Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Välvillig biografi - varför inte?

+
Läs senare
/
  • Pappa Julius Bergman tog många bilder av sin dotter Ingrid. ingrid Bergman stickade under inspelningarna. Alfred Hitchcock fick hjälpa till med garnnystanen.

Ingrid Bergman är vår största filmstjärna vid sidan av Greta Garbo och hon har väl aldrig haft något komplicerat förhållande till den svenska publiken.

Det var bara den amerikanska publiken som tog avstånd från henne när hon övergav man och barn för den italienske filmregissören Roberto Rossellini. Då förbjöd den amerikanska senaten henne att återvända till USA.

Det finns många sätt att skriva biografier och Charlotte Chandler har använt ett.

Hon verkar inte ha träffat Ingrid Bergman så många gånger och framförallt inte intervjuat henne. Det mesta verkar vara andrahandsuppgifter och dessutom återgivna som direkta citat 30 år efter att de ska ha yttrats.

Det känns som ett lite yvigt sätt att skriva, att samla ihop vad folk har sagt och säger om en människa som är död.

Nu är både dottern Isabella Rossellini och regissören Michelangelo Antonioni nöjda med boken och det kanske är ett gott betyg. Båda tycker att Chandler har gjort rättvisande porträtt. Både av Ingrid och av Roberto Rossellini.

Det är en välvillig biografi och varför inte? Ingrid Bergman framställs som en hängiven yrkeskvinna och att hon sökte upp Roberto Rossellini berodde på att hon tyckte att hans film Öppen stad var så fantastisk. Hon ville helt enkelt arbeta med en begåvad regissör. Detta möte ledde till en stor passion och tre barn, men sen ville Ingrid Bergman utöva sitt yrke och inte bara stötta sin make och vara med i hans filmer och då blev det skilsmässa igen.

Även det tredje äktenskapet med teaterproducenten Lars Schmidt slutade med skilsmässa.

Arbetet var viktigt och hon var inte intresserad av att vara stjärna eller bara en stöttande hustru.

In i det sista arbetade hon och när hon spelade i Ingmar Bergmans Höstsonaten var hon märkt av bröstcancer. Samarbetet med Ingmar Bergman gick inte heller så bra eftersom Ingrid frågade alltför mycket och ville ändra Ingmars repliker. Båda var missnöjda med varann.

Ändå blev resultatet bra och ett gripande porträtt av en yrkesarbetande kvinnas sista uppgörelse med sina barn och med livet. En värdig avslutning på ett yrkesliv.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons