Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tätt inpå verkligheten

/

När jag läste de sista kapitlen i den här boken kom ännu ett bevis på hur svårt samhället har att skydda hotade kvinnor.

Annons

En kvinna skjuts ihjäl av en svartsjuk och våldsam exman. Det händer gång på gång och det förekommer i alla samhällsskikt. Inte att det slutar med mord eller dråp, men män som slår finns det alldeles för många av.

Naturligtvis förekommer det också i alla yrkesgrupper, även inom polisen. Det är det som Ingrid Elfbergs roman handlar om, en kvinna och man som båda är poliser och gifta med varandra. ”Tills döden skiljer oss åt” berättar en historia som bara är alltför välbekant.

Vi har läst om det så många gånger, den charmige mannen som tar världen med storm. Han är drömprinsen som alla lyckönskar henne till att ha fångat in.

Men så börjar det: Kontrollen, vredesutbrotten, slagen...

Erika och Göran är just ett sådant par. De är båda poliser och jobbar i Stockholm. Erika har försökt anmäla sin man, men anmälningarna försvinner någonstans på vägen. I stället blir hon misstänkliggjord på jobbet. Hon är borta för ofta (missbruksproblem?), hon är labil och har samarbetssvårigheter med både chefer och arbetskamrater, hon kanske till och med läcker uppgifter till pressen...

Det är nyårsafton och Göran och Erika ska på fest. Men det slutar med att Göran går ensam, Erika har ju ”blivit sjuk” igen. I själva verket ligger hon slagen nästan medvetslös i sovrummet. När hon vaknar till sans packar hon en väska och flyr så snabbt hon kan, trots spräckta revben, ett brutet finger och en kropp full av blåmärken.

Hon har sökt ett halvårs vikariat på polisen i Göteborg. Hennes gamla vän Anna blir förvånad när Erika står utanför hennes dörr en vecka tidigare än bestämt.

Erika börjar sitt vikariat och får Per till partner. Per är nog den som anar vad Erika har varit med om, men eftersom hon inget säger så...

De båda börjar undersöka ett försvinnande. En make saknar sin hustru som försvann när hon skulle till sina föräldrar i Alingsås på middag. Maken är förtvivlad och försöker dränka oron med alkohol. Kvinnan är anställd på Göteborgs stadsbyggnadskontor som arkitekt och har gott om ärenden där hon hamnat på kant med bygglovssökande. Bland hennes ärenden finns en ökänd affärsman som polisen länge haft ögonen på.

Erika verkar komma in i det nya jobbet, men då dyker Göran upp. Erika blir misstänkt för att ha läckt om ett tillslag, hon blir anmäld för misshandel av en kollega i Stockholm och hon blir åter hotad av sin man.

Ingrid Elfberg har lyckats ganska bra med att väva in ett mycket angeläget ämne i polisromanens form. I många stycken är det oerhört spännande och inte så lite otäckt. Som jag skrev i början är det nog väldigt nära verkligheten. Kanske inte den rätt ordinära kriminalgåtan, utan mer berättelsen om Erika och hennes plågoande till man.

Speciellt bra lyckas Ingrid Elfberg att beskriva hur Erika nästan faller samman totalt under trycket från misstänksamma arbetskamrater och det ständigt närvarande hotet från Göran. Då är det inget annat än ren panik och ångest som strålar ut från sidorna.

En sak som jag tycker förlaget missar totalt är första recensionsdag/utgivningsdag. Nu är det den 14 mars som gäller – men tänk om de valt den 8 mars i stället. Jag skulle tro att romanen hade fått mer och välförtjänt uppmärksamhet i så fall.

Anders Wennberg

Annons
Annons
Annons