Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vadå ”feministisk”?

+
Läs senare
/

Enligt baksidestexten är detta en ”feministisk samtidsroman” i vilken den kvinnliga huvudpersonen ”inte försöker välja bort en stramande kvinnoroll” utan i stället ”tänker skita ner den, inifrån”.

Jag förstår inte vad det innebär och blir inte klokare under läsningen.

Sara jobbar på ett ospecificerat kontor där nonsenssnacket dominerar och tråkar ut henne, men jag ser inte att hon gör något motstånd. Hon är sambo med den halvmesige Johannes, som vid trettio års ålder redan hasar omkring i trygga tofflor. Jag ser inget motstånd här heller, inget nerskitande. Sara säger tvärtom att hon tycker om detta trygga hasande.

Hela romanen är en transportsträcka fram till en revolt som aldrig kommer. Den kroniska huvudvärken och hetsätningen är tecken på ett illamående som aldrig blommar ut. Vad är det som är ”feministiskt” i den här romanen? De vaga tvivlen under sexakterna med Johannes? De vilda krognätterna med kompisen Caroline? De tysta tankarna om männen i baren? ”Jag är förbannad för att ni står här och flåsar och ställer er in och jag skulle vilja skära kuken av er hela bunten.”

Nej, att kalla boken feministisk är att politisera den på ett sätt som den inte lever upp till. Medan jag läser tänker jag snarare chic lit.

Barndomsavsnitten är avsedda att fördjupa och ska ses som en bakgrund till Saras psykiska tillstånd som vuxen. Tyvärr är dessa barndomsavsnitt alltför konventionella för att riktigt engagera: den fula tjocka flickan som klipper sönder lucialinnet för att det stramar så, den deprimerade mamman som uppmanar dottern att tänka på vikten, skilsmässan mellan föräldrarna, de destruktiva lekarna med Barbiedockor.

Elin Grelsson skriver drivet och med ett uppriktigt tonfall, och jag plöjer de 230 sidorna på en kväll. Det är en debutroman, detta, och jag vill verkligen inte låta mästrande eller styvmoderlig, men förmodligen var Grelsson tvungen att få ur sig det här för att kunna gå vidare med nästa romanprojekt. Det är en naturlig inledning på ett författarskap.

Lina Erkelius

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons
Detta är en annons