisympatier – 25-30 år efter spelen i Stockholm. På mig verkar detta närmast som sensationsmakeri utan rimligt samband med OS. Som framgått räcker faktiskt händelserna 1912 med råge att fylla boken. Så intressant var nämligen Solskensolympiaden, vilket också bokens alla bilder bidrar till att illustrera som Olle Hjortzbergs berömda OS-affisch.

På många sätt gav spelen startsignal för det sportintresse som i dag fyller en stor del av vår vardag.

Bo G Hall

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons