Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Debatt: Vem tror längre på kulturens kraft?

+
Läs senare
/
  •    Mats Söderlund, författare, skriver på en kulturpolitisk essä för Arena Idé. Före detta ordförande i Författarförbundet och KLYS. Kommer snart med diktsamlingen

För vem finns kulturen?

Frågan är berättigad.

Vår regeringsform och de nationella kulturpolitiska målen talar om att alla skall ha tillgång till kultur. Kulturell välfärd är ett av tre prioriterade mål för det allmänna.

Den svåra frågan att besvara är, vad menar vi med tillgänglighet?

Professor Gayatri Chakravorty Spivak, filosof, litteraturvetare, feminist med mera, skriver att det som vi tar för givet, det som inte går att ifrågasätta, alltid är den plats där makten blir synlig.

Vad är det vi tar för givet när vi vill sprida kultur?

Myndigheten för kulturanalys senaste rapport angående kulturvanor i Sverige visar med bedövande tydlighet det vi redan visste. Vår kulturkonsumtion är starkt kopplad till inkomst, kön och boende. Den pekar också på förhållandet att segregationen ökar, att de sociala och ekonomiska klyftorna ökar, att urbaniseringen tilltar. Och att det skapar en ojämlikhet mellan stad och landsbygd.

Spivak har bland annat arbetat med att grunda skolor och utbilda lärare bland kastlösa i Västbengalen. Hon menar att vi inte behöver komma med läsandet som en allmosa. Människor kräver läskunnighet så snart det finns mat för dagen, bostad, arbete. Och det är naivt att tro att det bara handlar om att sprida västerlandets kunskaper. Att läsa och skriva är aktiviteter som förändrar oss. Vårt språk förändrar hur vi tänker och agerar.

Vad är det vi vill när vi kommer med våra projekt och ansökningshandlingar? Vår demokratiseringsiver, vårt kulturutbud. Våra föreningsverksamheter, föreningsmallar och föreningsstöd?

Makten blir också synlig på de platser där vi kan se vem som är med och vem som inte är det. När vi säger ”vi” – och ordförande lyfter klubban, ser sig runt i rummet och slår den i bordet.

Kulturanalys pekar på vita fläckar i vår kunskap om kulturens spridning och människors delaktighet.

Det finns också vita fläckar på kartan där det saknas ett varierat, kvalitativt utbud. Det finns vita fläckar i utbudet, där människor från ”vissa bostadsområden” och ”vissa grupper” helt saknas som subjekt.

Men vår egen makt är en blind fläck för oss priviligierade. Och hur kan vi då dela den? Hur svårt skall det vara att bli delaktig? Involverad? Jämlik?

Kulturrådet har lämnat in en delrapport i regeringens satsning på ”kultur i vissa bostadsområden”.

Där konstaterar man att i vissa områden har kultur- och föreningslivet svårt att engagera vissa grupper.

Man konstaterar att män med lägre inkomst och utbildning går mindre på teater, bibliotek och konserter än kvinnor i samma grupp. De konstaterar även att utrikesfödda har lägre delaktighet än inrikes födda, så även personer med funktionsvariationer.

Det är bra att få siffror på sådant.

Kulturrådet skriver vidare att:

”Viljan att organisera sig, skapa, dela och konsumera kultur finns överallt hos människor även om man inte deltar i offentligt finansierade verksamheter eller organiserar sig i föreningsform.”

De pekar på att man snarare engagerar sig i andra rörelser som drivs lokalt. Särskilt där frågor som rasism, segregation och välfärd står i centrum för den allmänna politiska debatten.

Är det inte precis vad Spivak säger oss?

Nobelpristagaren Harold Pinter, ”Demokrati”:

Du kommer inte undan.

De stora kukarna går lösa.

De knullar allt de ser.

Akta ditt arsle.

Jag är själv uppvuxen med varubuss, lantbrevbärare och bokbuss. Varubussen försvann tidigt. Lantbrevbäraren har varken burit ut tidningar eller post på helgerna sedan mycket länge. Bokbussen försvann senare.

Jag är inte säker på att bredband kompenserar för den förlusten. Eller om det finns bredband i Åliden ännu. Eller om man kanske måste gå upp i backen för att ens kunna ringa med sin mobiltelefon.

Staten har beslutat att bygga ut bredband på landsbygden. Totalt kommer satsningen att kosta 3,25 miljarder kronor. Regeringens ambition är att 90 procent av alla hushåll skall ha tillgång till en uppkoppling senast 2020. Men pengarna är redan slut och det är långt kvar till målet.

Och även om man når 90 procent, vilka är de 427 443 hushåll som inte kommer att nås? Var finns de?

Förhållandena på landsbygden har en del gemensamt med vissa bostadsområden. Det handlar om tillgången till kultur. Hindren för deltagande ser delvis olika ut. Men de finns där.

Antalet utlånade böcker kanske ökar när man stänger biblioteksfilialen och ökar öppettiderna i tätorten. Men räckvidden minskar. Det fåtal som faktiskt var beroende av filialen, kanske några äldre, några ungdomar, de föräldralediga utan bil, de vars möjlighet att åka till tätorten är begränsad, de blir utan.

Vi landar i frågan: Vad får den sista låntagaren kosta?

Ett modernt bildningsbegrepp ringar in grundläggande mänskliga förmågor som vi behöver för att kunna skapa goda samhällen. Dessa förmågor är inte medfödda utan vi behöver ständigt förnya och upprätthålla dem.

Bildning är att låna andras perspektiv. Kultur är ett sätt att träna på det.

Men inte ens alla kulturpolitiker tycks tro på kulturens kraft. Vem är kulturpolitiken till för?

Och den mycket svårare frågan: Vem har vi bestämt oss för att lämna utanför?

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons
Detta är en annons