Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skidåkning som lidelse

/

Annons

Många har på nytt blivit med skidor denna goda vinter. Redan förra vintern blev professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin på nytt frälst för skidsport. Hur fort kan man egentligen åka på skidor, frågade han sig förundrad. Marit Bjørgen och Petter Northug hade gjort honom nyfiken.

Professorn född 1956 och årsbarn med Thomas Wassberg, har alltid sedan pojkåren hemma i Åsele varit lidelsefull längdskidåkare med avbrott för akademisk bana.

Sörlin reflekterar över sin personliga lidelse och vill söka vetenskapligt svar på varför Norge är särklassig skidnation. Han söker praktiska bevis och läser teori medan han skriver boken ”Kroppens Geni – Marit, Petter och skidåkning som lidelse”

I Åsele var skidåkare det finaste en grabb kunde bli. Sverker åker skidor till och från skolan och med kamrater på håltimmar. Minnet av pojkåren står i ett skimmer från elljusspåret och tillfredsställelsen efter träningskvällarna. Skolans glosbok blir träningsdagbok. Sverker vinner både skolmästerskap och distriktsmästerskap. När säsongen är slut 1971 summerar 15-åringen 1 140 kilometer på skidor.

Kors och tvärs går bilresorna till tävlingar i Västerbotten, där idolen Assar Rönnlund fortfarande regerar. Som junior får Sverker åka bil med klubbens stjärnor i seniorklassen. Gemenskapen med dem blir en övergångsrit från grabb till karl. I en iskall bil kan pratet utvecklas till seminarium om alkohol och idrott. Sverker har inte ”smakat” ännu. Klubbens bäste deklarerar fränt, att till jul ska det bli en riktig fylla, medan hans klubbkonkurrent är godtemplare och med eftertryck fördömer att smaka starkt. Sverker kan inte förstå kroppens villkor, när nykteristen alltid besegras med ett par minuter.

Sörlin känner längdåkarens ensamhet. Men ändå var de kamrater, ensamma men tillsammans. De visste att de var olika bra och trodde att träning kunde ändra på detta. De visste emellertid att kroppens villkor är så beskaffade att några aldrig någonsin skulle vinna. Men att vara bra på något och få bekräftelse var viktigt.

Nytänd kastar sig den medelålders professorn in i hängiven träning, Han springer, cyklar och åker skidor vid alla möjliga och ibland omöjliga tillfällen. Kroppen minns! Men med intervallträning, pulsklocka och längre stavar ska han bli bättre!

Han har fått längdåkning på hjärnan. Med gedigen erfarenhet av både skidsport och forskning bestämmer sig Sörlin för att utreda norsk hegemoni på skidor. Han vill tillämpa antropologins deltagande observation som metod och leva med den norska skideliten, som också skall bli unikt föremål för idéhistoriska reflektioner.

Sörlin skriver till Norska Skidförbundet och frågar om han får hänga med på sommarens och höstens träningsläger. För att ta reda på varför de bästa i världen både förr och nu kommer från Tröndelag. Är professorn besatt av högmod? Men ingalunda.

Skideliten är nyfiken på honom. Boken blir i fortsättningen en stimulerande blandning av nördens lätta galenskap och imponerande kunskap, samt historieprofessorns häpnadsväckande styrka.

Djärvt ansluter Sörlin till ett första cykelpass på fyra timmar efter fjällvägar och orkar hänga med. Han är accepterad.

Marit Björgen pratar med honom om tillgången på hjortron i den svindlande vackra bergstrakt där de cyklar. Sörlin konstaterar att han upplevt den salighet, som filosofen och bergsbestigaren Arne Naess en gång lärt honom: kroppens glädje och flow utan yttre orsaker, då tanken svävar fritt eller är helt stilla.

Under sommar och höst hänger Sörlin med så gott han kan på elitens tunga försäsongsträning efter norsk metod omåttligt långt i tung terräng men långsamt.

För att skriva boken ägnar han all möjlig tid åt att fördjupa sina kunskaper i skidsport. Träningsböcker och biografier om längdåkare är källor, liksom samtal med många av de största i sporten.

I de nordiska länderna har skidsporten skapat ett utpräglat manligt hjälteideal. Många har korats till skidkungar, med ursprung i bondesamhället och de stora skogarna. Helgonlika och stående över normer och ändå tolererade. Riktiga arbetskarlar i skogen, tjurskalliga med tunnelseende. Ofta oskuldsfulla i samhällsfrågor, ordkarga eller provokativa när de öppnar mun. Snoriga med istappar i håret och blåbärssoppa på nummerlappen.

I en idéhistorisk analys av Mora-Nisses självbiografi driver Sörlin tesen, att Nils Karlsson var typisk för 1940-talet och folkhemmet. Som ung jobbade han i fabrik och var den goda arbetaren som gjorde en klassresa tack vare att han var duktigare än alla på längdskidor. Han framstår som kamrat med konkurrenterna, renlevnadsman, moraliskt oantastlig och porträtterad med sin lyckliga familj. Som många andra är han under krigsåren nationellt sinnad men politiskt oskuldsfull.

I Norge har den folkliga uppslutningen kring skidkungar varit ännu starkare. Men idealet har förblivit snarlikt tills i dag, fostrat i bondesamhällets anda. ”Man må slå byfisan”, säger Oddvar Brå, som alltid levt naturnära på fädernegården i Tröndelag.

Varje bygd är bra på något. I Tröndelag är det skidsport. Hela naturen är ett träningsområde och skidor ett kommunikationsmedel. Små samhällen, bondgårdar och torp har fruktbart utvecklat modernitet men samtidigt bevarat värdefull tradition, i motsatt till avfolkad svensk glesbygd. I arbete och skola är friluftsliv och skidåkning integrerade. Läraren låter barnen vara ute lite extra när det är vackert skidväder.

Men allt är inte smärtfritt, då konservativ skidkultur bryts mot ny. Träningslära som framhäver snabb teknik och ny muskelstyrka bemöts med skepsis. Men en ung generation lyssnar och tar till sig.

Längdåkningens totala koncept anses för krävande för kvinnor. Först med Marit Björgen uppnår kvinnor riktigt erkännande i längdåkning.

Hemma på gården hjälper hon till med allehanda sysslor. Hon roar sig, går på dans, idrottar mångsidigt och trivs så bra därhemma att hon väljer bort skidgymnasium. Intensiv skidträning går lika bra med klubben. Hon utvecklar en trygg självkänsla, omtyckt av både kamrater och konkurrenter, men obeveklig under tävling.

Hemma hos Petter Northug lever familjens tre generationer för skidåkning. Pappa är angelägen att med innovationer och resurser utveckla släktgården. Bröderna leker på skidor och alla blir duktiga. Fastän Petter snart är Norges mest lovande löpare är det självklart att han ska välja längdskidor och går ut skidgymnasium med goda betyg. När uppkomlingen Northug besegrar de flesta men ändå icke blir uttagen till OS 2006 skakas Skidnorge av splittring.

Northug har rört upp konflikter: nya principer gentemot gammal erfarenhet, teknik och snabbhet mot uthållighet. Land står mot stad, Oslo mot Tröndelag.

Han fortsätter att väcka känslor, hyllad över alla rimliga gränser, kontroversiell och med måttlösa krav på sig själv. Northug är egoistisk och taskig. Vilket han inte alls är enligt Sörlin, men Northug gör det mest förbjudna. Han vinner på ett sätt som det inte anstått att vinna i skidtävling. Genom överlägsen styrka och taktik, genom att bara hänga med, genom list och spurter.

Sörlin vill göra Northug rättvisa. Han är frän och ärlig. Slängd i käften och inte med den välanpassade uppförandekod, som skidvärlden är van vid. Obekväm för skidsportens traditionella etablissemang. I grunden ändå ödmjuk, lojal och av goda skäl med stort självförtroende.

Forskaren Sörlin får svar på sina frågor. Björgen och Northug är duktigast i världen tack vare sitt sociala och biologiska arv i Tröndelag. På en glaciär 3 000 meter över havet får till sist Sörlin en sorts svar på hur snabbt man kan åka skidor. Det är hans sista samvaro med norska eliten.

Northug låter sig lätt övertalas till ett hastighetstest på några hundra meter mot Sörlin som får starta först. När Northug vältränad och med suverän teknik sveper förbi upplever professorn vad kroppens geni är.

Många böcker om idrott har jag läst, men sällan någon så stimulerande som professor Sörlins om längdskidåkning som lidelse. Så rik på infall och insikt. Petter Northug och längdåkning kommer jag att se med nya ögon hädanefter.

Bo Nordlund

Annons
Annons
Annons