Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nya folksjukdomen faktaresistens

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om hur faktaresistensen riskerar att ta över mer och mer.

Annons

Många av nyorden som presenterades vid årsskiftet har fått sina 15 minuter i rampljuset och kommer snart att lägga sig i ett hörn för att dö, saknade av få. De når aldrig en vidare användning.

Ett av orden befarar jag dock kommer att visa sitt fula tryne allt mer frekvent i samhällsdebatten: faktaresistens. Nyordslistan definierar faktaresistens som: ”Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier.”

Läs mer: Kristian Ekenberg om Bowie, "Making a murderer" och Köln

Tidskriften The New Yorkers satiriker Andy Borowitz har skrivit en rolig artikel där faktaresistens pekas ut som en reell sjukdom, en utmaning för forskningen. Faktaresistens producerar ”människor som är immuna mot alla former av verifierbara fakta, vilket lämnar forskarna handfallna inför hur de ska bekämpas”.

Om detta virus riskerar att bli en ny folksjukdom, är en av smittohärdarna högerextremismens hålor på nätet. Högerextremister må vara de som allra mest slipat har använt faktaresistensen till sin fördel, men fenomenet förekommer även bland klimatskeptiker och vaccinationsmotståndare, bara för att ta två exempel.

Det mest flagranta exemplet på faktaresistens som jag har stött på, var efter de starka reaktionerna på bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi. En SD-politiker menade att bilderna var arrangerade, men kunde inte ge några belägg för det påståendet annat än att det kändes så.

Känslorna är faktaresistensens främsta bundsförvant. Den appellerar till det som känns rätt, inte vad som är sant. Den riktigt försåtliga faktaresistensen vävs in i bevisbara fakta, svår att skära ut och bevisa som lögn.

Faktaresistensens största energikälla är fräckheten. Att med berått mod introducera en lögn förklädd som sanning i en debatt, med vetskapen om att motdebattören har svårt att avslöja lögnen. Det behövs bara några få sådana elaka virus i systemet, sedan sprider sig lögnerna av sig själv. En ekokammare uppstår där lögnen studsar runt så många gånger att den till slut inte kan urskiljas från fakta.

Inte ens när fakta ändå kan presenteras, som borde skjuta den faktaresistenta osanningen i sank, tenderar människor att överge sin magkänsla och ändra ståndpunkt. Faktaresistensen utnyttjar dessutom journalistikens ekonomiska kris till sina syften – media har ofta inte resurserna att redogöra för hur det egentligen ligger till, utan låter två sidor presentera varsin version och sedan överlåta till läsaren/tittaren att tolka informationen.

Nu har faktaresistensen till och med nästlat sig fram till ledarpositionen i det amerikanska presidentvalet: Donald Trump.

Risken är att fler av oss till slut inte orkar stå emot frestelsen att blunda för fakta när de motsäger vår världsbild. Knuffen som krävs behöver inte vara hård för att vi helt ska rasa ner i faktaresistensens förfall.

Annons
Annons
Annons